Aina03

Fri 29 Sep 2023 21:41

35 svar

Att inte kunna träffa sina barnbarn

Hej,
Har varit inne på ämnet förut, så ursäkta om ni tycker det är tjatigt. Vore dock intressant att veta hur ni som mor- och farföräldrar kan ha påverkats av om ni inte får träffa barn eller barnbarn pga någon slags konkurrens eller något annat från svärdotterns eller svärsonens sida? Hur tacklar ni detta och vad har ni gjort för att situationen ska kunna ändras? Hur påverkar detta er psykiskt? Kan ni bara vifta bort det och tänka att det är som det är? Har ni kunnat förlika er med detta?

Anonym (Meeb)

Sat 30 Sep 2023 07:49

#11

Anonym skrev 2023-09-30 00:29:56 följande:

Curlinggenerationen får barn.
Man tar inget ansvar för släktgemenskapen
Mamman vill bara umgås med sina egna föräldrar för det är bekvämast.

Snarare så är det så att en ny generation kvinnor har vuxit upp som vägrar ta ansvar för mannens släkt-gemenskap. Vill han att barnen ska ha en relation med hans föräldrar får han styra upp det. Det duger inte då att sitta på sitt arsle och vänta på att någon annan ska fixa.

Anonym (22)

Sat 30 Sep 2023 07:57

#12

Anonym (Old) skrev 2023-09-30 07:47:07 följande:

Många trådar på samma tema nu? Vilka familjerelationer och hur nära kontakt man har mellan barn /barnbarn och föräldrar tror jag beror mycket på hur nära man umgåtts i familjen under barnens uppväxt och tonår.

Har man nära och tät kontakt med sina barn under tonåren och ung vuxen åren så tror jag man behåller det när barnen i sin tur får barn. Så tror jag i alla fall utifrån egna erfarenheter.

Min och makens familj är relationsmässigt helt olika. Min familj har umgåtts nära och tätt, firat högtider och bemärkelsedagar tillsammans. Vi åkte även på semester ibland allihop när alla vi barn var vuxna. Vi hade väldigt tät och nära kontakt under deras ålderdom när de blev gamla och skröpliga och till sist gick bort.

Makens föräldrar valde att flytta långt bort när de blev pensionärer. De har tillbringat jul/nyår utomlands på långsemester i många år. Kontakten med barnbarnen har i snitt varit säg 3-4 ggr/år och jag tror dom varit nöjda så.

Mestadels har kontakten mellan barn och föräldrar hanterats per telefon. Dom har varit upptagna med sitt med resor och fritidsintressen. Kontakten har varit så att säga distanserad och opersonlig på något sätt jämfört med vad jag är van vid hemifrån.

Makens familj var väl inte överdrivet familjeorienterad när barnen växte upp heller. Båda föräldrarna jobbade mycket och de hade barnflicka hemma som tog hand om barnen. Ena barnet valde att flytta hemifrån redan vid 16 och båda barnen valde att flytta iväg för högskolestudier.

Fenonenet att svärdottern skulle hindra farmor och farfar från att umgås tror jag sådär på. Är sonen uppväxt med nära, bra och tät kontakt med sina föräldrar och vill träffa dom med barnen så kommer han göra det.

Här håller jag med. Det är mönster man får med sig under sin uppväxt, oavsett kön. Sedan finns förstås personligheter också, och man kan vara olika social osv, men den grund man fått med sig är det den är.

Jag ingår i en syskonskara på 4 st, båda könen representerade. Våra föräldrar har varit bra på att ha kontakt med oss alla, men det är naturligt så att de som bor närmast våra föräldrar har fortsatt att ha bäst kontakt (en dotter, en son), och de barnbarnen har mött de äldre oftare i sin vardag. Vi som flyttat en bit längre bort har inte träffat föräldrarna lika ofta, och därmed har heller inte de barnbarnen mött de äldre lika ofta som andra kusiner har gjort (jag är kvinna själv).

TS, jag har läst din tidigare tråd. Kan vara så att din son helt enkelt fått med sig en grund som är olik den som hans parter fått (säger inte att det är en dålig grund eller dålig uppväxt för din son). Hans partner verkar kanske mer driftig, fixar och bokar in saker.

Anonym (bakgrunden)

Sat 30 Sep 2023 07:57

#13

Låter på dig TS som att du till 100% lägger all skuld på nuvarande situation på svärdottern och att det skulle ha att göra med någon konstig konkurrens att göra.

Normalt sätt vill man som mamma att ens barn ska känna sig så älskad som möjligt av båda familjer, att man binder samman familjerna.

