• anonym gullviva

    Vår situation är så udda! Eller?

    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-15 20:53:27 följande:
    Men kan vi se klarare?  Vi har ju bara vad hon skrivit, vi lever ju inte livet hon lever. 
    Som Maria skriver så verkar räden som ges inte vara särskilt väl underbyggda och mest gå ut på att TS borde hämnas.

    Att hämnas har väl aldrig varit någon bra strategi när det gäller relationer.
    Exakt, Jag tjänar absolut ingenting på att hämnas.
    Vi åkte bil i dag o hade ett djupt samtal. 
    Han förklarade lite mer hur det gått till när deras vänskap, som verkligen vara var vänskap även efter hånglet, bara plötsligt blev mer. 
    Han hade inte ens haft en tanke på känslor. 
    Han önskar att det bara varit rent hångel som vi kanske  kunde ha kommit över... Det var känslorna som han inte fattade eller visste hur han skulle hantera.
    Genuint ville han inte såra mig, även fast det självklart blev så. 
    Han sa att han absolut fortfarande älskar mig, det kan inte bara försvinna puts väck, exakt så som jag känner. 
    Men HUR vi älskar varandra är mer oklart. 
    Gammal vana? Som vänner? Som par? 
    Tyvärr älskar han mig inte tillräckligt för att välja bort henne, samtidigt som han ändå ej är säker på känslorna till henne mer än att han just nu vill umgås med henne så mkt han kan, att han mår bra av henne... Visste ej vilken stämpel han ville ge det, kär? Förälskad? 
    Mm mm vi pratade länge.  Och han talade verkligen ur hjärtat.

    Och jag fick tala ut om hur jag känner, förvirringen.... 

    Sen sa han ngt udda.. Frågade rakt ut om han inte känner att han är otrogen mot henne om vi sover i samma säng, håll rom varann eller skulle ha sex igen? 
    Han kunde fakitkst inte svara på det. Att det inte kändes fel att göra dessasaker med mig då det alltid varit vi och att en del av honom fortfarande ser oss som ett vi. 
    Jag sa krasst att du haft 2 relationer i ditt liv o otrogen med båda! 
    Han blev inte stött, mer att han höll med o skämdes... Han har inte en enda gång på 25 år tänkt tanken att vara otrogen mot mig. 
    Tror honom faktiskt.... 

    ang det ngn skrev att han ville berätta för dottern före mig. 
    Ja men det var i stundens hetta o han ville berätta typ allt.. Eller iaf om den nya. 
    Jag vägrade då jsut den biten kan man ta senare. 
    När han lugnat sig höll han med. 
  • anonym gullviva
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-15 22:00:59 följande:
    Jag har inte påstått att du skrev det, utan det var exempel på hur hon kan göra situationen värre, eftersom du frågade om att hon kan väl inte göra det värre.

    Den med dottern är svår tycker jag. Jag tycker också man inte ska ljuga, men om TS är rädd att dottern inte klarar av att höra detta just nu så kanske det är fel. Men de kanske har någon kontakt med psykiatrisk personal av något slag, det bästa vore nog att rådgöra med dem om hur de ska hantera detta på bästa sätt.
    Tack. Känner vår dotter bäst... 
    Att ha ett barn med låg självkänsla och tidigare dödstankar.... Då. Väljer man sina stunder

    Jag erkänner jag ÄLSKAR att stoppa huvudet i sanden, men jag har läst mig en hel del under resans gång här och jag känner att den taktiken inte fungerar! Mkt att jobba på med mig själv det vet jag!
    Jag är svag, tänjer mer på andra än mig själv... 
  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-16 00:09:30 följande:

    TS
    Vill berätta om min bror som troligen varit i samma situation som din partner. 
    Han var i och för sig gift med sin ungdomskärlek men de blev ett par redan i 7:e klass. Gifte sig när han var 25, fick tre barn och var vad jag skulle kalla lyckliga ända tills han träffade en kvinna som han blev blixtförälskad i. 

