• Anonym (Lisa)

    Vår situation är så udda! Eller?

    Anonym (Maria) skrev 2023-11-15 18:52:37 följande:
    Ja han har betett sig illa, men tycker du att TS ska göra situationen värre då eller sätta honom i skiten också bara för det, hämnas eller vad är ni ute efter egentligen? 
    Hon kan väl inte göra situationen värre än vad den redan är?
    Det är ju han som satt sig själv i skiten, men enligt dig så är det bättre att belöna hans dåliga beteende.
    Nej det bästa sättet att träna män är så som man tränar hundar, man ignorerar dåligt beteende och belönar bra beteende....Då lär dom sig snabbast..

    Jag tycker bara synd om deras dotter som dom luger för dagligen.

    Och det konstiga är att hennes man ville berätta för dottern om vad som hade hänt,  att dom skulle skiljas, för länge sen,  men neeeej det ville inte TS..
    Så den som vill fortsätta spela ett spel inför dottern är ju TS...

    Hennes man är nog inte svårövertalad på något sätt, eftersom han inte kan säga nej åt varken den nya eller sin fru..Så det är ganska uppenbart att det är TS som bestämmer, men hon verkar inte förstå vilken makt hon faktiskt har över sin man.

    Hon vill vara tillsammans med honom vad han än skulle göra för dumheter..men hon verkar ha svårt att förstå att bästa sättet för att få män att komma krypandes tillbaka är att total ignorera dom eller slänga ut dom så att dom får bo själva ett tag..
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-15 20:45:33 följande:
    Hur? Ja hon kan ju tex börja kriga med gubben, svartmåla honom inför dottern och alla som de känner, skada honom ekonomiskt, försöka förstöra mellan honom och den nya, göra deras liv surt, göra honom så illa hon kan, med olika medel, alltså starta krig och eventuellt skaffa sig fiende för live, det skulle ju vara sätt att effektivt göra situationen sämre.

    OK, manipulation is da shit alltså
    Ja kanske hon skulle göra dom sakerna du skriver om, istället för att hålla på och mjäka med honom, ungefär som om han vore en hjälte hemkommen från ett krig..

    Sen skrev jag eg ingenting om att kriga mot mannen eller svartmåla honom inför dottern..Nej det behövs inte..Man kan sätta ner foten ändå!

    Som jag skrev så kunde hon antingen bett honom att bo någon annanstans Eller bara IGNORERAT honom....

    Vad dom än gör så borde dom väl vara ärliga mot sin dotter så fort som möjligt, men det kan inte TS..

    Men vissa tycker tydligen att det är helt ok att ljuga för sitt barn i månader eller vem vet det kanske blir i flera år, innan dom vågar säga sanningen.
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-15 21:48:05 följande:
    Exakt, Jag tjänar absolut ingenting på att hämnas.
    Vi åkte bil i dag o hade ett djupt samtal. 
    Han förklarade lite mer hur det gått till när deras vänskap, som verkligen vara var vänskap även efter hånglet, bara plötsligt blev mer. 
    Han hade inte ens haft en tanke på känslor. 
    Han önskar att det bara varit rent hångel som vi kanske  kunde ha kommit över... Det var känslorna som han inte fattade eller visste hur han skulle hantera.
    Genuint ville han inte såra mig, även fast det självklart blev så. 
    Han sa att han absolut fortfarande älskar mig, det kan inte bara försvinna puts väck, exakt så som jag känner. 
    Men HUR vi älskar varandra är mer oklart. 
    Gammal vana? Som vänner? Som par? 
    Tyvärr älskar han mig inte tillräckligt för att välja bort henne, samtidigt som han ändå ej är säker på känslorna till henne mer än att han just nu vill umgås med henne så mkt han kan, att han mår bra av henne... Visste ej vilken stämpel han ville ge det, kär? Förälskad? 
    Mm mm vi pratade länge.  Och han talade verkligen ur hjärtat.

    Och jag fick tala ut om hur jag känner, förvirringen.... 

    Sen sa han ngt udda.. Frågade rakt ut om han inte känner att han är otrogen mot henne om vi sover i samma säng, håll rom varann eller skulle ha sex igen? 
    Han kunde fakitkst inte svara på det. Att det inte kändes fel att göra dessasaker med mig då det alltid varit vi och att en del av honom fortfarande ser oss som ett vi. 
    Jag sa krasst att du haft 2 relationer i ditt liv o otrogen med båda! 
    Han blev inte stött, mer att han höll med o skämdes... Han har inte en enda gång på 25 år tänkt tanken att vara otrogen mot mig. 
    Tror honom faktiskt.... 

    ang det ngn skrev att han ville berätta för dottern före mig. 
    Ja men det var i stundens hetta o han ville berätta typ allt.. Eller iaf om den nya. 
    Jag vägrade då jsut den biten kan man ta senare. 
    När han lugnat sig höll han med. 
    Vad jag sett så är det ingen i tråden som ens skrivit om någon hämnd..annat än dom som skrev att det är dumt att hämnas..

    Att kunna sätta ner foten,och att ha gränser för hur illa man tolererar att bli behandlad av sin man är inte att hämnas..

    Det verkar ju efter vad du själv skriver som om att din man både vill ha kvar kakan och äta den..När han säger till dig att det inte känns fel att göra dessa saker med dig--för det har ju alltid varit viiiiii??