Jag kan berätta om min trista erfarenhet för dig. Det har varit min mans ena förälder som burit sig väldigt illa, manipulerande åt inte bara mot mig utan andra som gjort att vi gemensamt fattat beslutat att träffa den föräldern mer sällan än andra. Att den föräldern någonsin skulle ha kommit till någon insikt om sitt eget beteende finns inte på kartan, tyvärr. Den föräldern har också orsakat att jag upptäckt svagheter, sårbarheter hos min man som han har fått jobba på, för sin egen skull men också vår. Tillät sig själv bli helt överkörd men också mig, tillät mig bli illa behandlad och att jag skulle sköta det helt själv. Påverkade minst sagt mina känslor för honom. Sa att han inte var någon jag ville fortsätta med. Han var inte den jag kärat ner mig i en gång i tiden. Vi har alltså fått ta till terapi för att han skulle komma till botten med varför han var så feg som han var och inte hade hälsosamma gränser mot den destruktiva föräldern, varför han var så blind och tolererande mot det. Jag såg inte de här sidorna hos den här föräldern förrän en tid efter vårt barn var fött, det var som att det gjorde det fritt fram för föräldern att bete sig illa mot mig. Andra i familjen kan redogöra om detsamma mot dem.

Jag vet inte vem som gjort fel här, du eller svärdottern, men ett pris som kommer med det är naturligtvis att behandlar man sin svärdotter dåligt som inte gjort något för att förtjäna detta så ska man inte ha fri åtkomst till det käraste hon har, hennes eget barn. Modersinstinkten är stark. Jag vill inte att människor som är dumma och elaka mot mig och mot andra ska vara i min barns närhet och förstöra det barnet också med sina sjukligheter. Räcker gott och väl med hur min ena svärförälder förstört min man innan + vårt förhållande och vår lilla familj. Vi har alltid varit närvarande när denne förälder är runt barnet och tar barnet sedan med oss. Skulle något sägas eller göras som är dumt påpekar vi det, och så tar vi bort barnet som denne ena förälder aldrig kommit tillräckligt nära ifrån situationen så att ingen skada skett mot barnet.

Människor som är som min ena svärförälder saknar insikt om sitt eget beteende och har inget konsekvenstänk utan är då bara ett oskyldigt offer. Vår sanning är något helt annat. Är man så dum att man beter sig dumt mot sin svärdotter utan rim och reson och inte fattar att det påverkar relationen mellan sonen och hans val av partner, att man sabbar för sitt eget barn, och vidare tror att man ska ha full åtkomst till deras barn då har man ingen annan att skylla på än sig själv.

Anonym (22)

Sat 30 Sep 2023 07:59

#14

Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 07:49:42 följande:

Snarare så är det så att en ny generation kvinnor har vuxit upp som vägrar ta ansvar för mannens släkt-gemenskap. Vill han att barnen ska ha en relation med hans föräldrar får han styra upp det. Det duger inte då att sitta på sitt arsle och vänta på att någon annan ska fixa.

Fullt rimligt ändå, att båda föräldrarna är aktiva för att behålla sina släktrelationer.

mari123

Sat 30 Sep 2023 08:11

#15

finns det engagerade och goda farföräldrar så är det skamligt att stänga dem ute för ngn egen fix idé! Man får ibland ställa sig själv åt sidan!

Anonym (Miss X)

Sat 30 Sep 2023 08:14

#16

Anonym (Ewa) skrev 2023-09-30 07:40:56 följande:

Jag tror att det är ganska vanligt att barnbarnen träffar morföräldrar oftare än farföräldrar. I mitt fall har det dock inte varit så, utan i mitt fall har det varit tvärt om.

Men oftast tror jag att föräldrar har en närmare kontakt med sina döttrar, än med sina söner. När dottern flyttar hemifrån fortsätter mor och dotter att ha tät och nära kontakt med varandra och man berättar för varandra om sin vardag och om sina känslor. När sönerna flyttar så stoppar liksom informationsflödet upp på något sätt. Kanske man rings regelbundet men med sönerna så blir samtalen mer ytliga.

Därför tror jag att morföräldrar har lättare tillgång till barnbarn. Den nära relationen till dotterns gör att en nära relation till barnbarn lättare utvecklas.

Med en son krävs ofta att frun tar ansvar för familjerelationen. Om inte frun och mannens mamma tar ansvar förfamiljens relation till farföräldrar och ser till att det blir regelbundna middagar och fikor, så blir relationen svag. Och dagens fruar tar inte det ansvaret lika självklart som förr i tiden.

Herregud vilken katastrofal tankevurpa!

