Berätta för sambo om stor summa pengar?

Berätta inte. Varför skulle han behöva veta det? Som du säger är förhållandet nytt och du vet inte om det kommer att hålla. Bara dumt att föra in pengarna i ekvationen såhär i början så att det kanske blir ett skäl för honom att stanna  - eller för dig att misstänka det. Tona ner det istället, att det inte handlar om så mycket pengar. Fortsätter ni leva tillsammans kan du berätta tids nog, när du tycker det är lägligt.

Jag är gift med en man som jag har försörjt stor del av förhållandet. Akta dig så att han inte vänjer sig vid det. Jag tycker det är självklart att ha gemensam ekonomi om man är i ett seriöst förhållande men båda behöver bidra så gott de kan, eller plugga, ta hand om hemmet eller något annat. Jag talar utifrån egen erfarenhet här, min man har vant sig vid att jag står för allt och jag har ingen förmögenhet utan får jobba och slita för mina pengar så det känns extra surt. Skulle han veta att jag har en stor förmögenhet skulle han aldrig ens försöka leta jobb.

Aldrig! Ett nytt förhållande, du ska hålla detta för dig själv. Man måste ha ett visst mått av realistiskt tänkande och inte låta sig dras med av känslor. Fint att vara särbo utan insyn i varandras ekonomier, så är det för min del, idealiskt! Min aktieportfölj sköter jag själv utan inblandning.

Den enda ekonomiska aspekten jag har är att en sambo eller särbo inte får vara skuldsatt, det spiller nämligen över på den egna ekonomin. En partner, oavsett om man bor ihop eller ej, ska "spela i samma liga" så att man kan företa gemensamma aktiviteter, resor och liknande. Fattiglappar går bort, i alla lägen. Jag bryr mig heller inte om ifall "fattigdomen" uppstått på grund av sjukdom; man väljer i livet.   

Det gör man kanske inte alltid (även om livsstilsfaktorer ligger bakom mycket sjuklighet), men man har ju också rätt att välja sin partner efter vilka kriterier man vill. Jag skulle t.ex. inte välja en partner som redan satt i rullstol (obotligt) när jag träffade honom; jag skulle inte se på honom med de "ögonen", för det är viktigt för mig att vara i farten, vandra i vildmarken, simma i sjöar och sådant. Varför skulle jag då välja en partner som jag skulle få ett mycket begränsat, stillasittande liv med? Det vore ju bara korkat. Om han är intelligent kan jag dock bli vän med honom - emailvän kanske.

Däremot är jag mycket lojal när jag väl ÄR kär och tillsammans med någon. Jag skulle aldrig svika en man som råkade ut för en olyckshändelse och BLEV funktionshindrad, om vi redan var gifta eller sambos när det hände. (Såvida förhållandet inte redan var dåligt förstås, och jag hade börjat fundera på att lämna redan innan olyckan hände). 

Det gör man kanske inte alltid (även om livsstilsfaktorer ligger bakom mycket sjuklighet), men man har ju också rätt att välja sin partner efter vilka kriterier man vill. Jag skulle t.ex. inte välja en partner som redan satt i rullstol (obotligt) när jag träffade honom; jag skulle inte se på honom med de "ögonen", för det är viktigt för mig att vara i farten, vandra i vildmarken, simma i sjöar och sådant. Varför skulle jag då välja en partner som jag skulle få ett mycket begränsat, stillasittande liv med? Det vore ju bara korkat. Om han är intelligent kan jag dock bli vän med honom - emailvän kanske.

Däremot är jag mycket lojal när jag väl ÄR kär och tillsammans med någon. Jag skulle aldrig svika en man som råkade ut för en olyckshändelse och BLEV funktionshindrad, om vi redan var gifta eller sambos när det hände. (Såvida förhållandet inte redan var dåligt förstås, och jag hade börjat fundera på att lämna redan innan olyckan hände). 

Inte jag heller, inte när det är åt det hållet att kvinnan får försörja mannen. Och det säger jag inte bara för att jag är kvinna. Det blir fel dynamik i ett sådant förhållande. Jag skulle förmodligen snart sluta älska en sådan man, hur snygg och charmig han än är. Att en kvinna är hemmafru är däremot inget konstigt, så har det alltid varit. 

Du är naiv.
Jag tolkar Äktenskapsbalken så:

Underhållsskyldighet mellan makar under äktenskapet

Under äktenskapet har var och en av makarna ett ansvar för sitt eget och den andra makens underhåll. Arbetet i hemmet är också ett sätt att sörja för underhållet. Lagen förutsätter att båda makarna tar ansvar för ekonomin och sysslorna i hemmet. Makarna är skyldiga att lämna varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomi ska kunna bedömas. Om den ena maken inte kan försörja sig helt själv, är den andra skyldig att bidra till makens personliga behov. Har makarna barn är de skyldiga att sörja för barnets underhåll.

Nej, där har du har missuppfattat. Först ?lägg pengarna? i varsin hög. från respektive hög tas respektives skulder bort. Sedan föser man samman det som är kvar och delar på två. 

Det innebär att om en person har mer skulder än tillgångar, bidrar den med noll, men den ande är inte med och betalar den förstes lån med ?sin hög?.