    Han skämdes? han låtsas antagligen skämmas för han vet att du tänder på det..

    Om han inte vill fortsätta med erat underbara förhållande som du skriver att ni har till varandra, så kan han ju inte tycka att det är så underbart som du vill få det till trots allt!
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (H) skrev 2023-11-16 13:26:41 följande:

    Inte läst alla kommentarer så kanske blir upprepning men?å ena sidan är det ju fint att du är så storsint och inte känner ilska, å andra sidan reagerar jag på att du skriver att det inte fanns något alternativ till att låta honom träffa henne förutom att kasta ut honom. Vad hände med sunda gränssättningar i en relation?


    Jag får nästan lite Knutby-vibbar av detta inlägg och hoppas inte det beror på att du är med i en sekt utan endast handlar om att du befinner dig i förnekelse-fasen. Din man har lämnat dig, han har varit tydlig med att det är över, han vill vara exklusiv med sin nya. Men fortsätta ha sex med dig. Och du bara tar emot honom med öppna armar. Ni har barn ihop och då är det såklart bra med odramatiska avslut men gör dig själv en tjänst och kapa all kontakt med honom som inte rör ert barn. Denne man har formligen bedragit dig och steg för steg övergett er kärlek medan du bara suttit som en förstående lyssnare hela tiden. Helt galet. Försök gå vidare nu. 


    Jag håller med! jag får också "hjärntvättar-vibbar" 
    Man kan bli hjärntvättad för mindre än att vara med i en sekt eller efter att ha varit i ett udda förhållande i 20 + år..

    Jag tror jag själv blev lite hjärntvättad av min fd sambo som både var otrogen o  misshandlade mig psykiskt och tillslut fysiskt, pga av hans sjuka kontrollbehov ,,
    Och jag känner så väl igen agerandet-
    Man tror att allt dom säger är genuint (iaf i börj)-som att --"det var inte meeeeningen- jag ångrar mig såååå"--när det mesta är rent skitsnack.
    Man hittar på ursäkter för hans snedvridna beteende..
    Man tar på sig skulden- för vad dom gjort,  osv osv..

    Men skillnaden var att jag var runt 20år då och vi var bara var sambos i 3 år..Och  att jag fick nog tillslut , gick ifrån lägenheten vi bodde i, medans han stod och sa att om du går så tar jag livet av mig..

    Fine tyckte jag-ta livet av dig du!- Sen gick jag därifrån....Sen dess har jag aldrig mer sett fanskapet...Han  kom en gång och ringde på hos mig, ..men då öppnade en kille istället som visste vad han gjort och gav han en rak höger..Ha ha..😄.

    För sin egen skull om inte annat så bör man ju sätta ner foten, (visa var ens gräns går) så man inte ångrar sig, men men...det vill inte ts..
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-17 09:04:22 följande:
    Hur har vi haft ett udda förhållande i 20 år?? 

    Har inte funnits en uns till kontrollerande eller misshandel mellan oss. Jag är väldigt omhändertagande och har själv otroligt kontrollbehov. Väldigt känslosam o svartsjuk. 
    Han har varit den lugna, kanske istället svalt mkt nu när vi ser tillbaka. 
    Jag had kankse behövt arbeta på mig själv tidigare och inte bara se till andras bästa. 
    Han har själv sagt till mig efter detta hänt att  jag borde göra det Jag vill för en gångs skull, att jag inte måste ta hand om alla hela tiden. 
    När jag står på mig och visar min ilska som ändå finns där säger han att det är bra att jag gör det och jag har rätt till det. 

    Hjärntvätta mig inte nu heller iaf vad jag vet. Han har sagt att det är upp till mig om jag vill vara arg skrika kasta ut hata.... Men jag har själv valt att inte göra dessa saker.
    Kan inte tänka mig att han skulle bli en ond manipulativ person helt plötsligt, känner honom så pass bra. 
    Ok först och främst så var det dumt av mig att antyda att ni skulle ha haft ett udda förhållande i 20-år..
    Det var inte poängen..

    Poängen var att jag känner igen mig i hur du beter dig runt din man.
    Du går med på allt han vill..Bara han stannar.
    Du ursäktar allt han gjort eller gör fel!
    Du tror att han är genuin...Fast det är stor risk att han bara ljuger..för sitt eget bästa.
    Och nu i detta inlägg så tar du själv på dig skulden för att han har varit som han varit och gjort det han gjort..
    Så ja det låter ff som att han (kanske inte just hjärntvättar) men åtm försöker manipulera dig så att du inte slänger ut honom..och så att han har 2 att välja på..

    Karlar brukar vara LIVRÄDDA för att bli ensamma, så dom gör vad som helst för att slippa bo/bli ensamma...Ljuger, hittar på det dom tror att "frugan" vill höra, osv, osv..

    Och JA människor KAN förändra sig åt både det bättre hållet och det sämre hållet..när som helst i livet!.

    Sen låter det lite i mina öron som om att han kan ha fått en 40-års-kris...
    Och om han inte är helt tappad bakom flötet själv, så fattar han ju att det bara är en "jag är förälskad o vill ligga med andra period"
    Som för många andra-så är det inte alls ovanligt att bli förälskad, i någon annan än sin man/fru om man varit tillsammans i 20 + år..
    Herregud...Jag skulle ha fått skilja mig 20 ggr minst om jag skulle ha AGERAT på alla killar jag har blivit lite "förälskad" i under 20 år!

