Vår situation är så udda! Eller?
Anonym (Maria) skrev 2023-11-07 14:57:53 följande:
Det vet väl inte hon. Eller tror du att hon läst tråden och fått samma uppfattning av TS som du, men ändå är rädd?
Inlägg från: Anonym (Betty)
|
-
Nej jag tror inte hon läser tråden. Däremot tror jag hon pratar mycket med ts ex och borde därmed fått en bild av hur storsint ts är i detta.
-
Tex hade hon kunnat säga att han får fortsätta träffa kollegan när separationen är färdig av respekt för deras 25 år gamla relation. Isället för som nu när hon uppmuntrat honom att träffa kollegan som vän direkt efter hånglet.Anonym (Maria) skrev 2023-11-07 18:53:18 följande:Så det behöver inte innebära bråk, ok, så hur menar du ska hon stå upp för sig själv, rent konkret, utan att det riskerar att inleda bråk eller bidrar till att de blir ovänner? Och varför ? TS känner sin man, hon känner sig själv, och nu anser hon uppenbarligen att hon har mest att vinna på sin egen approach. Tydligen till mångas förtret
Sen har jag aldrig sagt att jag tycker TS man inte gjort något fel, så dina fantasier om mig kan du behålla för dig själv. -
Men snälla. Problemet är inte att han har fått känslor för någon annan. Det fattar väl vem som helst att man kan få. Det är ingen som tycker att han är en skitstöver för att han fått känslor för någon annan.anonym gullviva skrev 2023-11-07 19:50:08 följande:Lite hividet på spiken här.
Han VET att jag inte är ok med det han gjorde!
Han är inte ok med det han gjorde! Han sover knappt på nätterna fortfarande trots att han i princip är fri nu, då vi ändå sagt att vi inte är ett kärlekspar längre.
Hans samvete är ENORMT! jag om ngn bord veta hur han fungerar, han har inte ljugit för mig i 25 år, iof inte ljugit alls om vi ska vara krassa.
Han har inte bedragit mig i 25 år, han har inte svikit mig i 25 år...
Han bedrog mig en gång, och berättade direkt. Och erkände att han har fått stark känslorn för en annan fast han inte ville! Han har varit öppen hela hela tiden!
Han är ingen som ljuger, det borde jag om ngn veta. Mer än några främlingar på nätet iaf.
Varför är det så att för att ngn är otrogen så blir hela deras personlighet en skit stövel??
Han må ha sårat bedragit osv men han har INTE utvecklat en ny personlighet, det ser jag det hör jag.
Han har förälskat sig i en annan som även förälskat sig i honom. Sjuuukt jobbigt men detta är sättet jag hanterar det på just nu. För att JAG ska kunna gå vidare tillslut.
Visste inte att det fanns en mall= så här gör du om din partner är otrogen eller träffar en ny.
Alla situationer är väl unika??
Att han var otrogen var fel så klart. Men jag kan också förstå att det är mänskligt. Och ja det var bra att han sa det direkt. Och ja man kan förlåta ett snedsteg och välja att fortsätta med varandra.
Men det är oförlåtligt att han fortsätter att umgås med henne efter hånglet. Och obegripligt hur du kunde tillåta det.
Vill han separera så ska han så klart, av respekt för erat 25 åriga äktenskap, inte umgås med henne förrän ni har separerat på riktigt. Inte som det är nu att han åker iväg och träffar henne ibland. Mitt framför ögonen på dig.
Det är rent ut sagt svinigt hur han har betett sig efter hånglet. Och du skriver att han "vet att du inte är ok med det han gjorde". Fast det var ju just vad du var och fortfarande är. Du var helt ok med att han träffade henne efter otroheten. Och du var helt ok med att han utforskade henne medan ni fortfarande var tillsammans. Och du är ok med att han åker och träffar henne fastän ni inte ens har hunnit flytta isär.
Om han själv inte är ok med vad han gjort. Varför fortsätter han göra det då? Varför slutar han inte träffa henne förrän ni är färdiga? Så sluta skriv att han har ångest och vet att han gjort fel. För I så fall skulle han väl sluta göra fel och börja sköta det snyggare. -
Har man ett samvete fortsätter man ju inte träffa någon man just hånglat med. Det beteendet är ju inte ok bara för att han varit öppen med det och erkänt det. Du verkar vilja hänvisa till det hela tiden. Att han minsann är ärlig och berättar allt och då är det nästan som att det blir lite ok då.anonym gullviva skrev 2023-11-07 19:50:08 följande:Lite hividet på spiken här.
Han VET att jag inte är ok med det han gjorde!
