Konstant dåligt samvete

Jadu... Man lär sig acceptera antar jag, vilket är lättare sagt än gjort. Dåligt samvete känns som att det är standard emellanåt som förälder.

Först och främst: du har inte dåligt samvete för att du är otillräcklig som mamma, utan för att du vill dina barn det bästa. Säkerligen är du både tillräcklig och bra som förälder. 

Ni håller på att hitta in i nya roller, kan vara kämpigt. Med nr 2 blir det inte precis som med ettan, vilket jag också tyckte var tufft emellanåt. 

Det enda konkreta tipset förutom acceptans är att pappan kanske kan ta lilla delar av kvällen och du ägna dig åt stora?