    Sen var inte min fd sambo heller ond eller manipulativ dom första 2,5 åren alls,utan tvärtom så var han väldigt kärleksfull och omtänksam..
    Precis som en psykopat eller narcisisst..

    Att bete sig som en god människa med onda avsikter är ett psykopatiskt drag/ beteende som inte bör uppmuntras!
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-17 23:36:03 följande:

    Vad spelar det för roll att ingen vet hur länge det håller? Så det är okej att ljuga , vara otrogen etc då?


    Vet ju hur många som är för lögner när någon varit otrogen. Om man sak berätta eller inte. Så det är väl likadant här få. Vissa är för lögner. Andra inte. Det går att diskutera till månen. Man kommer ingenstans. Alla är ändå olika. Men man får respektera varwndras åsikter.


    Ja tyvärr så verkar det vara så...att vissa är för lögner och vissa är helt emot lögner..
    Jag är för ärlighet,- alltså emot lögner.
    .Iaf är jag emot lögner där man bara fortsätter att ljuga o ljuga och bara gräver en djupare och djupare grop åt både sig själv och inblandade..

    Tycker att det mest udda i denna "är vår situation  så udda?-tråden"   är att TS skyller på sin egen dotter om varför dom inte kan berätta - pga hennes psyke..

    Men dom vill väl kunna mysa lite mera innan dom bestämmer sig för att dom inte kommer skiljas ÖVERHUVUDTAGET..

    Mannen har äntligen kommit över sin pinsamma 40-års-kris..Ts tar emot honom med öppna armar, såklart!

    Och dom avslutar med ett nytt Bröllop..😄
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2023-11-18 07:18:21 följande:

    Lisa

    Vad bra att du kan ha roligt på min bekostnad! 

    Jag har lögner! 
    Det är ju en av orsakerna att jag har kvar honom k mitt liv, för att han ja kankse gjort fel saker men inte ljugit om det! Det är en av hans sidor jag värdesätter högt, att han verkligen inte kan ljuga. 
    Ja ni kommer skriva alla förändras klart han ljuger för dig. 
    Ha kanske inte berättar alla detaljer för mig nu längre det vill jag inte längre. Men han är. Väldigt öppen men vad han ska göra eller har gjort. 

    Igen ljuga för dottern... Jag gör det inte med avsikt st göra henne illa. Alla mina val ang henne är just tvärt om för att Inte göra henne mer illa än nödvändigt. 

    Jag. Ill kunna berätta att pappa o jag lever bara ihop som vänner just nu, att vi på ngt vis älskar varandra men inte tillräckligt för att vara ett kärlekspar.
    Att när vi flyttar är tanken att pappa ska köpa en egen lägenhet ö prova bo ensam. 

    Ingenting om otroheten eller den nya. Lögner ja menade tycker jag är rättfärdiga. 
    Kan vara tydlig med att ja hittar han en ny tjej så är jag ok med det, att vi är verkligen bara vänner. 
    Så får övergången bli mjuk.
    Vi vill kpg båda att han först ska flytta, se hur det känns med allt så innan han berättar om den nya


    Ja..Jag vet att jag har lite konstig humor, ibland...pga frustration!

    Många har ju skrivit om hur ni borde göra just nu -inte tidigare-....___
    Berätta för er dotter, och sen sätter du bara ner foten genom att slänga ut honom idag..utan bråk..

    Så kan han ju prova att bo själv för första gången i sitt liv..Det blir ju en jättekul upplevelse...För er alla...Då kanske han t.om kommer tillbaka till er..
    Du har väl hört utrycket -Man saknar inte kossan förrän båset är tomt...

    Då är din man (sorry sambo) en väldigt sällsynt man som aldrig har ljugit för sin sambo..

    Fast jag menade att han ljög för eran dotter...inte bara för dig..
    Så då KAN han ju ljuga och ljuger vareviga dag för er dotter..
    Skulle han inte kunna ljuga för dig då...Han kunde vara otrogen, men du tror inte han skulle kunna snacka skit..

    Hur tänker du då? Han kunde gå bakom din rygg,  kyssa och ligga med en annan kvinna, men inte ljuga, OK...

    Om det gör dig lycklig att tro på vad han säger JUST NU så ok..
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-18 14:25:17 följande:
    TS är inte intresserad av att ?sätta ner foten? eller kasta ut honom. Du verkar utgår från dina egna känslor, vad du skulle ha behövt i den situationen. 
    Ja jag utgick efter mina egna känslor, (och det gör ju du med-eller har du inga känslor?).från när jag själv var tonåring som TS dotter... då min mamma hade varit otrogen och ville skiljas..från min pappa.

    Men dom skötte det snyggt, låg framförallt inte med varandra efter det, och min mamma berättade vad som hänt..Långt innan flytt..

    Men innan hon berättade så visste jag redan att hon hade träffat en ny...Tonåringar är faktiskt inte dumma i huvudet! Som ni verkar tro!

    Men TS ser tydligen inte sin dotter som en smart tonåring? Vilket är lite synd..

    Och självklart skulle jag bete mig som jag skrev att TS borde göra om min man hade fått en löjlig 40 årskris..och betett sig så illa..

    Först hade jag varit iskall..
    Sen så skulle han åkt ut på en gång!

