Inte hennes fel att vi bråkar

tjena, kvinna här.
jag kan väl delvis hålla med dig, jag är under 35 och hade en viss standard när jag träffade min man. Visst blev jag irriterad inombords av att toalettsitsen alltid stod uppfälld, att det dröjde flera dagar innan disken blev hanterad när det var hans tur osv.

det jag har märkt genom mina relationer är att det går bägge vägar, jag som kvinna hade en ?högre? standard i hur hemmet skulle skötas, troligtvis baserat på att jag växte upp med min pappa som var pedant. Men jag upplever också att de flesta män som jag har dejtat är oerhört curlade av deras föräldrar på så vis att de skött deras tvätt, disk, matlagning, städning.

Jag och min man har dock funnit en bra kompromiss, vi fick säga 3 saker som var viktiga för oss i vårt hem, allt utöver det får den andre blunda för när vi kommer hem och sedan tillsammans ordna. Man får helt enkelt mötas på mitten, inse att sitt sätt inte alltid är det rätta sättet.

försök prata med henne, kommer ni inte överens så kanske det är värt att överväga om ni är rätt för varandra?

Självklart är det inget nytt, men utifrån ts verkar det ha kommit som en chock att kvinnor och män verkar ha olika åsikter gällande vad som är viktigt och inte.

Menar att det inte bara är vi som har preferenser om toalettsits etc. Min man tycker det är extremt viktigt att schampoo/balsam står prydligt i duschen i en specifik korg, något som jag själv inte brydde mig särskilt mycket om tidigare.

Sen så poängterar du även det jag syftade på - vill man så kan man anstränga sig för sin partner. Det finns lösningar, men det kräver ju också kommunikation och vilja från bägge parter.