Anonym (bakgrunden)

Sat 30 Sep 2023 08:33

#17

Anonym (Meeb) skrev 2023-09-30 07:49:42 följande:

Snarare så är det så att en ny generation kvinnor har vuxit upp som vägrar ta ansvar för mannens släkt-gemenskap. Vill han att barnen ska ha en relation med hans föräldrar får han styra upp det. Det duger inte då att sitta på sitt arsle och vänta på att någon annan ska fixa.

Håller helt med dig här. Jag förundras fortfarande att år 2023 så tror även kvinnor från min egen generation att det är vi som ska göra deras mäns kontakter, jobb som ska göras i deras familj som om männen själva inte är kapabla till det. och än värre märker jag lite här och var i tråden att männen hålls helt utan ansvar för att då deras barn har sämre eller ingen alls kontakt med hans föräldrar, det är för sjutton hans ansvar och ska inte läggas på hans tjej. Om farföräldrarna är OK människor och behandlar sin svärdotter som sig bör människor emellan ställer sig inte en normalfuntat svärdotter sig emellan kontakt mellan farföräldrarna och barnet. Jag har alltid varit familjekär och blev det ännu mer efter jag blev mamma, är bara glad om normalfuntade människor på min mans sida visar kärlek till vårt barn, finns inget att stänga ute. Man stänger ute om någon som min svärföräldern betett sig illa helt utan grund och som man inte kan lösa det med och då istället får anpassa kontakten med. Jag har en hel del tjejkompisar och andra och aldrig har jag hört något om att man skulle ha intresse av att stänga ute farföräldrarna eller någon från mannens sida om denne beter sig normalt. Löjligt hur farförälder kan göra sin son helt ansvarslös i det hela och skylla allt på "onda häxan" till svärdotter.

Anonym (Farmor)

Sat 30 Sep 2023 09:09

#18

Anonym (Ewa) skrev 2023-09-30 07:40:56 följande:

Jag tror att det är ganska vanligt att barnbarnen träffar morföräldrar oftare än farföräldrar. I mitt fall har det dock inte varit så, utan i mitt fall har det varit tvärt om.

Men oftast tror jag att föräldrar har en närmare kontakt med sina döttrar, än med sina söner. När dottern flyttar hemifrån fortsätter mor och dotter att ha tät och nära kontakt med varandra och man berättar för varandra om sin vardag och om sina känslor. När sönerna flyttar så stoppar liksom informationsflödet upp på något sätt. Kanske man rings regelbundet men med sönerna så blir samtalen mer ytliga.

Därför tror jag att morföräldrar har lättare tillgång till barnbarn. Den nära relationen till dotterns gör att en nära relation till barnbarn lättare utvecklas.

Med en son krävs ofta att frun tar ansvar för familjerelationen. Om inte frun och mannens mamma tar ansvar förfamiljens relation till farföräldrar och ser till att det blir regelbundna middagar och fikor, så blir relationen svag. Och dagens fruar tar inte det ansvaret lika självklart som förr i tiden.

Håller med. Det är på pricken så hos oss.

Anonym (kan)

Sat 30 Sep 2023 09:19

#19

Anonym (Obalans) skrev 2023-09-30 00:00:31 följande:

Jag kanske är ute och cyklar, men kan det vara så att många kvinnor tycker att eftersom det är dom som föder barnen, att de har mer rätt att bestämma vilka som får träffa barnen? Fast det blir ju också jättekonstigt?
Farmödrar har ju också fött barn och deras svärdöttrar hade ju inte haft dom barn de har, om de inte fått barn med sina svärmödrars söner. Follow??
Barnbarnen har precis lika stor rätt att få träffa både sina far- och morföräldrar. Svärdottern eller svärsonen hade inte haft dessa barn utan far- eller morföräldrar.
Sen finns det tyvärr kvinnor som ?lurar? män att bli pappor för sin egen skull. Kanske ljuger de om att de tar p-piller eller har spiral etc.
Fast mitt råd till alla män är att om NI vill vara säkra på att inte göra någon med barn om ni har sex - använd skydd eller sterilisera er, eller avstå från sex med kvinnor.

Det kan ju också vara så att kvinnan överlåter till mannen att sköta kontakten med hans föräldrar. Tar han då inte tag i det så blir det så att farmor och farfar inte får träffa sina barnbarn.

Anonym (Miss X)

Sat 30 Sep 2023 11:03

#20

Anonym (Farmor) skrev 2023-09-30 09:09:00 följande:

Håller med. Det är på pricken så hos oss.

Stackars er.

Att inte kunna träffa sina barnbarn

INNEHÅLL