    Men jag har fattat att TS inte vill eller inte ens kan sätta ner foten..hon är för snäll..
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-18 18:42:38 följande:
    Men det är ju inte relevant för TS dotter, du känner inte henne eller vet att hon känner som du eller ser på saken som du. Hur smart hon är vet du inte heller, människor är olika smarta.
    Det finns ingenting att sätta ner foten om. TS vill ha det såhär och anser det är bäst, och hon har fått som hon ville. Han flyttar ju om hon skulle vilja det, han själv erbjöd det. Du tolkar ju helt fel om du tror att TS egentligen vill ha ut honom, men inte vågar eller vad det nu är du menar med att hon inte kan och är för snäll.
    Ja visst alla är olika smarta, men varför tror du att ts dotter skulle vara mindre smart än andra tonåringar?
    För att TS har skrivit att hon mår dåligt psykiskt, eller?

    Man kan vara smart även om man har sk psykiska problem..
    Som förälder bör man väl utgå ifrån att ens barn är MINST lika smart som en själv..(oftast är barn smartare än sina föräldrar)..

    Nej jag tror inte TS vill ha ut honom (just nu) utan vad jag menade som flera har skrivit är att jag tror att hon är manipulerad eller hjärntvättad..

    Och då kan man oftast inte ens stå upp för sig själv..Så det är eg inget konstigt att hon försvarar honom, att hon ljuger för dottern...För hon tror att det är så det ska vara..Tills hon kommer till insikt om att det han gjort var ruttet..., om ngr mån eller år..
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Maria) skrev 2023-11-18 19:44:58 följande:
    Jag skrev inte att jag tror att hon är mindre smart. Jag vet inte hur det ligger till med den saken, jag har ingen uppfattning om hur smart hon är. Dessutom kan man vara smart på olika sätt, att man inte inser eller lägger ihop ett plus ett i vissa saker betyder förresten inte att man inte är smart. Och det kan vara så väldigt olika individ från individ.

    Det är väl inte du som bestämmer hur det SKA vara. Om man inte håller med er betyder inte att man är hjärntvättad. TS skulle väl kunna säga samma sak, ni i tråden är hjärntvättade till att tro att ni vet hur det ska vara, att man måste kasta ut gubben annars står man inte upp för sig själv. Det kanske gäller er, om ni känner så för egen del. Ni kanske behöver det för att känna att ni är värda något, TS behöver uppenbarligen inte det. Om TS inte VILL kasta ut gubben så står hon ju upp för sin vilja nu. Det verkar förresten vara TS idé att undanhålla det för dottern så det är ju inget som han hjärntvättat fram.

    Nej, du vet inte hur smart hon är, men varför skulle hon vara mindre smart än andra tonåringar? För att TS tror att hon fattar nada, eller.."För hon är ju lite uppe i det blå" som TS skrev om sin egna dotter tom,?


    Nja, jag vet inte (är ingen expert-har faktiskt aldrig påstått det hellert-har bara varit med om en skitstövel för 20+ år sen) så kanske eller kanske inte ni är hjärntvättade, men TS påminner iaf om hur jag var som hjärntvättad 25 åring, och hennes sambo påminner om min psyko-sambo jag hade då.....Jag stannade dock inte kvar hos den skitstöveln.

    Att alla vi andra skulle vara hjärntvättade är väldigt långsökt...Look closer to home..

    Eller menar du att alla vi andra har en sambo som är otrogna, ljuger, beter sig som en 14-åring/i en pinsam 40-års-kris, inte vill lämna "mamsen" och snackar skit dagarna i ända?

    Nej om min man ens skulle göra något av dom sakerna så skulle han åka ut direkt..Sen får TS självklart göra vad hon vill! Inte mitt problem...inte ditt problem, men det här är ett disskussions forum och TS startade en tråd för att fråga om deras situation var udda..

    Borde väl bara ha skrivit ---JA den är extremt udda! ..

  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-20 11:20:54 följande:
    Du är inte ensam om att fungera och reagera som du gör. I de flesta långa relationer där man så att säga känner varandra utan och innan, har man också större förståelse för varandra. Ni är inte udda utan ni tillhör den del av befolkningen som separerar utan större drama. Med detta vill jag inte säga att det inte är jobbigt och ställer livet upp och ner för familjen men man gör ändå det bästa av situationen.

    Alla är vi olika. alla relationer är olika tror att man måste inse att något som känns rätt för den ena gör det inte för den andra. 

    För mig är det en gåta hur någon kan påstå att du blivit hjärntvättad. De som på grundval av vad du skrivit påstår detta är okunniga och saknar erfarenhet av sunda förhållanden. 

    Så NEJ ni är inte UDDA i vårt samhälle men ni är ovanliga här på FL
    Eh Jo NI är udda!
    Sen säger du ju emot dig själv redan i början här! Och efter ditt inlägg så låter det som ni båda är udda och hjärntvättade..

    Ja efter att varit tillsammans så länge eller längre så känner man varandra -utan och innan- och har större förståelse och medkänsla för varandra..

    Men om man har en sambo/fru/man som är otrogen efter 20 + år så måste ju den ha 0 förståelse, eller Medkänsla--för sin partner..
    Speciellt om dom fortsätter att bete sig illa och träffar någon annan fast dom vet att dom gör sin partner illa..
    Medkänsla är alltid viktigt, men än viktigare om man varit tillsammans 20+ år..
    Var var hans medkänsla--nere i byxorna kanske?  eller så är han helt oförmögen att känna medkänsla!?.. (nej att ge ts ett ligg eller prata med henne är inte medkänsla) 

    Jag tror ju att det är du som är totalt okunnig om vad det ens innebär att bli hjärntvättad eller kalla det manipulerad (ett lite finare ord bara) 
    Eller har du erfarenheter av att själv ha blivit manipulerad och sen brutit det destruktiva förhållandet..Till ett sunt/normalt förhållande?

