Hur kan en del snygga eller hyfsat snygga människor trivas så illa med sig själva?

Om män gnäller på mitt utseende så får de fingret och sen går jag. Varför lägga energi på idioter? 

När jag var yngre behövde jag sminka mig innan jag ens kunde gå till ica. Som tur är växte jag ifrån det. Behöver jag springa till ica i mjukisar idag så gör jag det. Behöver jag köpa en blomma på väg till en fest uppklädd till tänderna så gör jag det. 

Jag är jag och tänker inte ändra på mig. Om andra ogillar mitt utseende så är det deras problem, inte mitt.

Jodu, jag har haft enormt snygga tjejkompisar och hamnat i skymundan väldigt mycket. Men ju mer jag iakttog dem desto mer insåg jag att det var extremt ytliga män som de attraherade. Det fanns bara en fokus och det var utseendet. Dessa män hade aldrig kunnat utmana mig mentalt eller föra en vettig diskussion om dagens politik. De hade blivit en snygg dekoration i bokhyllan typ. 

Någon fotomodell är jag inte och har aldrig varit. 
Jag har däremot vassa armbågar och tar för mig av livet istället för att ställa mig sist i kön.

Jag skiter i vad andra tycker. Det är inte mitt problem eller ansvar att ta. Jag kan bara ta ansvar för mig själv. 

Om en kvinna klankar ner på ditt utseende så får du för sjutton göra något åt det. Säg ifrån! 

Om du hade lagt fokus på dig själv istället för att tänka och skriva om vem som tycker vad så hade du nog mått bättre själv. Istället skriver du en massa om hur människor klankar på andras utseende och vilka förväntningar som finns och gud vet vad.

Jag gör vad jag behöver för att må bra med mig själv. Jag trivs bäst i en fräck kortklipp frisyr så jag ser till att vårda den frisyren.
Jag tycker om att göra ansiktsbehandlingar för att jag tycker att huden får en härligare lyster. Så gissa vad, jag gör dessa behandlingar 2-3 gånger i månaden.
Jag tycker om känslan av släta ben så jag rakar benen. 
Jag tycker om att klä mig snyggt så jag köper kläder som jag tycker är snygga. 
Jag gillar att sminka mig när vi ska iväg på fester, middagar eller annat. Så då sminkar jag mig. 
Känner jag för att ha en stor hoodie på jobb en dag för att jag är lite frusen så har jag det och kan känna mig vrålsnygg i den!

Lägg inte så mycket energi på vad andra tycker!

Du är inte läskunnig. 

JAG SKITER I VAD ANDRA (MÄN SOM KVINNOR) SÄGER OM MITT UTSEENDE!

Jag menade att de snygga männen som raggade på mina snygga väninnor saknade innehåll mellan öronen. Det var bara utseende som räknades. Jag tror inte att en enda av dessa män hade kunnat berätta vilken statminister vi hade då, så illa var det. 

Vassa armbågar i som att jag sitter inte på röven och väntar på att livet ska hända. Vill jag ut på krogen och dansa med tjejkompisarna så lyfter jag luren eller skriver på Messenger och får ihop ett gäng som sticker ut. Vill jag gå på en konsert så kollar jag med min man om det är något han är intresserad av eller så letar jag upp en väninna som är sugen. Får jag ett tokryck och vill bestiga ett berg så kommer min man att stå först i ledet och vilja följa med för det är såna vi är. 

Det absolut värsta jag vet är när folk drar på offerkoftan och klagar på hur livet är för att man hade en tråkig kompis när man var tio eller som i ditt fall - någon kvinna har sagt något om ditt utseende då gäller det ju at alla kvinnor tycker så och du kan inte bryta mönstret. 

Krävs det att jag är brutalt ärlig så är jag det. 

Fast det är BS att du inte bryr dig för i var och varannan tråd skriver du om just det att kvinnor har sagt si eller så om ditt utseende. Hade du inte brytt dig så hade du gått vidare och inte känt ett behov av att konstant ta upp det 

Ansiktsbehandlingarna är inget jag gör på salong. De gör jag hemma själv. 

Och offerkoftan som du nämner är en person i denna tråden som återkommande klagar på exakt samma, 

Jag tror att du har förväxlat mig med någon annan
Ska man jämföra med andra så ser jag ok ut. Ingen fotomodell.
Många tror dock att jag är 7-10 år yngre än vad jag är. 

Jag önskar att fler kunde förstå att man utstrålar något speciellt när man känner sig snygg invändigt. 

Om jag ser till mig själv så är det ofta träning som gör att jag känner mig snyggare. Ja, när jag har svettats som en gris och använt den råa styrkan som jag kan hitta under boxningsträningen då känner jag mig som snyggast! Det bror på att jag vet att jag är stark och jäkligt bra på den träningen som jag älskar. Så när jag travar hem från gymmet med mjukisbyxor och en stor collage tröja över träningskläderna känner jag mig snyggare än i en klänning och pumps!

Jag är över 40, skulle aldrig få för mig att använda botox. Tränar för att må bra. Sminkar mig när jag känner för det, vilket är om vi går ut. Är noga med min hygien. Hel och ren. Gör lite ansiktsbehandlingar (hemma med egengjorda hudvårdsprodukter). Är lite rund. Men jag mår bra med mig själv, klär mig i kläder som jag känner mig snygg i och känner mig så jäkla snygg, samt att jag skiter i vad andra tycker. 

Det tog mig en hel del år att komma dit där jag är idag. Men det jobbet var värt allt! 
Varför känner du dig, som du skriver, jätteful 9 av 10 dagar när du lägger så ofantligt mycket tid och pengar på ditt utseende?