Hur ska jag kunna acceptera hans barn?
Ha separata boenden
Föräldrarna tar hand om sina egna barn
man måste inte gegga ihop sig
Ha separata boenden
Föräldrarna tar hand om sina egna barn
man måste inte gegga ihop sig
Ja hen ska betala hemma
På konsumentverkets hemsida finns rekommendationer vad som är lämpligt att betala
Men glöm inte att det är din sambo som klantat sig, inte hans vuxna barn
Både ungen och pappan har sagt att inget skall betalas i det hemmet, så jag får väl lita på vad de säger.
Men precis som ni andra vettiga skriver, så är det normalt att om man jobbar sedan 1,5 år tillbaka, att man borde bidra med något i hemmet, tex mat eller för el och vatten. Men så är inte fallet.
Men hur blir det att bo ihop sedan om det målet skulle nås?
Om en partner vill och varit den som tagit initiativ, drivit på och ställt ultimatum för att bo ihop. Den andra partnern har stretat emot, blivit pressad att sälja sitt hus och varit emot att barnet flyttar. Sedan sitter han i ny mindre bostad utan sitt barn som han kommer ha dåligt samvete över. Han har inte med glädje försökt uppnå målet att bo ihop, utan blivit stressad till det.
När inte båda arbetat i samma riktning och varit drivande och tagit initiativ, hur blir det då när man flyttat ihop?
En trerummare skulle ni flytta till? Är det bara jag som tänker tanken att barnet kommer "under en begränsad tid" flytta in i det andra sovrummet "bara till det hittar något eget".
Det är inte ett alternativ att fortsätta vara särbos? Du är endast hos honom när barnet inte är hemma annars ses ni bara hos dig? Då slipper du ungen. Ta aldrig upp barnet till diskussion.
Och om det är medvetet från ungens sida att den är där för att du är det så tar du bort det roliga och ungen kanske flyttar när det inte finns någon dragkamp längre?
Kliv ur situationen men behåll mannen som särbo