anonym gullviva skrev 2024-01-08 19:52:20 följande:
Tack jag behövde verkligen läsa detta just nu..
Satt i bilen nästan 30 min nyss efter jag varit i tränat, ensam.
Har min dagbok på mobilen skrev i den..
Att jag är en mkt svag person som alltid stoppar huvudet i sanden, går med på det mest för att inte orsaka tjafs eller bråk. Det är ju galet.
Alltid satt alla andra före mig själv. Vill att alla ska må bra.
Vet att jag måste bli starkare och våga stå på egna ben.
Utåt sett ser alla mig som så stabil lugn stark bla på. Jobbet.
Men jag visar aldrig mina innersta känslor för ngn. Bara sambon som fått ta alla mina utbrott och gråtatracker. Gråter av minsta lilla alltid varit så. Och han är tvärt om, blir tyst o bara låter allt vara o glömmer snabbt.
Kanske är vi egentligen inte kompitabla?
Men hur har vi då kunnat hålla ihop i 25 år utan att bryta en enda gång? Utan att vara otrogna en enda gång (innan detta)?
Har vi bara stått ut eller har vi utvecklat ngn form av band som hållit starkt, ända fram till nu?
Vi känner ju varann utan o innsn, gjort allt tillsammans, velat göra allt tillsammans.
Har vi varit ifrån varandra ngn kväll så har båda tyckt det är skit trist.
Där är kanske felet? Vi har bara haft varandra o det har nog i längden slitit på oss mer och mer smygande tills nu.. Då bandet sprack.
Han lever ut nu, han gör saker vi inte gjort på länge. Sånt ha. Alltid sagt är tråkigt tex gå på stan o shoppa eller prova ny mat etc.
Han har bytt ut hela sin garderob på ett par månader, köper parfym...
Gått ner i vikt men det började han med redan innan henne iof.. Men är smalare än på länge.
Trimmar skägget noga...
Nej jag känner knappt igen honom, samtidigt som jag ju märker att han verkar må bra av allt detta. Och alla är väl värda att må bra?
Tyvärr gjorde han det på helt fel sätt.
Han kunde ha gjort alla dessa förändringar för sig själv, med mig..
Tar jag upp det att varför har du aldrig sagt att du vill tex gå på bio?
Då svarar han alltid : du har ju inte heller sagt ngt??
Nej kanske inte.. Ingen av oss har nog ansträngt oss på många år..
Kanske var detta ganska väntat ändå? Kanske hade vi gått isär ändå?
Sorgligt och så synd att vi inte gjorde ngt tidigare...
Jag tycker verkligen inte som om du verkar vara en svag person!
Tvärtom så ser jag dig som en riktigt stark person..
Allvarligt du måste vara stark iom hur du hanterat allt detta..från början till slut..
Och du har hela tiden stått fast med vad du tycker..och bara det är starkt..
Sen efter själv ha varit med samma man nu i 30 år så vet jag väl att man lätt kan ta varandra för givna emmellanåt..och ett förhållande går upp och ner..
men att ha både egna och gemensamma intressen har alltid varit jätte viktigt för oss..Genom alla år..Så kanske ni glömde av något där..det är möjligt?
Men det är ju onödigt att älta om det nu efteråt kanske, eller ?
Men om min man skulle vilja skilja sig för att han hade träffat en annan så hade han inte fått komma tillbaka när han väl hade blivit tillsammans med henne.
Ett snedsteg hade jag accepterat efter så många år tillsammans, men jag hade inte accepterat att han velade mellan mig och någon annan..Då hade jag bara mått ännu sämre..
Så låt inte din fd utnyttja dig längre.skulle jag säga, men du känner ju dig själv bäst såklart..och hur mycket du tål..
Men tillåt inte mer än du känner att du ff mår bra efter ni har träffats, typ..kan ju var bra att tänka på kanske..
Och kan du inte göra saker som tex att träna med någon annan än din fd..vem som helst..
Och kan du inte börja, bara börja tänka tanken åtm på att börja träffa andra karlar.. eller börja prata med dom åtm?
Tänkte bara att det kanske få dig på bättre humör om inte annat..och inte att det måste leda till något exakt just nu..😃