    Han var helt förstörd och jag som storasyster försökte stötta så gott jag kunde. 
    Vad han upplevde som jobbigast var att han fortfarande älskade sin fru och sin familj. Han kände skuld än fast han aldrig var otrogen mot henne. 
    Som tur var slumpade det sig så att han blev erbjuden att avancera på jobbet vilket innebar att familjen flyttade 20 mil bort från vårt samhälle där också den där kvinnan bor.  Om detta inte hade skett vet jag inte vad som hade hänt. 

    Nu är min bror sitt forna jag igen och vad jag vet har han inte haft mer kontakt med kvinnan. Jag vet inte om han berättade för sin fru men hon har ingenting sagt om detta och vi är goda vänner så endera har de rett ut det mellan sig eller så vet hon inget och Jag tänker inte svika min brors förtroende.  

    Med det här vill jag säga att ni inte är så ovanliga. Känner igen min bror i mycket av vad du skriver.


    Tack. 
    Därför jag inte hatar honom, just för att allt är inte alltid så svart eller vitt.
    Vi pratade länge i går och han försökte förklara sina känslor, vad som hände mer mentalt. Mkt han inte ens fattar själv! 
    Han Ville inte falla för ngn annan! Han har aldrig ens haft den tanken innan! Därför måste det varit ngt mkt speciellt mellan dom tänker jag, eftersom han aldrig ens tänkt tanken innan att falla för ngn annan.
    Som din bror så kände han sig så otroligt kluven. Han föll som en fura för en annan, samtidigt som han fortfarande älskade mig! 
    Ja han kunde ha gjort ett val blixtsnabbt men han var så otroligt förvirrad av allt. Och ja allt blev fruktansvärt fel! 
    Han önskar han skött det på annat sätt, jag kankse borde agreat på annat sätt...
    Men nu är vi där vi är, gjort är gjort. 
    Allt handlar om hur vi sköter allt framåt. 
  • anonym gullviva
    Anonym (H) skrev 2023-11-16 15:47:24 följande:

    ett par timmar senare o nu har jag läst samtliga inlägg, oh my oh my. Häftar mig vid vissa saker: 

    1- Han hånglade med henne efter en filmkväll hos henne, sen var det efter en aw. Var de på aw o fick fortsätta hemma hos henne då? 


    2- hon har inga vänner och började snabbt anförtro sig till honom. Hon har även varit igenom en hemsk skilsmässa där hon blev lämnad men nu ville hon ha en upptagen man. Varför? 


    3- Du brukar själv alltid säga nej till att gå på aw och pratar mest bara med honom och hunden - varför då? Har du varit/är du isolerad TS? Eller lagt all din energi på er dotter som han mest bara har kul med som du uttrycker det?

    4 - Den nya är rädd för dig fö hon har ett stort hjärta och vet att hon gjort fel, trots att hon alltså ville ha just en upptagen man. 


    5- Din man har däremot svårt att ha sex med henne, han får inte upp den, kanske bättre nu men ändå har han haft sex med dig också flertalet ggr efter han lämnade dig. 


    6- Han uttrycker att han inte känner henne - vilket absolut stämmer- fast de säger jag älskar dig till varandra och nu ska han flytta med dig när du hittar en lgh. Återigen frågar jag - Varför?

    Jag har själv varit den som velade och lämnade en man efter 20 år tillsammans och vi var också tonåringar när vi möttes så växte upp och ihop tillsammans. Men jag känner inte alls igen detta beteende, denna otydlighet och spelande på flera hästar. Tror du under allt för många år varit allt för dominerad av din mans behov, vad han ville och vad han kände för. Tappat bort dig själv helt. Nu har han en 40-årskris och hans nya förhållande kommer sannoliken inte hålla men tycker du ska fråga dig själv om du verkligen ska stå där med öppna armar när han ångrar sig och kommer tillbaka? Gå på den där AWn istället!


    1.de hånglade efter en aw då de var hemma hos henne efteråt när de andra gått hem.

