Bonusbarn som inte vill gå i skolan eller jobba
En stor del av problemet är att det idag ses med blida ögon på så kallade "hemmasittare". Förr hette det skolk och sågs inte med några blida ögon alls utan då var det ett jävla liv och ungen skulle tillbaka, punkt slut.
Det tramsas för mycket. Det är det största problemet och orsaken till detta otyg.
Vi har främst upplevt det motsatta. Istället för att bry sig om barnets mående, anpassa skolan mm tvingades barnet gå dit tills hen var helt slut och bara låg och skrek av ångest. Hade man varit mildare och låtit barnet vila innan det kraschade hade återgången till skola inte behövt bli så svår.
Jag tyckte att jag hade en stökig klass när jag var barn, men det är ingenting mot vad mina barn beskriver. Barn som förr sattes i specialklasser ska idag gå i vanlig klass och de andra får stå ut med våld, skrik, saker som kastas mm dag efter dag. Fick veta att ena barnets klass samlat mod och berättat för en lärare att de allihop är rädda för ett av barnen i klassen. De flesta vågar gå dit ändå, men för mitt barn, som är extra känslig, blir det för mycket. Det går bara inte.
Dessutom är dagens skola fylld med grupparbeten och liknande som både de som är som mitt barn och de som är som det våldsamma barnet har svårt att hantera. De våldsamma barnen får assistenter. De tysta blir tystare och tystare och skriker sen ut sin ångest hemma och klarar inte längre att gå till skolan. Och då kommer Socialtjänsten och skyller på föräldrarna.