Inlägg från: Anonym (Knepigt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Knepigt)

    Bonusbarn som inte vill gå i skolan eller jobba

    Har ett bonusbarn som är 13 som varit hemmasittande sedan tredje klass. Det är själ inte min sak att motivera barnet att gå i skolan eller att tänka på framtiden. det är föräldrarnas sak. Är nyfiken på om det går att motivera ett barn med den inställningen för att tipsa sambon bara. 


    barnet går i specialskola nu till slut efter att inte gått i skolan på flera år. Precis börjat Där är hen mellan 10-11:30. hen går dit kanske en eller två gånger i veckan max. Sitter och sover på lektionen. Sedan är hen bara hemma och spelar datorspel. Har en fast vision om att inte behöva gå i skolan och att inte behöva ha ett jobb. Ska försörja sig genom att sälja fusk och göra andra liknande saker i spe. helt enkelt någon slags karriär inom spel som är sas inte helt lagligt. 


    finns det någon i liknande situation som har ett barn som det gått bra för eller inte? eller som känner till liknande som det har vänt för? Min sambo kommer inte igenom till hen och om han är för sträng så kommer barnet inte till min sambo utan är bara hos mamman. 

  • Svar på tråden Bonusbarn som inte vill gå i skolan eller jobba
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2023-10-18 10:29:08 följande:

    Fast barnet har ju en diagnos som borde vara fastställd och det är ju BUP och Hab som ska hjälpa barnet. Antar att det är resursskola barnet går i.
    Vad gör skolan? det måste ju finnas att samarbete mellan skola, bup, hab och hemmet. Insatser måste ju pågå.
    Jo det finns absolut barn/ungdomar som med hjälpa har kunnat gå tillbaka till skolan, men jag utgår ifrån att barnet får viss undervisning även om barnet är hemma. Det kan vara digitalt, hemuppgifter som skolan ger osv.
    Verkar väldigt konstigt om ingen gör något, det är inte vanligt i dessa situationer.
    Föräldrarna har väl kontakt med och någon åtgärdsplan med BUP?


    Han har rätt till habilitering ja. Men vill inte gå dit. 


    det finns inga insatser. barnet får ingen undervisning i hemmet och har inte fått det sedan tredje klass. barnet har missat hela mellanstadiet. 


    socialtjänsten har varit inkopplad men den senaste ororsanmälan las ner med hänvisning till att hen har rätt till habilitering och går nu i specialskola. 

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (J) skrev 2023-10-18 11:00:40 följande:
    Nja. En fördel med den striktare skolan förr var att det var relativt lugnt, tyst och förutsägbart. Det gjorde att fler barn klarade en skoldag utan att bli fullkomligt utmattade.

    Att de flesta gick hem efter skolan istället för att förvaras på fritids, ofta med enorma barngrupper,  gjorde också att det fanns större möjlighet till återhämtning.

    Jag gick på fritids och jag vill påstår att dåtidens skola var full av mobbning. 


    jag tänker att många i den nya generationer ser andra möjligheter till jobb än hur det var på vår tid. Man kan bli youtuber, streamer, gamer eller annat där man inte behöver någon utbildning alls

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (tror) skrev 2023-10-18 11:23:06 följande:
    Fast vad man säger och tror när man är 13 år säger egentligen ingenting. När jag var 13 år ville jag ha sex barn, gärna tre tvillingpar som skulle ha gulliga namn. Som vuxen insåg jag att det var orimligt och att man inte skaffar barn för att ge dem gulliga namn.

    Det här barnet tror och säger att det inte behöver eller tänker jobba, men mognad kommer att ske under de kommande åren fram till vuxen ålder. Men stöd och behandling kommer att vara avgörande för hur den mognaden får chans att utvecklas. 
    Ja precis. Problemet är att barnet inte vill ha det och är svårmotivera. 
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (tror) skrev 2023-10-18 12:52:14 följande:
    Barnet vill inte ha vadå? Stöd och behandling?

    Det kan inte vara valbart. 
    Jo det är frivilligt
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (33) skrev 2023-10-18 13:16:28 följande:
    Har ungdomen tex autism så kan detta vara totalt kontraproduktivt.

    Om detta barn inte alls har diagnoser, och ej heller misstänks ha några, så håller jag med dig om att det kan handla om curling. Kan vara så att föräldrarna själva har någon svårighet? 
    Ja mamman har svårigheter själv. Inte pappan
    det är delvis därför barnet valt att bo hos mamm. för att hon inte klarat av att ställa krav. Pappa har varit för ?sträng?, barnets ord

    mamma låter hen vara hemma. Serverar macaroni and cheese i sängen klockan 12-13 och låter hen spela utan gränser. Barnet är curlat OCH har en diagnos helt enkelt. Dubbelt upp
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (E) skrev 2023-10-18 14:52:29 följande:
    Och du eller sambon gör ingen orosanmälan kring detta?
    Flertalet orosanmälningar har gjorts och det har en gång lett till familjebehandling. Det pågick cirka två år. Senaste orosanmälan gjordes i juni och blev nedlagt utan åtgärd
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2023-10-18 15:28:26 följande:
    Men vad har barnet för diagnoser?
    Autism enbart eller något mer?