Han är inte ok med det han gjorde! Han sover knappt på nätterna fortfarande trots att han i princip är fri nu, då vi ändå sagt att vi inte är ett kärlekspar längre.
Hans samvete är ENORMT! jag om ngn bord veta hur han fungerar, han har inte ljugit för mig i 25 år, iof inte ljugit alls om vi ska vara krassa.
Han har inte bedragit mig i 25 år, han har inte svikit mig i 25 år...
Han bedrog mig en gång, och berättade direkt. Och erkände att han har fått stark känslorn för en annan fast han inte ville! Han har varit öppen hela hela tiden!
Han är ingen som ljuger, det borde jag om ngn veta. Mer än några främlingar på nätet iaf.
Varför är det så att för att ngn är otrogen så blir hela deras personlighet en skit stövel??
Han må ha sårat bedragit osv men han har INTE utvecklat en ny personlighet, det ser jag det hör jag.
Han har förälskat sig i en annan som även förälskat sig i honom. Sjuuukt jobbigt men detta är sättet jag hanterar det på just nu. För att JAG ska kunna gå vidare tillslut.
Visste inte att det fanns en mall= så här gör du om din partner är otrogen eller träffar en ny.
Alla situationer är väl unika??
Det är inte ok att han fortsatte träffa henne efter hånglet bara för att han var ärlig och sa det.
Det är inte ok att han började utforska henne samtidigt som ni var tillsammans för att se vad han kände bara för att han var ärlig och sa det.
Det är inte ok att han fortsätter träffa henne medan ni fortfarande bor ihop bara för att han är ärlig och säger det.
Det spelar ingen roll hur ärlig han är, eller hur dåligt samvete han har, eller att han inte kan sova, eller om han har utvecklat en ny personlighet eller inte, det spelar ingen roll hur länge du har känt honom och minsann vet hur han funkar. Inget av detta spelar någon roll. Punkterna jag nämner ovan är ändå exempel på skitstövelbeteende. -
Men av respekt för sin partner så fortsätter man inte att umgås med någon man hånglat med även om man tror att man ska kunna hålla det till vänskap. Man är helt enkelt inte vän med någon man varit otrogen med.anonym gullviva skrev 2023-11-07 20:48:00 följande:Fast det var i princip jag som sa satt jag inte ville kasta ut honom. Och i början var det bara vänskap även efter hånglet då de båda tyckte det var jättekonstigt och inget se planerat eller ens velat (alkohol men ingen ursäkt).
Jag kunde ha kastat ut direkt o aldrig fått veta om vi kunnat reparera oss men valde att hålla honom nära för att fortsätta kommunicera hela tiden.
Kan nog säga att det var över mellan oss nästan direlt men att vi inte uttalade det.
Men direkt när han insåg att nej det är nog mer än vänskap så pratade vi ju och sa uttalat att nej då är vi över. Så jag kan försöka gå vidare och slippa undra snoka fråga...
Han valde att se vart deras relation var på väg. Och vi valde att avsluta oss.
Så där var väl allt rätt? Tills..
Att jag valt att låta honom bo kvar i vårt gemensamma hus, försöka ta det lugnt och få en fungerande vardag. Där vi pratar massor, ältat och diskuterat. Både för att få förståelse, tröst, stöttning.. Då ingen av oss trott att detta kunde ske! Jag har valt detta, för att jag just nu känner att det är det jag behöver just nu.
Jag har valt att ha sex med honom efter otroheten (men ej efter det uttalade uppbrottet förutom samma dag). Jag ville! Jag behövde! Jag mådde jävligt bra av det!
Det kanske biter mig i arslet senare men hellre senare än just nu när jag är så skör!
Nej du slängde inte ut honom efter otroheten men det betyder väl inte att han ska umgås med henne mitt under näsan på dig? Det kan väl fortfarande vänta tills ni helt separerat? Även om ni hade bestämt att det var slut så kan han ju respektera erat 25 år och väntat tills ni flyttat isär och ordnat upp allt.
Ett problem verkar vara att eftserom ni är så bra vänner och pratar om allt med varandra, så är det även honom du vill prata med nu och få förståelse, stöttning och tröst av. Jag förstår att ni måste orata ut. Men vi som läser detta tycker det är lite skevt att det är den som har gjort dig illa är den som ska trösta och stötta dig. Det hade varit bättre om du hittade det på annat håll hos en väninna eller kurator. -
Ja men har träffar ju fortfarande kollegan fast de inte ens har hunnit flytta isär. Går iväg och träffar dne nya mitt under näsan på ts. Vad är det du inte fattar? Det hon ska göra NU är helt enkelt att säga att han borde ha större respekt för henne efter 25 år och inte träffa kollegan förrän de flyttat isär och ordnat upp allt.Anonym (Maria) skrev 2023-11-07 22:07:38 följande:Men det där är ju förbi redan. Det jag frågade i det du citerar är vad TS ska göra NU?
