Att inte kunna träffa sina barnbarn

Många trådar på samma tema nu? Vilka familjerelationer och hur nära kontakt man har mellan barn /barnbarn och föräldrar tror jag beror mycket på hur nära man umgåtts i familjen under barnens uppväxt och tonår.

Har man nära och tät kontakt med sina barn under tonåren och ung vuxen åren så tror jag man behåller det när barnen i sin tur får barn. Så tror jag i alla fall utifrån egna erfarenheter.

Min och makens familj är relationsmässigt helt olika. Min familj har umgåtts nära och tätt, firat högtider och bemärkelsedagar tillsammans. Vi åkte även på semester ibland allihop när alla vi barn var vuxna. Vi hade väldigt tät och nära kontakt under deras ålderdom när de blev gamla och skröpliga och till sist gick bort.

Makens föräldrar valde att flytta långt bort när de  blev pensionärer. De har tillbringat jul/nyår utomlands på långsemester i många år. Kontakten med barnbarnen har i snitt varit säg 3-4 ggr/år och jag tror dom varit nöjda så.

Mestadels har kontakten mellan barn och föräldrar hanterats per telefon. Dom har varit upptagna med sitt med resor och fritidsintressen. Kontakten har varit så att säga distanserad och opersonlig på något sätt jämfört med vad jag är van vid hemifrån. 

Makens familj var väl inte överdrivet familjeorienterad när barnen växte upp heller. Båda föräldrarna jobbade mycket och de hade barnflicka hemma som tog hand om barnen. Ena barnet valde att flytta hemifrån redan vid 16 och båda barnen valde att flytta iväg för högskolestudier.

Fenonenet att svärdottern skulle hindra farmor och farfar från att umgås tror jag sådär på. Är sonen uppväxt med nära, bra och tät kontakt med sina föräldrar och vill träffa dom med barnen så kommer han göra det.