    2. Hur ska jag veta varför? 

    3.jag är introvert och har ett jätte socialt arbete så jag föredrar hemmakvällar före utekvällar och han har varit likadan. Har vi umgåtts med folk har det mest varit hemma hos oss/dom.
    Ja senaste året har all energi gått till jobb o dotter. Där har jag och han tappat varandra en del. Han har varit arbetslös men nu hyfsat nytt jobb så mkt som tärt. 
    Jag är inte isolerad, levt som jag trivts bäst och orkat med. 

    4.ja du jag vet int hur hon tänkte där.  Hon var tydligen helt emot det i början just till hänsyn av vår familj. Tyvärr var han väl rätt övertygande..

    5.jag frågar inte detaljer, fick bara veta efter den där första gången. 

    6.vi pratade just om det i går om ordet älska. Han sa att han själv inte vet hur starkt ordet egentligen är. Och båda höll väl med om att man älskar ju på olika sätt. Man kan älska en partner, en hund, ett barn en maträtt... Så han kunde inte säga hur pass starkt ordet är när han säger det till henne. O ja han sa att han även älskar mig fortfarande men vet ej hur. 
    Jag skrev idag att jag absolut älskar honom fortfarande det försvinner inte bara hux flux, men att jag nog älskar honom på ett annat sätt idag. Hur vet jag ej? 

    Jag tror vi växte ihop för mkt, levde för mkt bara vi o sen med dottern. Är nog alldeles för lika varandra egentligen. Så vi bara körd på i gamla spår o trodde Att det var det rätta. 
    Nu efter allt detta umgås vi faktiskt på ett helt annat sätt. 
    Ja vi gör samma saker som tränar mm men det är mkt mer energi i oss båda. När vi väl umgås gå är det 100 fokus på det vi gör, innan tänkte vi på annat, stressade eller var trötta.
    Jag vet inte varför? Men så känns det. 
    Att denna skiten på ngt sätt på ett annat plsn än kärleksmässigt fört oss närmre varandra. 
    Ja det låter heeelt sjukt jag vet men det är så det känns! 
    Därför jag hoppas att vi kan ha ngn form av vänskapsrelation även efter vi flyttat. 
    Ja vi ska flytta den vilken form det blir vet ju ej först måste vi sälja. 
    Kanske blir det två lägenheter direkt eller så kör vi planen med en till mig o dottern sen Förösker han så fort han kan hitta ngt.
  • anonym gullviva
    Anonym (Lisa) skrev 2023-11-16 22:04:22 följande:
    Jag håller med! jag får också "hjärntvättar-vibbar" 
    Man kan bli hjärntvättad för mindre än att vara med i en sekt eller efter att ha varit i ett udda förhållande i 20 + år..

    Jag tror jag själv blev lite hjärntvättad av min fd sambo som både var otrogen o  misshandlade mig psykiskt och tillslut fysiskt, pga av hans sjuka kontrollbehov ,,
    Och jag känner så väl igen agerandet-
    Man tror att allt dom säger är genuint (iaf i börj)-som att --"det var inte meeeeningen- jag ångrar mig såååå"--när det mesta är rent skitsnack.
    Man hittar på ursäkter för hans snedvridna beteende..
    Man tar på sig skulden- för vad dom gjort,  osv osv..

    Men skillnaden var att jag var runt 20år då och vi var bara var sambos i 3 år..Och  att jag fick nog tillslut , gick ifrån lägenheten vi bodde i, medans han stod och sa att om du går så tar jag livet av mig..

    Fine tyckte jag-ta livet av dig du!- Sen gick jag därifrån....Sen dess har jag aldrig mer sett fanskapet...Han  kom en gång och ringde på hos mig, ..men då öppnade en kille istället som visste vad han gjort och gav han en rak höger..Ha ha..😄.

    För sin egen skull om inte annat så bör man ju sätta ner foten, (visa var ens gräns går) så man inte ångrar sig, men men...det vill inte ts..
    Hur har vi haft ett udda förhållande i 20 år?? 

