Hur vill ni att hen hanterar det? Pratar ni om det? Har ni förklarat varför? Kompenserar ni med annan typ av närhet, typ bada eller duscha tillsammans? Eller har ni gett tillåtelse att hen har sex med andra? Eller har ni bara slutat och tänker att hen får tillfredsställa sig själv bäst hen kan?
Kort och gott, vad har ni för förväntningar på er partner? Har ni kommunicerat dessa? Gör ni något för att "lindra" eventuell frustration hos partnern?
Nu är frågan inte aktuellt för mig personligen längre, men jag är fortfarande nyfiken på hur den som "plötsligt" slutar vilja ha sex resonerar.
Jag vill bara att han accepterar att jag inte vill ha sex längre. Det vore enklast.
Jag vill bara att han accepterar att jag inte vill ha sex längre. Det vore enklast.
Nu är jag skild sen några år, men jag ville inte ha så mycket sex med min partner de sista 10-15 åren. Jag viste inte riktigt varför då det nog till viss del var hormonförändringar efter graviditeter och noll sexlust.
Förhållandet hade nog gått över till att vara en vänskap utan något mer. Jag var inte attraherad längre, tyckte han var en rätt dålig pappa, vän och husägare. Han lämnade dessutom 95% av allt ansvar för barn, hus mm på mig. Jag var slutkörd.
Jag hade inte uppskattat om han var otrogen, men ibland (på slutet) hoppades jag nästan på det då jag ville ha en anledning utåt att avsluta då hade känts lättare om han hade ett snedsteg att skylla på. han var mästare på att få andra till att tro att han var en engagerad pappa och partner, samtidigt som jag sakta bröts ner.
nu är jag lycklig på egenhand med mina barn, men för förstörd för att våga söka en ny kärleksrelation :(
Nu är frågan inte aktuellt för mig personligen längre, men jag är fortfarande nyfiken på hur den som "plötsligt" slutar vilja ha sex resonerar.
Ja varför blir det som det är.....
Vi är ett bra team, gifta i 30+, jämställda, möjligen att jag ligger på "plus", jag vill men inte frun, sexet är bra när det sker, har frågat om det är något som saknas, men hon är nöjd, men har ingen lust, hon säger att hon har provat att försöka påverka själv (onanerat, tittat på porr men ingen förändring).
Kommunikation inom ämnet är väl inte min starka sida, men har frågat om det är något annat, vad som är fel , har väl trevande försökt, önskar mer lek, närhet, spänning borde ju gå att påverka..... iaf om man vill,.
Det är lätt att säga gå isär, men verkligheten är en annan. Men känner att jag inte kan vänta på en förändring, har tagit upp frågan igen, har bokat tider på Familjerådgivningen, har även bett frun att ta kontakt med hälsocentral om det är annat som spelar in, vi har ju båda lite krämpor med behandling där det säkert finns att göra. Jag är reumatiker men har under alla (30) år varit offensiv och vill att kropp och knopp funkar så bra som det går..
Vi får se vart det slutar, men "skönt" att vi är fler i båten, en hel del goda tankar och svar, är iaf glad över att jag hittat Familjeliv
Min sambo sluta ha sex för 5 år sedan,
å liksom inte säga varför eller om de hänger på något, utan bara att man ska leva ihop som något par, nu gör ju vi de för barnen, men att sambon ska ha min respekt å empati har dött för länge sedan , ja har sakt till hen flera gånger å flytta ut men hen e kvar än. Så bryt tidigt de blir inte bättre när bollen börjar rulla.
Det blev inte plötsligt för oss utan gick upp och ner. Vi har ju ändå 4 barn. Men efter 4:e gick det bara nerför. Då var övriga problem så stora att sexlivet var det minsta problemet enligt mig. Det var viktigare att klara vardag och räkningar. Jag har inte dåligt samvete för att jag inte ville knulla med någon som inte var ekonomiskt pålitlig och mellan varven var bortrest.