-
Jodå jag har erfarenhet av väldigt långa förhållanden. Skulle ändå aldrig någonsin låta mina man fortsätta vara kompis med någon han just hånglat med.Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-07 23:11:14 följande:
Efter vad jag har förstått när jag läser inläggen i tråden så är det väldigt tydligt att få här varit med om att separera efter 25 år tillsammans. De vet inte vad det innebär att växa ihop, På något sätt känner man vad den andre känner. Ni som varit med om det förstår vad jag menar.
Därför är det både lättare och svårare att separera. Lättare i så måtto att det inte blir så många hårda ord eller anklagelser men det är svårt med själva brytningen när man nästan sitter ihop.
Men jag tror att TS och hennes partner kommer att fixa detta, Det kommer att göra ont en tid för dem båda, men slutresultatet kommer att bli bra,
TS kommer säkert, när hon känner sig mogen att hitta någon ny hon också
Önskar dem Lycka till
-
De har ju alltså inte bara träffats på jobbet utan de har umgåtts på fritiden efter att de hånglat. Gått promenade, gymmat ihop osv. Och ts har tillåtit trots att hon vet att de har hånglat.Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-08 08:36:36 följande:Du verkar leva i ett villkorat förhållande.
Brukar din man hångla med andra?
Kan du påverka din mans arbete så mycket att han inte jobbar med sin kollega?
Men visst vi är alla olika och relationerna är olika. Det är inte alla som växer ihop i sina förhållanden., men det finns de som gör det
Jag vet inte om man kan kalla det för att jag lever i ett villkorat förhållande bara för att jag inte skulle ha accepterat det ovan skrivna.
Men visst, jag skulle aldrig låta min man umgås med en kvinna han kysst. Väljer han att göra det ändå så är det definitivt inte vi längre. Jag skulle inte sitta och vänta på att han har utforskat henne klart innan han bestämmer hur han vill göra. Om du kallar det ett villkorat förhållande så ja, då har jag ett villkorat förhållande i så fall.
Om det är ett villkorat förhållande för dig så kan jag meddela att jag hellre lever i ett sådant förhållande än i ett förhållande där min man tror att han kan göra vad han vill och jag sitter snällt och väntar.
Vad har det att göra med saken om man har växt ihop under de 25 åren eller inte? Det spelar ingen roll om jag varit tillsammans med någon i 3 eller eller 30 år. Om vi har växt ihop eller glidit isär. Inte sitter jag hemma medan min man går promenad med en kollega han kysste för några veckor sedan ändå. Inte skulle jag sitta hemma och vänta medan han umgås med henne för att se om det kan bli nåt med henne. -
Men det är ju hundra gånger konstigare att låta ens partner fortsätta umgås med sitt otrohetsobjekt än att att ha kravet att han låter bli. Om partnern känner sig kvävd av att inte få umgås med sin jobbflirt så...Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-08 09:17:30 följande:Har ingen man, han dog för några år sedan. Men har levt i två långa förhållanden och i inget av dessa har någon av oss varit otrogen, vad jag vet.
Har heller aldrig levt i ett förhållande där vi ställt krav på vilka vi fick umgås med.
När jag hör att någon talar om att man inte låter sin partner göra, ditten och datten så undrar jag givetvis -
Nej det är klart att man inte kan med våld fysiskt kasta ut honom om han vägrar. Men inte skulle jag finnas tillgänglig för honom för ett ev fortsatt förhållande.Anonym (Maria) skrev 2023-11-08 14:13:30 följande:Och om han fortsätter men inte flyttar hem till henne då, som du säger? Vad gör du då? Min fråga var hur du menar att man ska stå upp för sig själv utan att starta något bråk.
Och det där är ju inte TS gränser, utan dina, tråden handlar inte om dig, så vad ska TS göra för att stå upp för sig själv? Dina gränser är ju inte relevanta då.
Jag skulle kunna förlåta ett snedsteg möjligtvis. Om han ångrade sig och ville fortsätta vara med mig.
Men om han var osäker skulle jag inte tycka att det var ok att han fortsatte vara tillsammans med mig samtidigt som han umgicks med den nya för att ta reda på vad han kände. Jag skulle inte kunna sitta och vänta på det beskedet. Redan där skulle det bli ointressant för mig. Är jag inte det självklara valet för min man så får det vara. Jag vill inte vara en "jag vet inte, vi får se, kanske, jag ska bara se vad jag känner för den här tjejen först".
