Vår situation är så udda! Eller?

Ska värdera huset så snart vi kan o få tips om mini renoveringar. 

Ett eller tvåa till honom, behöver iaf inget stort. Och nej utan att fråga så kommer dottern garanterat vilja bo med mig. Känner henne o hennes mående gör att hon tyr sig mer till mig i alla svåra frågor. 
Hoppas hon kommer vilja sovaver hon honom med såklart! Hon älskar sin pappa men de har inte vårat band. De har kul, vi två har det djupa. 
Hon berättar exakt allt till mig, det är unikt ha jag förstått. 

Vad jag vet vet hon inte om de gånger vi haft sex nej... 
Sen så har vi inte haft massor med sex som tidigar skribent skrev? 

Jag känner ingen skuld faktiskt, rent krasst är jag singel. Det må bita mig i baken senare o jag mår dåligt av det men det har jag inte gjort de gånger vi haft sex. 
På ngt sjukt sätt kanske det är ngn form av revenge? Inte min stil, gillar ej att såra folk.. Men jag är själv sjukt sårad ännu så tänker nog inte så rationellt öht. 

Fast det är inte min sak att berätta? 
Och tror faktiskt att det skulle förstöra mellan mig och killen också... Menar inte förhållandemässigt utan att kunna ha ngn form av relation i framtiden.

Aldrig någonsin! 
Bara haft en kille innan honom, mkt kortvarigt.

Wow vad du verkar insatt i vårt liv o hur vi sköter saker här hemma. 

Dottern ser en mamma och pappa som just nu fungerar väldigt bra ihop hemma. 
Vi pratar inte om. Dessa saker när hon är hemma, och vi bråkar inte eller har hetsiga diskussioner. 
När vi umgås är det lugn stämning. 
Vi jobbar väldigt oregelbundet så inget konstigt att vi inte umgås alla tre varje dag heller. 

När vi haft sex så är vi diskreta inga vilda djur som du vill beskriva det? Och inget hob påverkas av!! Hur 17 kan du läsa in ngt sådant? 

Enda jobbiga är att ibland behövs ljuga om vart pappa är. Och att hon inte vet att vi inte är ett par officiellt längre. 
Men det är verkligen inte läge att berätta just nu! 
Vi får väl säga att vi besöutatatt separera för ett tag sedan men inte velat oroa henne, och förtydliga att det verkligen inte beror på henne, och att vi inte är ovänner och ingen av oss kommer lämna henne. 
Men att säga det just specifikt nu skulle inte gå. 
Känner henne för väl, och måste hitta en bättre tidpunkt. 

Gillar nog inte själva grejen att han är otrogen.. Jag ser det mer som att nej han har nog inte så starka känslor för henne som han trott?

Hat aldrig varit med L detta förr inne av oss har haft andra partners förut ingen av oss har gått i genom ett avslut innan, och ingen av oss hade ngn amning om hur vi skulle reagera. 
Ingen av oss reagerade som vi trodde vi skulle göra, vi har gjort saker vi aldrig trott vi skulle.. 
Att  ha levt i hop över halva sitt liv gör ngt med en och en relation till varandra. 
Jag kan ha en viss förståelse för vissa saker man ka ske annat inte hade haft, jag kan sätta mig in i hans tankar på ett vis. 
Vi har alltid vara haft varandra. 
Ja jag är nog mest rädd för ensamheten trots att jag är en ensamvarg. Det är nog därför jag ibt ekan släppa helt håller i minsta lilla tråd. 
Jag komme behöva släppa men jag kan inte just nu... 
Jag vill ingen illa, men jag kan inte tycka synd om henne som i början sa att hon aldrig skulle kunna vara med en upptagen man o förstöra en familj. 
Jag har mått så dåligt att jag känner att jag orkar inte ta hänsyn till en främmande person tyvärr. 
Det är inte sådan jag är jag bryr mig alltid om alla men jag orkar inte!! 
Jag vill kunna klara dagen och må någorlunda ok.. Och jämfört med när jag skrev trådstarten så mår jag sååå mkt bättre! 
Jag måste först landa, andas och få klart alla tankar innan jag kan ta detta med dottern. 
Eller vi. Ha ska vara med såklart. 
Men det ska gå lugnt till och inga onödiga detaljer. 
Hon behöver ibt veta hur länge ngt pågått hur länge vi känt så här. Kanske att det kommit gradvis? 
Hon har märkt att pappa är annorlunda, han tar mer ha d o sig själv, träffar människor utanför familjen, varit på jobb aw mm så en förändring har hon absolut redan märkt. Men vill försöka vända det till ngt positivt på ngt vis. 

Ang att hon styr vår liv. Hittills har det mest påverkat mitt ego tror jag. När Jan kanske sett fram emot en lugn kväll hemma med honom där så vi kunnat käka ihop o slappat frsmför tv men planerna ändrats på kort varsel. 
Hittills har det nog inte påverkat vardagslivet allt för mkt mer än att jag fått komma med ngn vit lögn till dottern vart pappa är en viss tid. 
Men ja jag har sagt ifrån att det ibland inte varit bra tid och ha har hållit med men det har varit efteråt oftast. 
Och mer att jag gått o väntat på att han ska komma hem, varför jag nu gjort det egentligen... Så det är mitt ego son störs mest just nu. 

Nu vet abslpult ingenting om vår relation till vår dotter, hur vi lever våra liv förutom just denna biten jag skrivit i tråden. 
Allt kretsar inter kring denna händelse men det är händelsen tråden handlar om.
Vad som sker därimellan har ni ingen aning om! 

Jag har genomgått en extrem livskris iom denna händelsen absolut och den har upp tagit mkt av mina tankar. Men dottern har alltid o kommer alltid komma först. Vad vi gör dagligvis, hur vi kommunicerar, beter oss etc vet ni ingenting om. 
Mer än just runt denna händelsen.
Som jag vridit och vänt på mig själv i alla år för att alltid alltid låta henne gå först. 

Hade inte dragit in henne i tråden ens om jag inte behövt bolla hur vi ska berätta och när.

Klart det aldrig finns en perfekt tid att berätta... Men är fruktansvärt rädd för hennes reaktion, och då hon knappt orkar ta sig till skolan sol det är nu, och har en prao som väntar som hon ser fram emot.. 
Sen kommer julen... 
Ja jag vet att jag bara skjuter på det och att ingen tid är perfekt.... 

Ang flytta isär direkt, det ha jag skrivit om förut. Ingen av oss vill sätt den andra i skiten med att lämna ett stort hus med malt det innebär, och rodda med renovering, försäljning mm. 
Rent krasst skulle vi väl klara det, han kunde väl bo på hotell eller likande men jag ser inte det som ngt akut tyvärr.... 
Vi kommer flytta isär vi tar det vara lite lugnt. 

Men vadå visa hur det är ok att bli behandlad? 

Hon ser inte att jag blir dåligt behandlad? 

Hon kommer få veta att vi valt att separera, kankse för att vi inte älskar varandra på samma sätt som förr? Mer som vänner? Hur vi än lägger fram det. Men kommer ju inte berätta om otroheten eller hur  dåligt vi mått i det hela? 

Såklart berätta att vi är ledsna, att det inte varit lätt. Men absolut inte berätta att det kom in en ny person och det är orsaken.
Sen att berätta att ja pappa dejtar en my, det får ju komma sen efter. 

Vill inte att hon ska hata sin pappa så otroheten kommer inte berättas om. 

Hon har sett två föräldrar som iaf senaste tiden mått bra när de umgåtts hemma. Gjort saker tillsammans... Inte bråkat.