    Har inte funnits en uns till kontrollerande eller misshandel mellan oss. Jag är väldigt omhändertagande och har själv otroligt kontrollbehov. Väldigt känslosam o svartsjuk. 
    Han har varit den lugna, kanske istället svalt mkt nu när vi ser tillbaka. 
    Jag had kankse behövt arbeta på mig själv tidigare och inte bara se till andras bästa. 
    Han har själv sagt till mig efter detta hänt att  jag borde göra det Jag vill för en gångs skull, att jag inte måste ta hand om alla hela tiden. 
    När jag står på mig och visar min ilska som ändå finns där säger han att det är bra att jag gör det och jag har rätt till det. 

    Hjärntvätta mig inte nu heller iaf vad jag vet. Han har sagt att det är upp till mig om jag vill vara arg skrika kasta ut hata.... Men jag har själv valt att inte göra dessa saker.
    Kan inte tänka mig att han skulle bli en ond manipulativ person helt plötsligt, känner honom så pass bra. 
  • anonym gullviva

    Satt ner foten borde jag gjort i början, vet inte vad jag kan sätta ner foten om idag mer än det jag redan gör? 
    När vi umgås får hon vänta, det går oftast bra.  Han tänker mkt mer på den saken nu än tidigare. 
    Att barnet kommer först, är jag på jobbet ska han vara hemma så hon inte är ensam. Det fungerar. 

    Mer jag kan sätta ner foten om just nu? 

  • anonym gullviva
    Anonym (A) skrev 2023-11-17 10:53:15 följande:
    Självklart kan och ska du sätta ner foten. Som det är nu så har han både ätit kakan och har kakan kvar. Du måste se till att ni separerar på riktigt. Och framförallt med tanke på eran dotter. För nej, i dagsläget så sätter ni inte eran barn först. Ni sätter er själva först och barnet sist. 
    Sätta ner foten gör man väl när man vi säga att så här vill jag ha det?
    Ja vi ska separera "på riktigt" det har vi ju bestämt. Men jag vill inte att vi ska behöva skynda på det, utan hjälpas åt med allt det praktiska innan. 
    Hade jag velat ha ut honom nu så hade jag satt ner foten ja? 

    Ja han må ha ätit kakan o haft den kvar, och jag har väl låtit honom göra det. 
    Vi bråkar inte, jag har inte samma ångest längre, vardagen fungerar. 
    Jag sätter dottern först på det sätt att vi berättar när det känns tid för det. 
    När vi vet mer exakt tidsplanen för allt och det går inte exakt nu. 
  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-17 12:48:31 följande:

    Ja, förhoppningsvis man vill nog ditt bästa men i de råd som ges utgår man från sig själva och hur man själv skulle känna i din situation. 

    Jag menar att du måste utgå från dig själv och de känslor du har. Något som är rätt för dig behöver vara rätt för andra. 

    Om jag läser lite mellan raderna i vad du hittills skrivit så är du själv inte säker på vilka känslor du har för din partner. Kanske kommer det senare att visa sig att det var bäst som skedde. 

    Viktigt dock att du tänker på dig själv också och inte bara anpassar dig efter andra. Du borde lägga upp en plan för hur du vill ha det och kommunicera den


    Helt rätt jag vet inte exakt vad jag känner för honom.... 
    I börjar kände jag att säger han att han släpper allt för min skull skulle jag ta emot honom m öppna armar. 
    Idag? Vet inte! 
    Jag älskar känslan när vi umgås och gör saker på ett helt annat sätt än förut. Som en nytändning fast inte sexuellt. 
    Han sa en dag att det är det här jag saknat med oss, göra saker spontant, dra i väg o göra ngt på kvällen istället för att sitta i soffan bara. 
    Och jag höll med! Vi båda han gjort just så jobbat o satt oss i soffan, energilösa men på ngt sätt ändå hyfsat nöjda. 
    Nu händer det saker, positiva o negativa, men det HÄNDER saker! Och det är nog just den biten jag gillar i denna sorgliga situation! 

    Jag tror jag älskar honom på ett annat sätt idag... Men vet inte vad det sättet är. Men det känns annorlunda. 

