5 åringen är katastrof

För det första så har det skett en stor förändring i hans liv. Att få syskon brukar jämföras med att ens partner kommer hem med en ny fru/man som man förväntas glädjas över och måna om...
Det är ju en form av identitetskris att gå ifrån att vara yngst till plötsligt vara storebror...
Ny roll med massa krav och förväntningar.

Han närmar sig även åldern som brukar kallas " lilla tonåren" som kännetecknas av mycket starka känslor.

www.yepstr.com/blog/barnpassning/6-ars-trots/

Jag tänker Ramar och Kramar, dvs tydliga gränser (när han slåss etc) men däremellan mycket kärlek. Ge massa beröm när han gör rätt. Involvera honom i lillasyster men tillåt dubbla känslor kring att ha blivit storebror.