    Om inte? hur vet du vad som är vad..Om du aldrig själv har varit med om att leva med en manipulativ man, hur vet du att du inte gör det just nu..(om du ens har en man/sambo) 
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-21 12:57:18 följande:
    Ja, jag har erfarenhet av destruktiva parförhållanden, därför kan jag av vad TS beskriver dra slutsatsen att det inte är ett sådant hon lever/levt i. 

    Inget förhållande är det andra likt och vi är alla olika som personer. Därför kan man inte utgå från att allas relationer fungerar som den relation man själv har levt i.  

    Alla förhållanden kan ha destruktiva drag i sig utan att för den skull vara ett destruktivt förhållande. När man som i TS fall levt så länge med varandra har man kanske utvecklats åt lite olika håll. Då är det lätt hänt att någon av parterna får vika sig mer än den andre. Därför är det mycket möjligt att de skulle ha kommit till en punkt där de bestämt sig för att separera ändå.  Man kan se otroheten som en katalysator. 

    Det är alltid jobbigt att separera oavsett vilken orsaken är. Man känner sorg över vad man upplever man går miste om. Framtiden blir plötsligt inte lika självklar som den var innan. 

    På din fråga om jag levt i ett destruktivt  förhållande måste jag svara, Nej det har jag inte, men i mitt arbete har jag kommit i kontakt med många som lever/har levt i sådana och jag vet att det tar lång tid innan man kan gå vidare. Som en ung kvinna en gång sa till mig. "Det är som att ha ett stort mörkgrått moln hängande över sig, man ser inte solen fast man vet att den finns där."
    Nej det är klart inte alla relationer fungerar likadant...och sen tror jag också att alla ser olika på vad som man tycker gränserna går och vad man räknar som tex otrohet eller ett destruktivt förhållande..

    En del räknar det som tex otrohet redan om partnern bara har chattat med någon annan, eller liknande (sett flera trådar om "otrohet" på FL där partnern bara har pratat, chattat eller likn)....Medans andra tycker gränsen går vid sex, osv..

    Det är väl liknande gällande om man tycker man har ett destruktivt förhållande eller inte....Det som ngr trycker är som ett destruktivt förhållande, tycker flera andra inte är något destruktivt förhållande..

    Så ja vi är alla olika och reagerar olika..Och ofta utgår man kanske efter hur man "tror" att man själv skulle ha gjort o reagerat i olika situationer.
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-01-06 16:57:27 följande:
    Tack att du frågar! 
    Det går upp o ner.. Vissa dagar mår jag bra vissa inte. Mest när jag är ensam som känslorna väller över en... Om jag tillåter mig själv att grubbla.
    Men vet att jag inte vill ha tillbaks det vi hade hunnit reflektera en hel del o vi har inte haft det toppenbra senaste åren. Inte dåligt men bara låtit allt rulla på. Jag har stoppat huvudet i sanden och han har mått dåligt utan att ta tag i det. 
    Iom nya jobbet o nytt socialt liv så mådde han bättre än på länge, men hemma påminns han om det gamla. Bitterljuvt att se den man älskar blomma upp och må bra... Klart jag vill att han ska må bra jag känner ju honom nästan bättre än mig själv, efter 25 år får man så starkt band att man nästan känner varandras känslor. Klart jag vill att han ska må bra. Han liksom jag önskar bara att vi tagit tag i oss 2 tidigare.. Ksnske hade vi inte suttit o denna sits då? 
    Han tvivlar fortfarande på att han gjort rätt val, tyvärr hjälper det inte mig då jag i hjärtat fortf älskar honom och varje gång han säger så tänds ju det lilla hoppet jag inte vill ha! Hjärnan säger nej nej gå inte tillbaka.
    Och jag har sagt rakt ut att jag kommer inte gå tillbaks till det vi hade, isf skulle vi behöva bygga ngt nytt. 
    Men jag ser hur kär han är, han vill träffa henne så. Mkt han bara kan. Samtidigt söm han säger orden "om vi fortfr. är ett par då.." när han pratar om framtiden tex semestern i sommar mm. 
    Han mår bra med henne men mår inte bra i själva situationen. Han tycker inte heller att det bara går att släpps 25 år bara så där. Men hur gör man? Ingen av oss vet. 
    Vi ädlskr varandra men på vilket plan, vilket sätt? 

    Julen var ok, vi var bara vi 3. Han gillar ej julen så åt bara lite och öppnade klappar o tittade på tv. 
    På kvällen gick han till henne.
    Den biten känns ändå mer o mer ok inser mer o mer att han gjort sitt val. 
    När vi umgås känns det bra, vi fortsätter att göra lite saker ihop, och de träffas regelbundet. 
    Nej inte berättat för. Dottern jag var beredd att göra det för. Några veckor sedan, då var han i värsta tvivlar perioden o tyckte vi kunde vänta lite då de precis bestämt att backa lite o inte träffas lika intensivt. Nu börjae de dock ses mer o mer så nu börjar det bli dags. 

