Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

Tack för att du förstår min situation. Vissa härinne tror att det bara är så enkelt att lämna. Man har ju väntat på att barnen ska bli vuxna i så många år och hoppet har ju funnits där. Detta vet barnet och stannar därför kvar.

Hursomhelst så har jag nu ställt ultimatum: flytta ihop eller slut. Då låtsas han inte höra vad jag säger utan kör gaslighting och för över det på mig att om han inte får tillbaka "hitta" så att han kan ha koll på var jag är, så behöver vi inte fira min födelsedag imorgon som vi bestämt. Jag säger om och om igen att han ska tänka till och sluta köra maktspel som två barn och där jag vet att han senare kommer att ångra sig som han har gjort så många ggr förut. Han vet och har tom erkänt att han önskar att hans unge var mer normal, men att han ju inte kan kasta ut ungen när den är så ångestfylld och ledsen. Jag vill inte att någon ska kastas ut. Jag vill bara att man sätter fart på situationen och antingen får barnet att betala något i hemmet och hjälpa till med vardagssysslor, eller att börja prata och förbereda på att jag och han faktiskt vill ha ett liv ihop efter så många års väntande och att hen måste börja acceptera det och försöka skapa ett eget liv på ett eller annat sätt. Då min partner är livrädd för ungen, så tror jag att problemet är att han just inte vågar ta den konfrontationen med barnet och därför väljer att ta striden mot mig istället.

Han vill inte ens diskutera ämnet av rädsla för att förlora mig. För.säger han sanningen att han inte kan säga åt ungen nu så vet han att jag går vidare. Men han förlorar ju mig även nu när han ignorerar min fråga och istället för över allt på mig genom att skylla på något helt annat. Att jag är egoist och inte ger honom hitta så han kan se var jag är . Sjuk människa.