Är min pappa korkad eller egoist eller saknar han respekt för andra?

I ert fall kan det delvis vara en kulturell grej TS. Men många svenska män födda kring mitten av 1900-talet eller tidigare, beter sig också sådär, eller åt det hållet. De flesta är snälla och alla är inte lika jobbiga. Men tendenserna känner jag igen både från min egen pappa och andra.

De kör sitt eget race och saknar känsla för nyanser. De kan ha svårt med inlevelseförmågan. Ofta finns nog mild autism eller autistiska drag i grunden hos dessa män, som inte fångades upp när de var unga. Därmed har de inte fått den sociala träning de förmodligen hade behövt, samt att de växte upp i ett samhälle där de ansågs självklart att män tog plats och tog för sig, även om det ibland skedde på andras bekostnad. 

Man måste vara mycket tydlig mot dessa personer. De fattar inte annars. Men det är inte alltid det hjälper.

Det finns många svenska buffliga besserwissers i de äldre generationerna. Självklart förekommer det även bland kvinnor samt yngre generationer, men det är inte lika vanligt, inte på det sättet.

Hög ålder kan också spela roll. Som någon skrev, de hör sämre, ibland kan det handla om begynnande demens, och din pappa verkar dessutom ha en del personliga problem. Men det betyder givetvis inte att du ska behöva acceptera hans beteende. Han förstör ju för både sig själv, dig och sitt barnbarn.

Kan inte citera i appen men , Att han har ett minne som fungerar det vet jag för i helgen frågade han om en av mina gamla vänner som jag hängde med som tonåring!!! En människa som jag inte har sett på 25 något år!!! Hennes namn kom han ihåg minsann! Men sånt som man vill att han ska komma ihåg det bryr han sig inte om,
?.

Detta är ju väldigt vanligt när man börjar bli dement. Korttidsminnet blir påverkat tidigare än långtidsminnet 

Jag känner igen din beskrivning väldigt väl i min egen pappa. han är född på 40-talet och jag uppfattar, som flera i tråden, att många män ur den generationen beter sig såhär.

Och min pappa har alltid betett sig så, det är inte demens eller ålderdom. Det är bara en allmän uppfattning om att tillvaron är centrerad runt om honom och att andra får maka på sig, för han är den som ska få ta plats.

Han är klumpig och plump, kan säga elaka saker utan att nästan ens verka fatta att det är elakt. Eller så fattar han, men tycker sig har rätt att säga vad han vill. "Men det ser väl vem som helst att hon är fet?" Eller försöker släta över med "Det var ju bara på skämt, var inte så känslig!"

Han har aldrig respekterat tider, kommer 1-3 timmar sent och är förvånad att inte alla väntat med maten eller står med röda mattan på vänt för att välkomna honom. Ibland sur på andra för att han inte kommit i tid, inget är ju hans fel, utan andras. Tex om jag, när jag var liten då, satt färdig i hallen, hade packat, fixat allt. Och så när han äntligen två timmar senare var färdig, så behövde jag snabbt kissa innan vi åkte. Jamen, då var det ju mitt fel att vi blev sena, hans två timmar var ju inget mot mina minuters kissande.

Han pratar aldrig med mina barn, är helt ointresserad av dem, glömmer till nästa gång vad de sagt om han frågat något. Typ om han frågar om min sons fritidsintressen, han berättar att han sjunger i kör, nästa gång de ses har han glömt det och kan fråga hur det går med fotbollen, eller frågar igen om de har nån aktivitet. Då kan han bli irriterad om man rättar honom och påminner att det var ju kör, inte fotboll. 

Han kan bli avundsjuk om jag verkar mer framgångsrik än han är. Tex om vi har en nyare bil, då verkar han tycka att jag inte får ha en bättre bil än han har, för jag är barnet och han är min förälder, och då ska han ha mer än jag. Då gör han ner det jag har, påtalar att den är dyrare än den är värd eller nåt, för att ta ner det jag har. Samma om jag gjort nåt bra, fått nytt bättre jobb eller nåt. Antingen så är det inte så mycket att snacka om, nytt bättre jobb, pfft, eller så är kan det ju inte vara så märkvärdigt om jag lyckats åstadkomma det.. Eller så glömmer han helt bort det och bara låtsas som att det var så oväsentligt att det lägger han inte ens på minnet. 