    Jag vet ej hur man lever ensam.. Jag måste liksom. Börja om med mitt liv. 
    Vi var 18 när. Vi träffades, vi blev vuxna tillsammans.. Lärde oss om livet tillsammans... Stöttat varandra i allt. 
    Det är inte bara att vända ryggen till o gå. Vi betyder fortf så mkt för varandra... 
    Har han ff inte bestämt sig? Att han hoppar mellan er och säger "men tänk om vi fortsätter tillsammans" och så säger han säkert att han älskar dig.

    Det låter ju som att han BARA är med henne för att hon är NY och spännande, för han verkar veta innerst inne att han inte älskar henne på riktig-.
    Som om att han behöver "leka av sig" för att han aldig gjorde det innan ni blev tillsammans.. Eller har ni "lekt av er" innan ni blev ihop..
    Annars så kan det ju vara där skon klämmer...

    Du kommer säkert klara det här galant..du verkar ju vilja gå vidare, även om det går lite upp och ner just nu, men det är ju inget konstigt alls om du känner så TS.

    Han däremot som verkar vela hit och dit ff kommer nog ångra sig när den första förälskefasen är över..och när hon inte är ny och spännande längre..Vilket det låter som att han redan vet om.
    Därför vill han ha kvar dig för han vet redan att han kommer tröttna på den nya såsmåningom..det låter bara som en tidsfåga..

    Sen om du vill ta emot honom när det tar slut med den nya är ju en helt annan fråga och något bara du vet om du skulle kunna göra, men den dagen kommer nog när dom gjort slut och han mår skit och vill komma tillbaka..

    Karma existerar..Han kommer få sitt straff..var så säker
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-01-07 16:08:10 följande:
    Jag tror ärligt vi utnyttjar varandra
    Jag gör det jag mår bäst av men vet att också tycker det är jobbigt. 
    Jag mår bäst av att vi lever ihop tills vi sålt, att vi kan umgås hyfsat normalt.
    Tror jag ser det lite som en hämnd att  han anförtror sig till mig fortfarande. Och han har inga andra nära vänner att anförtro sig till heller. 

    Jag lär mig sakta men säkert göra saker på egen hand, det är ngt vi båda hade behövt för länge sedan. Vi var så i början, var ihop men hade även mkt separata intressen. Tyvärr försvann många vänner genom åren när man började skaffa familj etc. Plötsligt var vi väldigt isolerade bara vi två (tre). Det är ngt vi båda måste förändra. För. Att. Må bra. Separat eller gemensamt senare det vet jag ej. 
    Men inte en chans att jag vill tillbaks till vårt gamla liv. 
    Skulle vi ngn gång bli ett par igen så. Är det mkt jobb för båda som krävs. 
    Jag håller på att stärka upp mig själv o det måste jag bli klar med innan jag en tänker i sådana banor. 
    Jag utnyttjar till en viss del hans känslor till mig för att få. En bit av honom fortfarande, fast utan några krav. Krasst sätt är jag ju singel, så det är mitt val om jag umgås med honom eller vem jag vill. 
    Jag känner själv att jag vågar mer o mer tänka i banorna att våga bo ensam utan honom o faktiskt se fram emot det. 
    Men det betyder ej att jag vill kapa banden, nej inte so det känns nu. 
    Vet du vad TS.. Jag tycker bara dina hämdkänslor låter HELT naturliga och det är låter mycket bättre att du känner det istället för sorg eller blir deprimerad iaf..

    Det är bättre att känna ilska (eller hämndkänslor som är ganska lika egentligen) än att gå och vara ledsen..Ilska ger en oftast mer kraft för att vilja förändra saker för en själv till det bättre än om man bara är ledsen..
    Som du tycks ha gjort och gör..

    Jag tycker det låter bra i varje fall att du ser fram emot att bo ensam....och struntar lite i vad han gör eller vill..Jättebra..och starkt gjort att kommit så här långt..

    Fortsätt att tänka på dig själv först och främst..Och som du skrev så är du ju singel och kan träffa vem du vill..Kanske en ny man såsmåningom t.o.m ;))
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-01-08 14:46:06 följande:

    Sen det att skapa ett eget liv utforska världen etc etc
    Jag FÖRSÖKER! Men det var alldeles nyss jag separerade från mannen i mitt liv jag delat ALLT med i 25 år. 
    Jag kan inte bara släppa och börja leva ett helt nytt liv som att inget hänt! 
    Det gör fortfarande ont!

    Jag försöker göra saker själv.. Men det är ännu inte roligt... Då jag är van att dela det mesta med honom. 
    Jag måste vänja mig och jag gör det, sakta.. 


    Jag förstår verkligen att det kan kännas jobbigt efter så lång tid... Men
    Fortsätt bara ta ett steg i taget framåt..och om du känner att det bara är små framsteg du orkar med just nu..Jättebra!
    Du går ff framåt..Eller hur..Framåt och inte bakåt är väl alltid bra hur små steg det än är sas..

    Det kommer ju kännas bättre och bättre..kanske så smygande att du knappt märker det förräns du mår bra..och framme vid "målsnöret"
    men om du jämför med nu och efter det precis hade hänt..så verkar du ju må mycket bättre nu i varje fall..