För det var ju så det gick till. Han var otrogen men de fortsatte att vara tillsammand samtidigt som han även fortsatte träffa den nya. Det var inte förrän efter ett tag som de bestämde att det skulle vara slut.
Så även om det just nu är så att det är slut och hon verkar tycka det är ok att han gör vad han vill trots att de fortfarande bor ihop så fick han ju även göra vad han ville när de var tillsammans.
Så ja man kan stå upp för sig själv utan att det blir bråk. Hon hade kunnat säga "jag förlåter sensteget om du vill fortsätta med mig, men om du är osäker så tänker jag inte vänta medan du utforskar henne". Varför skulle det bli bråk för att man sa så?
Dessutom förstår jag inte varför hon och andrs ens är så livrädda för bråk. Man kan bråka under en separation och ändå kunna hitta ett sätt att samarbeta och prata om gemensamma barnen sen. Man kan tillfälligt vara väldigt arg utan att det betyder att man aldrig skulle kunna ha kontakt igen. Har ni aldrig bråkat i relationen tidigare? Varöfr skulle bråk nödvändigtvis betyda att man aldrig mer kan prata med varandra? -
Ehh nä är det sant?!Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-08 17:14:06 följande:Jag tycker inte att det är min plats att kritisera TS helt enkelt. Jag har inte varit i hennes situation och vet inte hur jag skulle ha gjort,
Jag tror att det här som TS talar om är något annat än en jobbflirt.
Jag pratade om i början av mannens och kollegans relation. I begynnelsen var det naturligtvis en jobbflirt. Och det jag sa var att jag inte skulle tillåta att min man fortsatte att umgås privat med en kollega han hånglat med.
Då tyckte folk att det var konstiga krav, att man kväver relationen. Jag kontrade med att det är konstigt om mannen känner sig kvävd för att han inte får umgås med en jobbflirt.
Att de är mer än en jobbflirt idag har jag fattat.
Jag her flera gånger nu på dina kommentarer märkt att du inte riktigt läser/förstår vad folk skriver. -
Men som din egna rubrik lyder. Vad är det ens du själv tycker är så udda i din situation då? För då försvarar ju allt som vi många andra tycker är konstigt.anonym gullviva skrev 2023-11-05 09:47:11 följande:Vår situation är så udda! Eller?Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är?Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner.Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress)Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata.Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat.Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det.Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap.Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt.Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas...Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta.De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut?Otroligt smärtsamt. Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det??Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås.Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!Tanken är bo kvar ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt...Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt?
Det är många saker som inte är ett dugg konstigt. Att någon blir kär i någon annan är inte udda. Att bli lämnad för någon annan är inte udda. Att folk är otrogna är inte udda.
Att fortsätta bo med varandra tills man löst boendesituationen är inte heller udda. Det är många som måste renovera, sälja, hitta nåt nytt osv. Ekonomi o bank strular. Det är brist på hyresrätter. Så inget konstigt här heller. (Även om jag tror att det skulle vara bra för er att du antog hans erbjudande om att flytta i några dagar. Han kanske skulle börja sakna dig).
De sakerna jag tycker är udda håller du inte med om. Jag tycker ditt ex hade ett udda och respektlöst beteende när han valde att fortsätta umgås med henne när de hade hånglat och ni fortfarande var ett par. Och nu tycker jag att han är ganska respektlös också. Även om ni sagt att det är slut mellan er skulle han kunna ha väntat med att berätta för alla på deras jobb och lugnar sig med att träffa henne mitt under näsan på dig. Han skulle kunna lugna sig lite tills ni löst allt med boende. Det hade han kunnat ge erat 25 år gammal bagage.
Men du håller inte med. Så vad är det ens du tycker är udda mer er och eran separation? -
Men angående att hon styr era livanonym gullviva skrev 2023-11-13 13:00:48 följande:Tack!
Ja jag har fler o fler bra dagar nu faktiskt, samtidigt som jag kraschar ibland såklsrt. Men jag går inte med oro i magen hela dagarna.
Jobbigast just nu är när o hur vi berättar för dottern. Blir ju att jag måste ljuga ibland när han är borta längre än tänkt så vi säger att han jobbar sent... Som tur är så tänker hon inte så långt... Att han började 7, bprd inte sluta 22.
Jag mår superbra när vi umgås inte så konstigt kanske och ja jag vet att när vi sluta umgås kommer det troligen kännas värre.
Men att just nu få må lite bra också, och kunna ärligt visa hemma att vi är sams känns bra. Att ert inte bara är en fasad.