    Om mamman inte klarar av att ta hand om barnet ordentligt när det har diagnoser måste ju pappan ta ansvar och se till att barnet får rätt hjälp.
    Självklart kan man inte ställa samma krav på ett barn med diagnos som autism annars skulle man ju inte få diagnos men man kan ställa krav på barnets nivå och vad den klarar av, inte bara lägga sig platt och inte göra något.
    Pappan kan ju inte bara se på utan måste agera, det är hans föräldraansvar.
    Det är ju mammans också men klarar inte hon av det måste pappan ta det.
    Ju längre tiden går desto svårare är det ju att barnet kommer ur detta.
    Missar viktig skoltid osv. 
    Det är inte lätt med barn med diagnoser, kräver mycket av en som förälder och man ska naturligtvis utgå ifrån barnets förmåga men då är det också viktigt att man ber om hjälp som förälder, det är svårt att klara av allt annars men då måste man ju be om den hjälp man har rätt till via bup eller hab.
    En 13 åring med diagnos kan ju inte själv bestämma och kan ju heller inte avgöra sitt eget bästa, har ju inget konsekvenstänk om framtiden mm utan ser ju bara här och nu och förstår ju inte sitt eget bästa, det måste föräldrar göra och ta tag i.
    Pappan måste agera även om mamman inte vill det för barnets bästa måste gå före, det är viktigare.
    Pappan måste be om hjälp via Bup eller göra en orosanmälan. Det låter värre än det är, när det gäller barn med diagnoser hjälper Soc till, man får hjälp.
    Det är inget ovanligt att är inkopplat när det gäller barn med diagnoser, det är inte samma som orosanmälan när barn far illa vid våld te x. Här ser soc att barnet behöver hjälp och kopplar in Bup, hab och stödåtgärder, det är inget mot föräldrar, det är extra tufft att ha ett barn med diagnos och man behöver ofta ha någon som stöttar, inget konstigt med det.

    Som sagt tidigare så har orosanmälan gjorts tre gånger. Åtgärd familjebehandling som nu är avslutat. Senaste orosanmälan gjord i juni. Se ovan. Pappan har ingen tilltro till socialtjänsten hellet mer tanke på att de enbart fokuserat på relationen mellan förälder ich och att han ska vara snäll ivh inte kritisera henne. om hon blir arg så kommer barnet inte till pappan. 


    barnet vill inte gå till habiliteringen. 


    pappan kan inte vara sträng för då kommer inte barnet till honom. Han prövar nu att öka kraven på barnet men det går sådär. Jag har sagt flertalet gånger senaste året att han behöver göra en ny orosanmälan själv men han tycker det inte leder någonstans. Det läggs bars ner eftersom han nu går i specialklass 

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (förälder till barn med autism) skrev 2023-10-18 16:19:57 följande:
    Ok då förstår jag, det låter väldigt jobbigt och dåligt av socialtjänsten.
    Vad gör skolan? har skolan soc anmält? annars kan dom göra det.
    Låter väldigt konstigt att ingen vill hjälpa till, men som sagt skolan kan också anmäla men det kanske dom redan gjort? 

    Ja anmälan har gjorts tre gånger av skolan. Ja tyvärr så verkar socialtjänsten där vi bor överbelastade. 


    skolan nu är en specialskola så de ger stöd i skolan.mindre klasser och fler lärare . föräldrarna väntar utanför medan han är i skolan (ca 90 minuter). Tidigare skola i stort sett samma. Första skolan mötte upp utanför med en skolhund. Sen har han varor i sk studio och spelat biljard i mellanstadiet . inte läst eller något liknande. Lite engelska några fåtal gånger 

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (E) skrev 2023-10-18 17:30:01 följande:
    Må låta hårt men om det vore mitt barn skulle jag nog ha gjort en anmälan i månaden.
    Ja jag håller med om det. Det är mycket troligt att jag skulle krigat en hel del. Men det har han inte gjorts för han har blivit avrådd av socialtjänsten. De menade att han ska fokusera på relationen med mamman och göra roliga saker med pojken så han vill komma till pappan. Vilket han gjorde. Vi pratade om att prata ned en advokat om vilka alternativ han hade. Men det gjorde han inte då han trodde det var meningslöst. Nu känns det lite för sent att göra en rättsprocess av det hela. 
  • Anonym (Knepigt)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2023-10-18 17:03:57 följande:
    Ja, få pratar om fritids men för våra barn var fritids mycket värre än skolan. Skolan var mer uppstyrd , lugnare och mer ordnad. Fritids i stora grupper långa eftermiddagar med trötta barn,det fungerade inte alls för min dotter. Vi gjorde en stor ansträngning, min man flexade , jag gick ner i arbetstid och mina föräldrar hjälpte till någon dag i veckan. Vi hämtade henne klockan två , annars kollapsade hon, jag tror inte hon hade orkat om hon tvingats gå på fritids varje dag till 17:00: då hade hon nog blivit utbränd. 