    Du kommer klara det här galant TS..Du behöver kanske bara tro på dig själv lite mer.Glad
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-01-08 19:52:20 följande:
    Tack jag behövde verkligen läsa detta just nu.. 
    Satt i bilen nästan 30 min nyss efter jag varit i tränat, ensam. 
    Har min dagbok på mobilen skrev i den.. 
    Att jag är en mkt svag person som alltid stoppar huvudet i sanden, går med på det mest för att inte orsaka tjafs eller bråk. Det är ju galet. 
    Alltid satt alla andra före mig själv. Vill att alla ska må bra. 
    Vet att jag måste bli starkare och våga stå på egna ben. 
    Utåt sett ser alla mig som så stabil lugn stark bla på. Jobbet.
    Men jag visar aldrig mina innersta känslor för ngn. Bara sambon som fått ta alla mina utbrott och gråtatracker. Gråter av minsta lilla alltid varit så. Och han är tvärt om, blir tyst o bara låter allt vara o glömmer snabbt. 
    Kanske är vi egentligen inte kompitabla? 
    Men hur har vi då kunnat hålla ihop i 25 år utan att bryta en enda gång? Utan att vara otrogna en enda gång (innan detta)? 
    Har vi bara stått ut eller har vi utvecklat ngn form av band som hållit starkt, ända fram till nu? 
    Vi känner ju varann utan o innsn, gjort allt tillsammans, velat göra allt tillsammans. 
    Har vi varit ifrån varandra ngn kväll så har båda tyckt det är skit trist. 

    Där är kanske felet? Vi har bara haft varandra o det har nog i längden slitit på oss mer och mer smygande tills nu.. Då bandet sprack. 

    Han lever ut nu, han gör saker vi inte gjort på länge.  Sånt ha. Alltid sagt är tråkigt tex gå på stan o shoppa eller prova ny mat etc. 
    Han har bytt ut hela sin garderob på ett par månader, köper parfym... 
    Gått ner i vikt men det började han med redan innan henne iof.. Men är smalare än på länge. 
    Trimmar skägget noga... 

    Nej jag känner knappt igen honom, samtidigt som jag ju märker att han verkar må bra av allt detta. Och alla är väl värda att må bra? 
    Tyvärr gjorde han det på helt fel sätt. 
    Han kunde ha gjort alla dessa förändringar för sig själv, med mig.. 
    Tar jag upp det att varför har du aldrig sagt att du vill tex gå på bio? 
    Då svarar han alltid : du har ju inte heller sagt ngt?? 
    Nej kanske inte.. Ingen av oss har nog ansträngt oss på många år.. 
    Kanske var detta ganska väntat ändå? Kanske hade vi gått isär ändå? 

    Sorgligt och så synd att vi inte gjorde ngt tidigare... 
    Jag tycker verkligen inte som om du verkar vara en svag person!
    Tvärtom så ser jag dig som en riktigt stark person..

    Allvarligt du måste vara stark iom hur du hanterat allt detta..från början till slut..
    Och du har hela tiden stått fast med vad du tycker..och bara det är starkt..

    Sen efter själv ha varit med samma man nu i 30 år så vet jag väl att man lätt kan ta varandra för givna emmellanåt..och ett förhållande går upp och ner..
    men att ha både egna och gemensamma intressen har alltid varit jätte viktigt för oss..Genom alla år..Så kanske ni glömde av något där..det är möjligt?
    Men det är ju onödigt att älta om det nu  efteråt kanske, eller ?

    Men om min man skulle vilja skilja sig för att han hade träffat en annan så hade han inte fått komma tillbaka när han väl hade blivit tillsammans med henne.

    Ett snedsteg hade jag accepterat efter så många år tillsammans, men jag hade inte accepterat att han velade mellan mig och någon annan..Då hade jag bara mått ännu sämre..

    Så låt inte din fd utnyttja dig längre.skulle jag säga, men du känner ju dig själv bäst såklart..och hur mycket du tål..
    Men tillåt inte mer än du känner att du ff mår bra efter ni har träffats, typ..kan ju var bra att tänka på kanske..

    Och kan du inte göra saker som tex att träna med någon annan än din fd..vem som helst..
    Och kan du inte börja, bara börja tänka tanken åtm på att börja träffa andra karlar.. eller börja prata med dom åtm?

    Tänkte bara att det kanske få dig på bättre humör om inte annat..och inte att det måste leda till något exakt just nu..😃
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-01-08 22:40:56 följande:
    Tack! Känner mig inte stark men ja, står ofta fast vid sådant jag tycker. 

    Testade ladda hem en dating app förut. Mådde bara illa vid tanken att ens prata med ngn där.. Kändes sjukt desperat och kunde inte föreställa mig att röra vid ngn av dessa karlar.
    Testade chatta med en.. Efter ett par meningar bjöd han hem mig för han ar så ensam. Usch.. 

    Så nej där är jag verkligen inte ännu. 

    Men absolut göra saker på egen had är viktigt. 
    Men har så otroligt socialt jobb så är dränerad efteråt.. Därav att jag har så litet socialt nätverk. Är välsrigt introvert, det är vi båda. 
    Vi har lätt att prata med andra inte blyga eller k åtvänds, men blir dränerande av mkt socialt umgänge. 
    Hade en egen träningsform jag utövade där jag träffade en väninna. Tyvärr valde vi båda att ta en paus nyligen pga tidsbrist och det var bara på träningen vi träffades.. Men kontaktade faktiskt henne nyligen så vi ska försöka träffas snart. 