    Men ja jag övar på att göra saker själv, bry mig om mig själv mer. Och jag o dottern hittat på saker tillsammans så ofta vi kan
    Det är nyttigt jag vet... Men ändå skickar jag de där sms när jag är iväg på annat. Kollar läget eller bara säger hej. 
    Där är jag inte ännu där jag vågar släppa helt, som att jag tror att hör jag ej av mig så tror han inte att jag bryr mig....

    Jag har läst om Overthinkers.. 
     Stämmer sjuuukt bra in på mig!!! 
  • anonym gullviva

    Till Anonym (H) 
    (kan inte citera allas inlägg...)

    Absolut att det fortfarande är färskt! Tror nog att polletten inte helt trillat ner o lever säkerligen i förnekelse. När vi är tillsammans så existerar inte hon. Tills hon skickar ett sms eller de ses. Då fattar jag ju, men samtidigt inte? Sjukt svårt att förklara! 
    Jaut nu är inte att de träffas det värsta utan mer tankarna på vad hon ersätter mig med. Saker de gör som vi gjort förut. Enkla saker som att hon lagar lunch åt honom eller att de gymmar. Det känns värre, så tror det är själva grejen att bli ersatt som är det jobbigaste just nu.. 

    Ja det känns väldigt som e 40 års kris men mer på allvar på ngt sätt. Men han har blommat ut på många plan, var så glad när han fixk ett jobb han gillade, började träffa mer folk... Började ta hand om sig själv mer, tänkte mer på sina kläder, vikten... Allt tydliga tecken på att han sökte förändring. Och tyvärr blev det ju mer förändringarn så... 
    Han har sagt det själv han sökte bekräftelse, att få känna sig behövd. Även fast vi haft det rätt bra senaste tiden så tiden strax innan var tung! Och nej vi gav inte varandra så mkt uppmärksamhet på ett tag... Jag var nöjd med det för jag orkade bara inte, och han vågade inte säga hur han kände att han kände sig ensam... 

    Om detta bara är en kris eller att de har en framtid i hop vet jag ej... 
    Jag måste bara jobba mer på att tänka på en framtid ensam, det är svårt men jag vet ju det. 
    Det kanske tar myrsteg men då är det det jag behöver kankse? 

  • anonym gullviva
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-18 01:50:02 följande:
    Tror du missuppfattat tråden, Det är inte frågan om otrohet är rätt eller fel som behandlas här.  Inte heller vad som är en lögn eller inte. TS hanterar sin situation och behöver stöd.  Du stöder inte genom att kritisera henne.
    Exakt. Ingenstans frågar jag om det är Ok att vara otrogen eller inte... 
    Saker har skett, vi båda har gjort val som kanske inte varit de bästa eller enligt normen. Men valen är gjorda! 
    Nu handlar det om hur vi gör hädanefter. 
    Tack! 
    Det hjälper inte att man fortsätter kritisera mina val för de är redan gjorda! 
    Ja kanske tips hur jag ska tänka eller göra nu, men nu kan aldrig sätta. Er in i just min situation för alla situationer är unika!
    Ingen av er känner mig, min sambo elle dotter. Hur vi är som personer eller hur vi tänker. 

    Sen igen till dig so pratade bröllop, vi är Inte gifta.  Och jag vet inte lm jag skulle ta emot honom med öppna armar? 
    Jag tror att när vi flyttat isär o om vi vill då dprtätra umgås så måste vi lära känna varandra lite på nytt. 
    Och krasst nog tror jag att han öppnar upp sidor nu som faktiskt gynnar honom.han är mer öppen, pratar mer känslor än innan, och som jag skrivit tidigare båda vi har mer energi och agerar på saker. Det är faktiskt  ngt positivt vi kankse kan ta med oss från allt detta skiten!? 
    Bara att vi äntligen ska sälja huset som vi varit trötta på i typ 10 år?? Jag tror när vi flyttar kommer väääldigt mkt ändras i våra liv!
    Jag är faktiskt väldigt nyfiken och ser fram emot den feöändringen! :) 
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?