Är vissa bebisar gnälligare än andra?

Du svarar ju själv på frågan. Du hör ju att olika bebisar är olika, gnäller olika mycket och är olika nöjda. 

Men jag hör mest bara om de som är ute på fika, går på barnvagnsbio mm. Det känns som en utopi i min värld.

Ja, så är det. Precis som vi vuxna är olika till både kropp och psyke så är bebisar det också. Det finns nog inte en enda standardbebis i hela universum. Alla avviker på något sätt.

Alla bebisar är olika och har olika behov. Din bebis låter helt enkelt som en bebis som har behov av mer närhet och trygghet, det är varför han blir ledsen när han behöver ligga ensam i en babysitter/i babygymmet. Ditt barn har enkelt ett behov av att ha dig nära. 

Vilket han gärna får. Det är bara äsynd att han vägrar sele eftersom mina armar och rygg tar stryk nu.

Jag hade en likadan bebis 😅 Hon gnällde och skrek mer eller mindre konstant fram till ca 1 år. När hon började prata så vände det och sedan dess hon varit den gladaste unge jag träffat 😀 (nu har hon fyllt 18 år så vi bör ha kommit igenom det värsta nu 😜)

Det är tyvärr som det är.

Min första vägrade sele, vagn och allt annat utom att ligga i min famn. Jag skaffade en pilatessboll som jag satt och studsade på medan jag kollade på tv eller spelade, det hjälpte oerhört. Visst, man får inte så mycket gjort men äh, det var en kort period i livet och det var rätt nice nu i efterhand. En chill första period med mycket bebisgos.

Jag var knappast på några fikastunder när min son var 1,5 månad haha. Det var mest maratonamning som gällde det första halvåret. Men sakta men säkert började han intressera sig för annat än att ligga i min famn och då blev det lättare. Jag tror man får släppa tanken på att hinna göra något annat än ta hand om barnet när man är föräldraledig. Det låter fint att vara hemma ett år eller så, men det är verkligen ett jobb och man blir slutkörd av att ha någon inpå sig så pass mycket. Som tur är, är det bara en kort period i livet! 

Jo. Tyvärr håller inte min tvååring med om att mamma får chilla ;). Tvååringen var nog rätt likadan som bebis när jag tänker efter, har nog förträngt lite av trötthet.

I know that feeling. Har 22 månader mellan min äldsta och min yngsta, som även hon hade ett stort behov av närhet, så vet hur det är. Jag lärde min äldsta rätt fort att ta med sig leksaker till mig, om jag exempelvis satt och ammade eller yngsta låg och sov på mig. Men jag upplevde också att nr 2 snabbare anpassade sig till att man inte alltid har 100% tid :) 

Jag tror man glömmer bort väldigt mycket. När nr 2 kom till världen så insåg jag hur mycket jag hade förträngt, haha. 

Gnällighet? Really? Vissa bebisar har problem med magen vilket de självklart låter för medan andra har inga sådana problem och är mer nöjda så klart.

Bebisar är definitivt olika! Du gör förmodligen inget fel alls. 

De flesta verkar inte gilla magläge. Givetvis ska de ges möjlighet att träna men de har också ett stort behov av närhet. Ligga ensamma i ett babygym längre har mina tex inte börjat uppskatta förrän de blivit mer rörliga (och mina har överlag varit lätta att hålla nöjda). Bärsele är ett hett tips, då kan du ge närhet och själv vara rörlig samtidigt. 

Varför skulle magproblemem upphöra för att bebisen kom upp i famnen?

Att vara i famnen är en stor trygghetskänsla. Är inte problemen alltför stora så kan den ökade trygghetskänslan definitivt ha en lugnande inverkan på barnet.

Naturligtvis är även bebisar olika, precis som andra människor är olika. Bebisar är inte oskrivna blad, de har sina egna personligheter från start. De kanske också ha olika behov av närhet, olika känslighet för tex gaser eller annat obehag. 

Sen förändras de väldigt mycket den första tiden, så det som gäller nu kanske inte alls gäller om en vecka eller om två månader. Försök bara hänga med i vad din bebis behöver och se tiden an. Att gå och fika kanske funkar om några veckor även om det inte funkar nu. Eller så funkar det inte och då får du vänta med att fika tills du kan gå utan bebisen eller så.

Ja, vissa mansbebisar på forumet t.ex.

Jag har fyra barn där tre av fyra varit olika grader av gräsligt jobbiga bebisar (varit lite reflux och allergier inblandat som väl inte gjort saken bättre),

Sen har jag då haft turen att få prova en sån där som man kunde lägga ifrån sig i babygymmet två minuter, fixa något med ett äldre syskon och när man vänder sig för att plocka upp bebisen igen så sover han. På rygg mitt på golvet i gymet. Syskonen sov ju knappt om man så slog knut på sig själv för att få dem att sluta skrika.

Tacksam att ha fått provat en enkel sort också, i längden spelar det ju däremot ingen roll. Han som var enklast som spädbarn och skapat mer gråa hår hos mig under resten av uppväxten än alla de tre andra gaphalsarna tillsammans :)

Hehe, det där känner jag igen.

Har haft en som var otroligt missnöjd, gnällig och sedan vild som sjutton under småbarnsåren. Nu i slutet av tonåren, lugn, klok, belevad, smart.

Och så den andra. lugn och stillsam som liten, smackade lite försynt för att visa hunger, sov gott varsomhelst. Mitt i tonåren nu och jag håller på att tappa det, vet inte om jag kommer att överleva (jo, jag har hopp om framtiden), men alltså...