Vår situation är så udda! Eller?
Som Maria skriver så verkar räden som ges inte vara särskilt väl underbyggda och mest gå ut på att TS borde hämnas.
Att hämnas har väl aldrig varit någon bra strategi när det gäller relationer.
Vi åkte bil i dag o hade ett djupt samtal.
Han förklarade lite mer hur det gått till när deras vänskap, som verkligen vara var vänskap även efter hånglet, bara plötsligt blev mer.
Han hade inte ens haft en tanke på känslor.
Han önskar att det bara varit rent hångel som vi kanske kunde ha kommit över... Det var känslorna som han inte fattade eller visste hur han skulle hantera.
Genuint ville han inte såra mig, även fast det självklart blev så.
Han sa att han absolut fortfarande älskar mig, det kan inte bara försvinna puts väck, exakt så som jag känner.
Men HUR vi älskar varandra är mer oklart.
Gammal vana? Som vänner? Som par?
Tyvärr älskar han mig inte tillräckligt för att välja bort henne, samtidigt som han ändå ej är säker på känslorna till henne mer än att han just nu vill umgås med henne så mkt han kan, att han mår bra av henne... Visste ej vilken stämpel han ville ge det, kär? Förälskad?
Mm mm vi pratade länge. Och han talade verkligen ur hjärtat.
Och jag fick tala ut om hur jag känner, förvirringen....
Sen sa han ngt udda.. Frågade rakt ut om han inte känner att han är otrogen mot henne om vi sover i samma säng, håll rom varann eller skulle ha sex igen?
Han kunde fakitkst inte svara på det. Att det inte kändes fel att göra dessasaker med mig då det alltid varit vi och att en del av honom fortfarande ser oss som ett vi.
Jag sa krasst att du haft 2 relationer i ditt liv o otrogen med båda!
Han blev inte stött, mer att han höll med o skämdes... Han har inte en enda gång på 25 år tänkt tanken att vara otrogen mot mig.
Tror honom faktiskt....
ang det ngn skrev att han ville berätta för dottern före mig.
Ja men det var i stundens hetta o han ville berätta typ allt.. Eller iaf om den nya.
Jag vägrade då jsut den biten kan man ta senare.
När han lugnat sig höll han med.