    Sen har jag inte så mkt energi kvar eller vill ge det jag har kvar till dottern... Umgås mer än gärna med henne hon är fantastiskt rolig och vi har mkt gemensamt. Vi ska faktiskt gymma tillsammans i morgon får se om hon gillar det hehe. 

    Jag tror innerst inne att han inte velat så mkt.. Det är när de 2 ej setts på ett par dagar och vi haft det bra tillsammans som han kan tvivls

     
    Nej men du ska ju inte prata med andra karlar förrän du känner för det givetvis..det kommer när det kommer..

    Annars så låter det ju faktiskt som du iaf går framåt och inte bakåt..Tänk på att så fort du tar ett steg framåt så har du kommit en bit längre mot ditt mål..

    Det finns faktiskt många som totalt "stannar av" efter såna här händelser eller liknande och blir totalt deprimerade eller liknande..

    Men det låter ju jättebra att du ska börja träna med din väninna igen och ev med din dotter..om hon hon nu tycker det är roligt..vill säga..

    Du låter i varje fall stark...och jag tror nog du är starkare än du själv tror många ggr..Jag tror att du ÄR riktigt stark och att du klarar det du förutsätter dig att göra..Du har ju gjort det hitintills, eller hur... 💪 

    Så kämpa på..TS! Allt kommer att bli bra...Ha tillit..💕
  • Anonym (Lisa)
    anonym gullviva skrev 2024-03-17 18:55:46 följande:

    Liten update

    Huset har haft sina första visningar i kikar på lite lägenheter för att vara beredd. Ska köpa själv, sambon har ej brant vad han gör än köper eller Försöker hyra ngt. Behöver han får han bo hos oss absolut, vi är fortfarande väldigt tighta ja.
    Det går fortfarande upp o ner... Men han är mkt me hemma nu, sover ej över hos den andra längre utan de ses mest eftermiddag eller dag tid om de är lediga. Inte så mkt kvällar. 
    De har backat rejält då han kände att allt gick för fort i början.
    Han säger att de typ dejtar mer än är ett par. 
    Vi umgås också, som innan med gym men mkt fix hemma med huset. 
    Jag mår mkt bättre men kraschar ibland. 
    Förösker lära mig leva i nuet. 
    Och i nuet mår jag bra. 
    Ja han bor alltså kvar vi umgås o ja några av er vill väl gärna veta om vi har sex. Ja det har vi. 
    Ofta. 
    Hade jag ej velat eller mått dåligt av det hade jag sagt nej... Men vi båda vill. 
    Vi pratar ej om deras sexliv jag. Vill ej veta. 
    Men fick nys om att de knappt haft sex alls senare månaderna .. Mest för att de ej ses så sent längre och sällan hemma hos henne. Mer ute.
    Men jag försöker att inte fråga amkt alls om deras träffar det mår jag bäst av men det är svårt. 
    Blir ju att man undrar o jämför.. Vad har hon som inte jag har? 

    Älskar jag honom fortfarande? Absolut! 
    Vill jag ha tillbaka honom? Vet inte faktiskt... 
    Skönast är när båda jobbar, sen ses vi på em tränar eller gör ngt annat.. Och när vi lagt oss. 
    Men att umgås hela dagarn är inget måste för mig längre.  Då finns också risken att jag upprörs av ngt eller tar upp ngt som leder till tjafs. 
    Så kankse ska vi ej vara ett par? 
    Kanske nära vänner som njuter av varandra sällskap ibland? 

    Jag vill köra vidare så här tills vi sålt o jag fått min lägenhet då tro ajg allt faller på plats naturligt. 


    Kul och höra att du mår bättre för det mesta..Men så är det ju för oss alla dödliga  att livet går upp och att livet går ner.. Inget konstigt alls! 😄
    Det är du inte ensam om att känna TS..
    Speciellt inte i dessa tider med allt elände som händer över världen..

    Du gör ju heller inget fel i vilket fall..vare sig du ligger med honom eller inte..han eller ni är ju vuxna nog att bestämma det själva kan man ju tycka.

    Sen vad som är det "rätta" att göra för en enskild person eller inte är svårt för andra att veta..Det finns inte alltid ett enda rätt svar, utan snarare flera olika svar och det är ju så olika från situation till situation och från person till person.

    För min del så tycker jag inte att fysiskt otrohet är det värsta som skulle kunna hända, men jag vet att många andra ser det som det allra värsta en människa kan göra nästan. 

    Vad han gör och inte gör med eller mot henne har ju egentligen ingenting med dig att göra..Det har nog först o främst med han själv att göra skulle jag tro..

    Fortsätt tänka på dig själv (och din dotter) först o främst och ta ett steg i taget  framåt så kommer det kännas bättre och bättre, vad du än beslutar dig för i framtiden...😊
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (A) skrev 2024-03-19 00:05:45 följande:
    Det är väl alltid fel att ligga med en man som man vet är upptagen....
    Är det verkligen alltid fel?

    Jag har alltid tyckt att det varit fel förut, men jag har nog ändrat uppfattning på senare tid..

    Jag skulle då inte tycka att jag hade gjort något fel alls om jag låg med min man/ex efter han hade träffat en ny kvinna genom otrohet.

    Det var ju den andra kvinnan som först låg med TS man, en upptagen man, som hon visste var upptagen. Så det var ju hon som gjorde fel först..Hon hade kunnat sagt NEJ..
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?