    Pojken har inte gått på fritids sen det här hände och det var skolan som var problemet. 


    nu ser han ingen mening med skolan då han tror han har alternativa karriär vägar som innefattar halvkriminella handlingar som att hacka spel, sälja fusk och såvidare

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (JB) skrev 2023-10-18 18:02:56 följande:

    Hur kan man leva med någon som inte krigar sig blodig för att ta hand om sitt barn??


    Det har såklart varit en ansträngning. Men är komplicerat och sällan så svart eller vitt. 


    jag hade gjort annorlunda och uppenbarligen du med. Men det finns saker som kan påverka hur man handlar. I min sambos fall att han blivit avrådd hela tiden från att bråka, göra rättsprocess eller att ställa krav/kritisera mamman. Det är dessutom svårt när ens barn kraftigt tar avstånd från en för att man vill att den ska gå i skolan, göra läxor och gå och lägga sig i tid mm. 

  • Anonym (Knepigt)
    Tow2Mater skrev 2023-10-18 18:55:57 följande:
    Låter som hon inte är en lämplig forälder. Kontakta advokat och se hur stor chans ni har att få hela vårdnaden och hela boendet. Men det kanske ni inte vill ha?

    Barnet har ju många år kvar som barn (och sedan som outbildad ung vuxen), inte alls för sent att göra en rättsprocess av det hela. 
    Nej hon är inte lämplig och det tycker socialtjänsten med. Det har vi pratat om och min sambo har varit osäker om han klarar ett barn som hatar honom innerligt under hela uppväxten och en ännu mer infekterad relation med mamman som barnet dessutom troligen skulle rymma till. 
  • Anonym (Knepigt)
    fornminne skrev 2023-10-18 19:59:59 följande:
    Nu tar du väl ändå i? Ja, pappan borde ha gjort mer, men han verkar ju inte ha fått tillräckligt stöd av Socialtjänsten, som mest säger att han ska stryka mamman medhårs. Soc gör också fel.

    Uppenbarligen har pappan inte gjort allt han kan, men han försöker åtminstone. Tycker man att det är en deal breaker för att ha ett förhållande, är man nog inte rätt för varandra.

    Jag skulle inte heller vilja vara med en man som sket i sitt barn, men det gör han ju inte.

    Sen skulle jag själv hamna i ett moraliskt dilemma om jag var TS. Orkar man bo med ett sådant barn på heltid? Det är förmodligen vad barnet skulle behöva, att bo hos sin pappa. Men skulle man själv orka? Om inte, hur lätt är det då att vara drivande och uppmana pappan att fortsätta kämpa? Särskilt som det ju inte är TS ansvar, hur tragisk situationen än är.
    Stämmer väldigt bra det du skriver. Det är därför jag nu känns att det är hopplöst. Särskilt när barnet inte har någon motivation alls själv. Hur motiverar man ett barn som har mycket motstånd och har bestämt sig? har ingen moral eller känsla för andra.  Med alla hinder han har av såväl diagnos och märklig uppfostran utan gränser eller eget ansvar. Det man kan kalla för curlad. Dvs att han har fått bete sig precis hur som helst mot andra inklusive mig och mina barn. Han har visserligen fått sociala konsekvenser då han nu inte har några vänner kvar förutom spelvänner från USA. 
  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (fostra) skrev 2023-10-20 17:01:27 följande:

    Man tar bort allt vad spel och skärmar heter. Sedan skjutsar man barnet till skolan på morgonen oavsett vad barnet säger. HUR kan man mesa sig så med uppfostran?


    har skrivit en del om varför det är svårt att göra så redan. Men även om man skulle göra så så är det rött svårt att göra så med en person på 180 och cirka hundra pannor. Ja han är så stor. 


    känns som det behövs våld för att tvinga iväg ett så stort bar. visst kanske en nioårig möjligtvis. Spontant så är det ju en smula olagligt att brotta ner barn 

  • Anonym (Knepigt)
    Anonym (Mimmi) skrev 2023-10-20 11:17:33 följande:

    Tänker på att ts kallar pojken för "bonusson". Det känns då rakt inte som en bonus att stångas med detta barn och hans skolvägran.


    Nej det är det inte och jag står för valet att välja ett annat liv om det inte förbättras framöver 
Svar på tråden Bonusbarn som inte vill gå i skolan eller jobba