Är otrohet en förutsättning för 20+ förhållanden?

Har försökt svara på TS fråga om otrohet är en förutsättning i ett 20+ årigt förhållande.

Jag svarade nej, men undersökningar säger att ca 30% är otrogna någon gång. 

Sedan var jag dumdristig  nog att påstå att bästa sättet att undvika detta är att inte glömma bort att aktivt jobba på att hålla samlivet levande under dessa 20 år.

Tydligen trampade jag på någons ömma tå där och diskussionen om huruvida ett bra förhållande skulle minska "risken" för otrohet eller ej.

Personligen tror jag att det är viktigt att man i långa förhållanden är medveten om faran med att ta varandra för givna och att man måste lägga lite tid på varandra. 

De som vill fortsätta att diskutera orsaker till otrohet får fortsätta med detta. Jag har tröttnat. Vi är alla olika och orsakerna är olika men det har inget med TS fråga att göra.

 

Nu tramsar du
Om det är så viktigt för dig att få veta varför jag tror att det är viktigt att man är rädda om varandra i en relation så kan jag bara svara att det är en självklarhet

Om man inte inser detta ska man nog inte vara i någon relation över huvud taget..

Det är inte speciellt viktigt för mig överhuvud taget. Det viktiga för mig är att ge TS ett svar på frågan som jag kan stå för.

Att det är viktigt för dig att veta detta övergår mitt förstånd. Du verkar ju inte alls vara intresserad av TS fråga.

Vad som är viktigt för mig är totalt ointressant.  Du påstår att mitt svar är en halmgubbe, vet du vad en halmgubbe innebär?

Om det är någon som argumenterar med halmgubbar så är det nog du som lyckas förvränga diskussionen från en enkel fråga TS ställde till en argumentation krig om otrohet sker i goda relationer eller ej. 

Jag hävdar att jag tror att vanligare att det händer när relationen haltar. Du accepterar inte detta. 

FL är ingen kurs i argumentationsteknik !

Vanliga människor vill få andra vanliga människors svar på sina frågor och funderingar.  

Vad får du ut av att tramsa på detta sätt med mig?

Jag uppfattade inte att du ställde någon specifik fråga direkt till mig, såg inte att du citerade mig.

 

 

Jag för min egen personliga del upplever absolut inte att några människor generellt beter sig som svin. Vad som skiljer, och olika ageranden, är inte möjligt för mig svara på eftersom jag inte delar din uppfattning om att människor beter sig som svin. Jag delar absolut inte din människosyn.

 

Jag har inga teorier om dig, utan jag ställde bara en enkel fråga till dig.
Apropå ditt uttalande om att bete sig som svin,
jag undrar hur du själv betedde dig mot din partner när den bestämde sig för att vara otrogen mot dig?

Nej, du glömmer det viktigaste.

I ditt resonemang utgår du bara från de otroheter som blir kända.

Men du glömmer att väldigt många aldrig blir kända,
de uppdagas inte och erkänns inte, vilket sannolikt gäller för de allra flesta. De flesta blir aldrig kända.
I de flesta fall följer inga draman, inga bråk, och i de flesta av dessa fall följer självfallet ingen skilsmässa.

Rätt så självklart om man inte väljer att helt blunda för helheten och den sanna bilden.

Alltså, svinen - och även suggorna  - FINNS ju. Men personen du svarar har hakat upp sig, och tror att de utgör hundra procent av alla som är otrogna. Så är det naturligtvis inte, det finns SÅ många orsaker som kan göra att en vanlig, trevlig, vettig människa som aldrig önskat göra någon annan något ont, halkar dit.

Förälskelse, stark attraktion, kåthet (man får inget hemma, eller för sällan), alkoholberusning, en längtan efter att få känna sig levande igen när äktenskapet har förvandlats till "Företaget Familjen AB" (eller något ännu värre, kanske ett litet Helvete till och med), "tillfället gör tjuven", en känsla av att man befinner sig långt borta från den vanliga världen och dess regler och krav (typ utomlands med människor man aldrig kommer att träffa mer). Släng in två-tre stycken av dessa faktorer samtidigt, och vem som helst kan vara otrogen. Tror jag. Om man inte är Påven - men han får å andra sidan inte ha något sexliv alls...

Men svinen och suggorna FINNS som sagt, jag har träffat ett par stycken. På min pappas arbetsplats fanns t.ex. en frånskild kvinna (det här var på den tiden då det inte var så vanligt att vara frånskild, och det hade dålig klang), som tydligen bestämt sig för att förstöra så många äktenskap hon kunde, bara för att hon var avundsjuk och bitter över att själv ha blivit frånskild. Hon förförde den ena manliga kollegan efter den andra, och äktenskapen gick i kras som om en lavin dragit fram...

