anonym gullviva skrev 2023-11-06 21:27:27 följande:
Ja ksnske bord jag agerat annorlunda jag vet inte... Var väl rädd att säger jag stopp där så lämnar han på stört o jag var i chock o desperat få oss att fortsätta tillsammans.
Det är liksom 25 års förhållande på spel inte en tonårsförälskelse. Och inte bara det, utan 25 års vänskap! Jag var sjukt rädd att mista allt!
Och i början var det verkligen ett snedsteg från deras sida, båda tyckte det var helt oväntat och inte planerat. Och han kände i början att deras vänskap var viktigare än att inleda ngt djupare.
Tyvärr så så blev det ju djupare men då blev det så...
Jag hade kunnat förlåta hånglet och fortsatt som ett par faktiskt, men då behövde jag ju veta att det verkligen inte betydde ngt.
Jag gav det lite tid och en chans att bli så.
Nu blev det inte så men det var ett val JAG gjorde i stunden son kändes bäst just då.
Inget jag kan ändra på idag och ja jag kanske ångrar ser senare, men känner ju att hade jag förbjudit klamrar mig fast o kvävt honom hade det ändå säkerligen förstört vår relation.
Ja jag är nog för snäll, men älskar man ngn, gjort så länge, haft ett samliv i 25 år så är det inte enkelt att bara kasta bort.
Det kände vi båda två!
Nej det är klart att du inte hade kunnat tvinga honom att inte träffa henne. Men du hade kunnat markera din ståndpunkt. "Utforska henne bäst du vill men jag väntar inte på dig medan du gör det".
Självklart kanske han hade valt henne där direkt då ändå.
Men då hade du förlorat honom med självrespekten kvar. Nu vet han att han har dig lindad runt fingret och han kan ha dig som kort nummer två om det skiter sig med den nya.
Om du är rädd att du riskerar att "förstöra" din relation (som du skriver) om du sätter ner foten och ställer ultimatum om fortsatt umgänge... Alltså hör du inte själv hur det låter? HAN är otrogen men du är rädd att DU ska förstöra förhållandet om du inte vill att se fortsätter träffas.
Och vidare skriver du att NI känner att det är jobbigt att kasta bort 25 år. Låter inte som att han tycker det är så jobbigt. Han har ju just gjort just det.
Och om ni är så väldigt bra vänner. Menar du att den vänskapen inte skulle stå pall mot en rejäl utskällning från din sida angående hans beteende? Eller att den inte skulle stå pall mot om du hade sagt att du lämnar honom ifall han forstättet träffa henne? Hade den inte stått pall mot om du sa "du får fortsätta träffa henne efter att våran separation gått igenom"?
Är ända sättet att eran vänskap består att du lägger sig platt för allt han vill? Låter ju inte som nån jättefin vänskap.
