Hur vill ni att hen hanterar det? Pratar ni om det? Har ni förklarat varför? Kompenserar ni med annan typ av närhet, typ bada eller duscha tillsammans? Eller har ni gett tillåtelse att hen har sex med andra? Eller har ni bara slutat och tänker att hen får tillfredsställa sig själv bäst hen kan?
Kort och gott, vad har ni för förväntningar på er partner? Har ni kommunicerat dessa? Gör ni något för att "lindra" eventuell frustration hos partnern?
Jag funderade inte alls på det, inget alls. Jag onanerade aldrig själv och har ingen aning om han gjorde det. Han var bortrest varje månad och kanske både runkade och snepetade då.
Vi talade om vår låga frekvens ibland men det ledde aldrig till något.
Jag funderade inte alls på det, inget alls. Jag onanerade aldrig själv och har ingen aning om han gjorde det. Han var bortrest varje månad och kanske både runkade och snepetade då.
Vi talade om vår låga frekvens ibland men det ledde aldrig till något.
Blev rejält raggad på av en gift kollega på senaste konfen. När vi faktiskt började prata om det (då jag tycker det är så fel beteende när man är gift) så var det som en flod av sorg som bara välde fram. Var inte beredd på det. Han och frun hade inte legat på fem år. Hon ville knappt kyssas. Noll intimitet men hon ville ändå ha relationen. Han var frustrerad och arg men stannade pga av barnen. Levde och fokuserade helt på dem.
Blev faktiskt beklämd. Tyckte han var sving först men sen tyckte jag synd om honom och upptäckte en ganska fin personlighet men som längtade efter närhet och åtrå.
Jag försökte uppmuntra honom till att faktiskt kräva att han och frun lade alla korten på bordet och börjar prata med varandra. Jag hoppas han gjorde det. Man kan inte låtsas som att det regnar.
Tror det är EXTREMT vanligt att personer i frigida relationer är otrogna.
Jag har bara tappat lusten temporärt, aldrig en längre tid. Inte helt och hållet.
Ni som inte längre vill ha sex med er partner, gäller det alltså för alltid? Eller går det upp och ner?
Vad beror det på? Vill ni fortfarande vara kvar i relationen, fast utan sex och intimitet?
För oss hade det varit ohållbart i längden, trots barnen. Visst kan man leva som vänner om båda trivs med det, men i tråden verkar det inte så.
Jag tänker på det Lollo skriver. Inte en chans att min man hade stannat i fem år om jag inte ens ville kyssa honom. Fem månader på sin höjd. Samma för mig. För oss är intimitet viktigt, även om det går upp och ner.
Jag håller med dig Lollo om att man måste lägga korten på bordet och prata om det. Otrohet är ingen lösning, men kanske ett öppet förhållande?
Tack för alla svar! Det ger ändå lite inblick i hur det är "på andra sidan", jag har både mött människor i sexlösa förhållanden och befunnit mig i det själv. Jag är lite förbryllad över hur lite kommunikation det verkar finnas kring detta. Ofta verkar den som plötsligt blir utan sex stå som ett frågetecken, så även jag, och när man lyfter frågan blir den antingen avskrivet som tjat eller att man, bara för att man vill ha ett fungerande sexliv, skulle uppskatta resten av förhållandet mindre.
Tack för alla svar! Det ger ändå lite inblick i hur det är "på andra sidan", jag har både mött människor i sexlösa förhållanden och befunnit mig i det själv. Jag är lite förbryllad över hur lite kommunikation det verkar finnas kring detta. Ofta verkar den som plötsligt blir utan sex stå som ett frågetecken, så även jag, och när man lyfter frågan blir den antingen avskrivet som tjat eller att man, bara för att man vill ha ett fungerande sexliv, skulle uppskatta resten av förhållandet mindre.
Det finns inga regler för hur mycket sex man ska ha i en relation, lika lite som hur ofta man ska kramas eller kyssas.
Det finns inget som säger att man måste ha sex si och så ofta, eller ens alls. Det finns par som lever som vänner och trivs med det.
Vad det handlar om är att hitta en lösning som båda kan acceptera. Antingen det eller gå skilda vägar.
Nu är frågan inte aktuellt för mig personligen längre, men jag är fortfarande nyfiken på hur den som "plötsligt" slutar vilja ha sex resonerar.