Tänker även på en väldigt snygg och charmig man - fantastisk dansör var han också - i danskretsar där jag höll till förut. Han förförde den ena upptagna kvinnan efter den andra, utan några allvarliga avsikter med henne - bara för att han kunde, typ. Där gick inte bara äktenskap och andra förhållanden i kras, utan kvinnorna som han var tillsammans med en kort tid och sedan kastade på soptippen, blev ju även hjärtekrossade. En av dem begick till och med självmord. Hon hade två ganska små barn också, det var hemskt tragiskt för alla - men ärkesvinet självt verkade likgiltigt för detta...

Erfarenhetsmässigt ser det ut ungefär så här
I de alla flesta fall uppdagas aldrig otroheten, därmed har vi ingen som helst aning om varför de skedde.

Ungefär hälften av de otroheter som kommer fram består av otrohet i samband med alkohol där många har problem med alkohol och andra droger

I den andra hälften av otroheterna uppger man en mängd olika anledningar/orsaker 

Om vi ser till TS fråga om huruvida man i långa förhållanden 20+ år, får räkna med otrohet så kan jag varken säga ja eller nej.

Att otrohet förekommer vet vi.  Att den del av otroheterna som kommer fram skapar problem i relationen vet vi också. Att problem i relationen är en bidragande  orsak till otrohet vet vi också.  Man söker något man anser sig sakna helt enkelt. 

Du frågar vad som får mig att tro att det är ok att svika så fort man får problem i relationen. Den frågan är omöjlig att besvara eftersom jag inte tycker att otrohet är ok.  Jag tycker att man ska ta hand om sina relationer gör man inte det ska man bryta. Båda parter har lika stort ansvar för relationen i alla avseenden.  

Till Tooliloo

När jag läser dina inlägg så slås jag av några saker. Du har ett stort behov av att "  FÅ RÄTT " Problemet är att det finns inget rätt och fel i denna fråga
" FÅ SISTA ORDET"  Problemet är att diskussionerna mellan dig och ett fåtal andra här i tråden överskuggar frågan som TS ställde.

Din aggressivitet gör att du triggar andra och atmosfären i tråden gör att andra lämnar och intressanta inlägg gå förlorade. 

Att använda ord som SVIN för att beskriva människor verkar vara populärt i din värld men SNÄLLA låt djurriket vara. Inse att vi alla är olika och att alla personligheter inte är kompatibla. Att problem uppstår i den flesta parrelationer kan vi nog vara överens om. Att problem som inte löses skapar fler problem kanske vi också kan enas om därför är det tyvärr också så att OTROHET i parrelationer brukar höra samman med andra olösta problem. 

Du ropar efter fakta när dina argument tagit slut. Tyvärr finns det väldigt lite av den varan. Eftersom det sannolikt är så att de flesta otroheter aldrig kommer fram är det omöjligt att göra en fullvärdig undersökning av detta. Därför är det till stora delar EMPERIN som ligger till grund för de uppskattningar som finns att tillgå.

Jag ställer nu TS fråga till dig,  VAD TROR DU? FÅR MAN RÄKNA MED OTROHET I 20+ RELATIONER?
Det är på tiden att du ger oss ditt svar

Kommentar överflödig!

En argumentation består av en serie påståenden som börjar med argumentationens premisser och som mynnar ut i argumentationens tes.

Resonemangets slutledningar ska visa att slutsatsen följer ur dess premisser.

Du argumenterar att OTROHET är fel. Men varken jag eller någon annan påstår något annat. Jag har aldrig påstått att det är rätt, knappast någon annan heller. Så vari ligger argumentationen?

Däremot kan jag argumentera mot att du verkar tro att alla som någon gång är otrogna är svin. Jag kan argumentera mot att man kallar människor för svin. Jag kan argumentera för en god etik i detta forum.

Sist men inte minst argumenterar jag för att svar och inlägg i tråden bör följa TS fråga. Alltså inte vara OT 

Du fabulerar

Nej.
Hur tror du att det skulle gå till att mäta frekvensen på något som inte är känt??? Förklara detta för alla om du kan...

Nej.
Hur tror du att det skulle gå till att mäta frekvensen på något som inte är känt??? Förklara detta för alla om du kan...

De allra flesta klarar noga förstå att det sannolikt finns en betydande del som förblir okända, de flesta klarar att göra en egen rimlighetsbedömning.

Självfallet är den sanna bilden att en andel av alla otroheter inte blir känd.
Hur stor den delen är kan man självfallet ha olika åsikter om, olika människor känner olika stort behov av att blunda och försöka dölja att de ens finns.
Du själv verkar ha ett unikt stort behov att blunda.
Men som sagt, de flesta kan nog göra en egen sannolikhetsbedömning.

De flesta blir aldrig kända.
I de flesta fall följer inga draman, inga bråk, och i de flesta av dessa fall följer självfallet ingen skilsmässa.

Rätt så självklart om man inte väljer att helt blunda för helheten och den sanna bilden.