Abort eller behålla?

Grunden i allt föräldraskap bör vara att barnet är önskat av båda föräldrarna.

Det är inte en möbel ni skaffar, utan en ny människa med ett eget liv. Och det kommer att påverka det barnet och hens liv att vara oönskad av sin pappa och om föräldrarna inte kommer överens.

Det är egoistiskt av dig att sätta barn till världen som inte är önskat och som inte får en vettig familj. För du tänker utifrån dina egna önskemål och behov, inte ur barnets. Pappan verkar mer realistisk där, att han tvingas då vara delaktig för att barnet kommer att behöva ha en pappa, men han vill helst inte. 

Om barnet inte föds kommer det inte att ha någon åsikt alls, eller drabbas. Ett barn som föds däremot, bör man om man kan, vara mycket noga med att försöka skapa bästa möjliga förutsättningar.

Att mamman skulle ha ångest över en abort är väl om något egoistiskt bara för mammans skull?  

Om man tror att LIVET endast är det tickande hjärtat så har man inte så mycket insikt eller respekt för hur livet faktiskt kan bli för ett barn som föds oönskat av en eller båda föräldrarna. 

Du får bli hur jävla upprörd du vill, det bekommer mig inte särskilt mycket. Jag personligen blir mer upprörd över oönskade barn som lider fysiskt eller känslomässigt av att vara oönskade eller dåligt omhändertagna. Det är inte heller okej någonstans, men verkar helt glömmas bort av personer som vurmar för att alla embryon ska få födas. 

Skulle det vara lika okej om mannen krävde att barnet skulle födas om det var kvinnan som inte ville ha barnet? 

Men mest av allt blir det synd om barnet som föds ovälkommen och oönskad av en av sina föräldrar. Det kan sätta oerhört djupa spår hela livet för det barnet. 

Verkligen

Och med tanke på hur man på det här forumet ser på så kallade styvbarn. Och i det här fallet  är barnet nästan predisponerat att bli styvbarn i någon av sina föräldrafamiljer och därmed oönskat av ytterligare personer i livet. Och allt pga egoism från en förälder som inte tänker längre än sina egna känslor. 

Vem måste skaffa barn pga tidsbrist vid 40 års ålder? 

Fast ingen måste skaffa barn, barn är varken ett krav eller en rättighet i livet. 

Tänk om folk kunde fundera lite mer över det kommande barnets liv istället för bara sina egna önskningar.

Ja, men då ska man kanske inte uttrycka att man måste något. Åldern på mamman kan ju inte vara viktigare än hur det kommande barnets liv ska bli. Tänker man bara på sig själv och sina behov utan en tanke på barnets så kanske man inte bör ha några barn alls?

Nej?

Att ha ett barn är inte heller en walk in the park. Beslut om att ett barn ska födas ska verkligen inte  tas lättvindigt, och barnets liv och behov borde vara huvudfaktorn i beslutet. Det blir barnet som får leva med beslutet att födas ovälkommen av en förälder.