Ja till en del är set ju en fasad då inte alls vet... Men vi härdar inte bara ut, när vi umgås så mår vi bra!
Det är när han inte är hemma som det är tungt fortfarande men inte alls på samma nivå som i början.
En sak var mkt jobbig i helgen dock när jag frågade om de säger att de älskar varandra, och det gör de. Jag tycker det känns tidigt efter ett par månader men det kanske är jag som lägger för stor tyngd bakom orden?
När han samtidigt säger att han inte känner alla hennes sidor.. De ses på jobbet men bara professionellt är ett rätt strikt yrke. Sen På kvällarna. Inget vardagligt.alls
De har bara de mysiga stunderna, tittar på film, äter gott, tränar, promenerar.
Men så kanske det är med all dejting? Jag minns inte hehe.
Sen så styr hon allas vår liv litegrann det är jobbigt... Hon velar alltid med tider när de ska ses.. Hon är så van att leva ensam med sin dotter, och jag förstår henne. Men han får aldrig klara besked vilken tid de ska ses, eller vad de ska göra. Och det påverkar oss då vi fortf bor i hop och måste planera dotter, middagar, aktiviteter, hund.. Och han håller totalt med att det är hon som styr mkt. Att han måste våga ifrågasätts eller ställa krav, för att vara så här mjäkig är inte ans stil! Den sidan känner jag inte igen alls. Och han håller med om det med!
Men jag lär mig mer i mer att inte påverkas...
Att inte styr smitt liv efter deras... Samtidigt som vissa saker fortf måste planeras på hemma plan.
Och ja jag älska honom fortfarande..
Du skriver att han är mjäkig och inte säger ifrån. Hoppas att du själv säger ifrån annars är du ju också lika mjäkig. Alltså, om den nya med kort varsel föreslår att de ska ses torsdag istället för onsdag, går DU med på det då? Du får väl själv säga ifrån också då att det inte funkar med dina planer angående dottern, middag, aktiviteter, hund etc. Elle säger du ja till allt han säger? -
Alternativt får ni ha "varannan vecka" fastän ni fortfarande bor ihop. Då har du huvudansvar dina veckor och han kan göra lite som han vill, precis som han hade kunnat göra om han bodde själv en vecka. Och sen gör ni tvärtom nästa vecka men då kan han inte dra iväg med den nya, följa med på aw etc för så har han huvudansvar. Då kan han/den nya krångla bäst de vill på hans "fria" veckor. För du behöver inte räkna med honom då ändå.Anonym (Betty) skrev 2023-11-14 16:58:09 följande:Men angående att hon styr era liv
Du skriver att han är mjäkig och inte säger ifrån. Hoppas att du själv säger ifrån annars är du ju också lika mjäkig. Alltså, om den nya med kort varsel föreslår att de ska ses torsdag istället för onsdag, går DU med på det då? Du får väl själv säga ifrån också då att det inte funkar med dina planer angående dottern, middag, aktiviteter, hund etc. Elle säger du ja till allt han säger? -
Det här tycker jag ändå är ett litet konstigt försvar av honom. Att han inte hade planerat/ville falla för någon annan. Att han inte haft tanken innan. Hur menar du? Ingen har väl tanken på att bli störtkär i någon annan innan det faktiskt händer. Tror inte många går runt och tänker "hoppas jag blir superkär i någon annan än min partner snart". Tror att det är ovanligt att önska det. De allra flesta vill nog att det ska funka och vara med med den faktiska partnern.anonym gullviva skrev 2023-11-16 09:05:53 följande:Tack.
Därför jag inte hatar honom, just för att allt är inte alltid så svart eller vitt.
Vi pratade länge i går och han försökte förklara sina känslor, vad som hände mer mentalt. Mkt han inte ens fattar själv!
Han Ville inte falla för ngn annan! Han har aldrig ens haft den tanken innan! Därför måste det varit ngt mkt speciellt mellan dom tänker jag, eftersom han aldrig ens tänkt tanken innan att falla för ngn annan.
Som din bror så kände han sig så otroligt kluven. Han föll som en fura för en annan, samtidigt som han fortfarande älskade mig!
Ja han kunde ha gjort ett val blixtsnabbt men han var så otroligt förvirrad av allt. Och ja allt blev fruktansvärt fel!
Han önskar han skött det på annat sätt, jag kankse borde agreat på annat sätt...
Men nu är vi där vi är, gjort är gjort.
Allt handlar om hur vi sköter allt framåt.
Tycker att du ofta skriver ursäktande grejer om det ham gjort. Fast i själva verket har han ju varit otrogen och varit lika dålig som vem som helst otrogen.