Han och mamma skildes för över 40 år sen, men ändå måste han alltid få snacka skit om henne varje gång vi ses. För hon är ju helt värdelös som lämnade honom, och förresten är hon ju inget att ha, så han bryr sig minsann inte om det. Men hur är det med henne, dåligt väl, hoppas han. 

Jag hanterar min pappa genom att ha så lite kontakt som möjligt med honom. Och på senare år så har jag talat klarspråk om vad jag tycker. Jag säger rakt ut att det där var väldigt otrevligt sagt. Eller min som berättade ju sist att han sjunger i kör, kommer du inte ihåg det? Eller jag bytte ju jobb förra året, minns du inte att jag jobba på X-ställe nu? Eller, du är mer än en timme sen, vi har redan ätit, det finns kvar i köket om du är hungrig. Inte populärt, han har levt hela sitt liv med att få klampa omkring och såra andra utan att behöva ta ansvar, och jag har levt stor del av mitt liv med att ta emot och ta hand om hans klumpigheter utan att våga säga ifrån. Men nu när jag gör det, och synar honom så blir det obehagligt för honom. Men ärligt talat så betyder relationen med honom inte så mycket för mig så han får ta det eller låta bli. Vill han ses så blir det på mina villkor nu, hans villkor har styrt alltför länge. 

Ställer mig i kören och säger att det låter lite 40-talisttypiskt. Vana att ta plats, världen ska anpassa sig efter de och inte tvärtom, frun sköter mat, tvätt, barn och hem så att "vara upptagen" är okänt, och iom att de aldrig varit upptagna är spontanbesök fullt normala, även om barnen har häcken full av heltidsjobb, idrottande barn 13 gånger i veckan osv där schemat är lagt av ett tetrisproffs.
Plumpa kommentarer, kvinnoförnedrande eller rasistiska skämt, inte känna av när man ska lägga band på sig, bara dyka upp och gå rakt in, ända in i duschrummet om ingen mött en innan..
Fast min pappa är raka motsatsen till din när det kommer till tider, en timme före utsatt tid är bara bra, om man får punktering så hinner man byta däck utan att bli sen.. att den som sen bjudit in inte är klar, dammsuger, städar, duschar, dukar, klär barn och är allmänt skitstressad sista timmen.. nädå, då kan man sitta i köket och prata en massa 
Så nu fick jag ösa ur mig lite också.

Jag tycker en pappa låter lite kognitivt svag. Kan han lära sig nya saker inom andra områden eller är det som att saker inte fastnar längre?  Att han inte minns är ju såklart irriterande men om han inte kan bättre så är det ju bara elakt att bli arg. 

Fortsätt att var tydlig med sida gränser och begränsa ett umgänge men sluta skälla på honom för att han inte kommer ihåg. Det kommer bara ge dig ångest senare om du inser att du varit orättvis 

Låter lite som mina barns pappa.... Han har genom hela deras uppväxt kommit och gått på diverse matcher, som att det bara är som publik man är där (inte som stöttande förälder som intresserar sig för sina barn). Ibland är det för kallt, ibland börjar det något bra på TV som inte går att missa och ibland var matchen bara tråkig. Kom ofta sent och lämnade i halvtid.

Samma visa med kalas, bröllop, begravningar och dop. Tackade bara JA om han kände för att gå - ingen känsla för att man ibland deltar i saker för att visa omtanke och respekt för andra. 

Men han är ingen elak person. Bara väldigt självcentrerad och kan inte förstå varför man förväntas göra vissa saker. Jag tror att denna typ av människor måste möta direkta kommentarer som "Du upplevs som elak när du gör sådär." (Tyvärr är inte kommunikation min starkaste sida - så vi är skilda idag....)

Men säg åt din pappa på skarpen och förklara _varför_ han upplevs som jobbig/bufflig/egoistisk. Och hjälper det inte så får du himla med ögonen och betrakta honom som en mindre vetande person. Du kan säga till dina barn att du tycker din pappa beter sig som skräp, men att han gör det för att han är korkad, inte för att han inte bryr sig om barnbarnen

Samma här. Min pappa är likadan och min man kommer säkerligen bli likadan. Jag ser ingen annan logisk förklaring än att det kommer med åldern. De (läs män) verkar ha någon osynlig gräns där de går från socialt kompetenta vuxna till småbarn igen. 😂