Pengar till barn vs barnbarn?

Jag har svårt att förstå vissa tankesätt i denna tråd, vissa verkar leva i någon tro att föräldrar måste använda sig av någon millimeterrättvisa jämtemot sina vuxna barn.

Min mamma får ge precis hur mycket hon vill till vilket av mina syskon som helst utan att jag lyfter ett ögonbryn, det är ju hennes pengar. Vill hon bjuda min syster på en utlandssemester så kommer jag inte att klaga över det, utan tänker att de säkert får det mysigt där. Samma sak med julklappar eller presenter till alla barnbarn, vem bryr sig om vad de kostar?

Tack för trevliga svar!
Inte Agda90 förstås då som som vanligt bara ska skylla på ts! Jag kallar min svägerska vad jag vill, det ska du skita fullständigt i!! Varför ska JAG vara trevlig när HON beter sig som en....jaa, varför inte säga subba, hynda! Du tror att du kan läsa två rader och anse att du vet saker om oss???

Brorsan är en mes, det har vi klarlagt sen länge! Vi har som sagt ingen kontakt idag då han inte klarar av att se nåt annat perspektiv än sin flickväns. Mor och far klarar inte heller av honom. Eller rättare sagt; Henne....

Det jag mest ville veta är om svägerskan faktiskt kan ställa till med något. Men efter svaren här så verkar det inte som att hon har något att säga till om. De är inte gifta, inte officiellt sambos, har bara ett barn tillsammans. Aldrig att en jurist kommer involveras för hennes skull!!
Fick veta från mamma att de frågat om brorsan vill vara med på min present, det var så "de" fick reda på det hela.
Ja, det är skapligt pinsamt att lägga sig i nån annans ekonomi och komma och kräva en massa saker!

Man väljer ju vad som är viktigast, att fortsätta ha en relation till de som betyder något eller kräva att en person väljer bort en annan för ens egna skull.

Jag instämmer i sakfrågan där jag tycker det är givet att det är rätt att bjuda dig på resa men inte din bror. De ger till båda sina barn, till din bror går gåvorna vidare till hans barn och för dig går de direkt till dig. 

I resten av ditt resonemang håller jag däremot inte alls med. Har också en ingift släkting som är knepig men aldrig att vi som familj skulle tjafsa med min bror om hans fru. Det är jobbigt nog för honom att behöva leva med henne, att samtidigt behöva ha pressen från familjen tycker vi han ska slippa. När hon är med är vi alla trevliga mot henne, när hon inte är med så pratar vi inte illa om henne. 

För mina föräldrar är det extra jobbigt för de vet att om de skulle börja tjafsa så skulle hon direkt använda barnbarnen som vapen att de inte längre skulle få träffa farmor och farfar. Så utifrån det så förstår jag att det är svårt för dom att säga emot.

Föreslår inför framtiden att du har en öppen dialog med dina föräldrar där du samtidigt som du visar förståelse för deras situation också får dom att förstå den orättvisa du upplever utifrån att du är singel och barnlös. Och en väg framåt kanske kan vara att föräldrarna är rättvisa i hur de fördelar sina gåvor, men inte är så öppna med det mot din bror och hans fru. Låtsas (både du och dina föräldrar) att du betalar din egen del av resan och skylta inte med vad du får för presenter.