Att inte kunna träffa sina barnbarn
Låter på dig TS som att du till 100% lägger all skuld på nuvarande situation på svärdottern och att det skulle ha att göra med någon konstig konkurrens att göra.
Normalt sätt vill man som mamma att ens barn ska känna sig så älskad som möjligt av båda familjer, att man binder samman familjerna.
Jag kan berätta om min trista erfarenhet för dig. Det har varit min mans ena förälder som burit sig väldigt illa, manipulerande åt inte bara mot mig utan andra som gjort att vi gemensamt fattat beslutat att träffa den föräldern mer sällan än andra. Att den föräldern någonsin skulle ha kommit till någon insikt om sitt eget beteende finns inte på kartan, tyvärr. Den föräldern har också orsakat att jag upptäckt svagheter, sårbarheter hos min man som han har fått jobba på, för sin egen skull men också vår. Tillät sig själv bli helt överkörd men också mig, tillät mig bli illa behandlad och att jag skulle sköta det helt själv. Påverkade minst sagt mina känslor för honom. Sa att han inte var någon jag ville fortsätta med. Han var inte den jag kärat ner mig i en gång i tiden. Vi har alltså fått ta till terapi för att han skulle komma till botten med varför han var så feg som han var och inte hade hälsosamma gränser mot den destruktiva föräldern, varför han var så blind och tolererande mot det. Jag såg inte de här sidorna hos den här föräldern förrän en tid efter vårt barn var fött, det var som att det gjorde det fritt fram för föräldern att bete sig illa mot mig. Andra i familjen kan redogöra om detsamma mot dem.
Jag vet inte vem som gjort fel här, du eller svärdottern, men ett pris som kommer med det är naturligtvis att behandlar man sin svärdotter dåligt som inte gjort något för att förtjäna detta så ska man inte ha fri åtkomst till det käraste hon har, hennes eget barn. Modersinstinkten är stark. Jag vill inte att människor som är dumma och elaka mot mig och mot andra ska vara i min barns närhet och förstöra det barnet också med sina sjukligheter. Räcker gott och väl med hur min ena svärförälder förstört min man innan + vårt förhållande och vår lilla familj. Vi har alltid varit närvarande när denne förälder är runt barnet och tar barnet sedan med oss. Skulle något sägas eller göras som är dumt påpekar vi det, och så tar vi bort barnet som denne ena förälder aldrig kommit tillräckligt nära ifrån situationen så att ingen skada skett mot barnet.
Människor som är som min ena svärförälder saknar insikt om sitt eget beteende och har inget konsekvenstänk utan är då bara ett oskyldigt offer. Vår sanning är något helt annat. Är man så dum att man beter sig dumt mot sin svärdotter utan rim och reson och inte fattar att det påverkar relationen mellan sonen och hans val av partner, att man sabbar för sitt eget barn, och vidare tror att man ska ha full åtkomst till deras barn då har man ingen annan att skylla på än sig själv.