Konstant dåligt samvete

Alltså hur gör man för att inte konstant ha dåligt samvete att man är helt otillräcklig som tvåbarnsmamma?

Fick andra barnet för en dryg månad sen och har en tvååring. Ammar på heltid och har därför ofta en mini i knät just nu

Känner mig typ konstant helt otillräcklig för båda barnen. Det stora för att jag inte kan leka som innan det lilla kom nu när jag ammar. Det lilla för att jag inte kan ge hela mitt fokus till det på det vis jag kunde med första barnet.

Känner mig verkligen SÅ dålig som mamma fast jag sliter som en tokig för att hinna ge dem så mkt jag kan. Pappan tar just nu det stora barnet (plus hälften av alla hushållssysslor) när han är hemma så det stora barnet får ju massor av uppmärksamhet och pappatid på kvällar och helger. Vi har också bokat in lite aktiviteter som pappan tar bara med honom så han ska känna sig att han får fullt fokus med ibland.

Men jag som är just nu föräldraledig och har den stora på halvtid när han inte är på förskola - JAG känner mig så otillräcklig,

Otillräcklig som inte kan lyfta den stora när jag håller den lilla (vilket jag ser att den stora blir besviken på), Otillräcklig som inte bara kan busa runt med den stora när han kommer springandes med bus i blicken och vill det, inte kan göra så mkt aktiva saker eftersom jag bär den lilla (som är ett sånt barn som måste bäras hela tiden, lägger jag ned är det illvrål) och hela tiden också måste ha koll på den lilla. Otillräcklig som sover med det lilla barnet så jag kan nattamma och vi alla får några timmar ostörd sömn per natt.

Jag saknar att mysa med mitt stora lilla barn med och kunna ge honom hela mitt fokus. Försöker verkligen konstant göra det jag kan, ammar jag i soffan försöker jag samtidigt lägga pussel eller titta bilderbok med den stora. Äter vi vid bordet prioriterar jag bort min egen mat för att kunna amma och samtidigt hjälpa den stora. Men det är svårt eftersom en tvååring inte är så självgående. Har som mål att mitt stora barn ska skratta och vara glad för något varje dag så han ska känna sig sedd.

Och då kommer det dåliga samvetet mot det nya barnet som jag inte kan ge samma fokus som det större fick som spädbarn. Amningen blir hattigare. (Kan inte amma i sele pga amningsnapp). Det är ofta att den lilla får knorra med i en vagga nån minut medan jag avbryter något akut med den stora, som att klättra på en hög soffa.

Känns som jag blir den här tråkiga mamman som bara säger nej och akta. Vill vara en mamma de båda minns som omtänksam och rolig.

Hur GÖR MAN för att finnas där och räcka till och vara en bra mamma? Hur gör man???

Jemp

Fri 29 Sep 2023 08:57

#1

Jadu... Man lär sig acceptera antar jag, vilket är lättare sagt än gjort. Dåligt samvete känns som att det är standard emellanåt som förälder.

Först och främst: du har inte dåligt samvete för att du är otillräcklig som mamma, utan för att du vill dina barn det bästa. Säkerligen är du både tillräcklig och bra som förälder.

Ni håller på att hitta in i nya roller, kan vara kämpigt. Med nr 2 blir det inte precis som med ettan, vilket jag också tyckte var tufft emellanåt.

Det enda konkreta tipset förutom acceptans är att pappan kanske kan ta lilla delar av kvällen och du ägna dig åt stora?

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Fri 29 Sep 2023 09:04

#2

Jemp skrev 2023-09-29 08:57:19 följande:

Jadu... Man lär sig acceptera antar jag, vilket är lättare sagt än gjort. Dåligt samvete känns som att det är standard emellanåt som förälder.

Först och främst: du har inte dåligt samvete för att du är otillräcklig som mamma, utan för att du vill dina barn det bästa. Säkerligen är du både tillräcklig och bra som förälder.

Ni håller på att hitta in i nya roller, kan vara kämpigt. Med nr 2 blir det inte precis som med ettan, vilket jag också tyckte var tufft emellanåt.

Det enda konkreta tipset förutom acceptans är att pappan kanske kan ta lilla delar av kvällen och du ägna dig åt stora?

Det är nog så. Vi är så nya på detta än med känner jag. Men det är ju inget det stora barnet ska få ?lida? för heller, inte hans beslut att skaffa fler liksom.

Jo, vi ska nog försöka att pappan tar lite mer med den lilla, jag har mest. haft så mkt fysiska besvär efter förlossningen stt jag inte kunnat vara så aktiv, så då har pappan lekt lite mer ?busigt? med den stora när han kommit hem så det stora barnet fått utlopp för energi så. Men när jag känner mer med i matchen igen är tanken att vi delar det så. (Jag är normalt väldigt aktiv som person så att vara begränsad är frustrerande för mig med).

Memorissa

Fri 29 Sep 2023 09:13

#3

För att inte känna dig otillräcklig måste du sänka kraven på dig själv. Fundera på vad som är rimligt att begära av dig själv, för mig låter din beskrivning som att du försöker vara på två ställen samtidigt, är det rimligt?
Är det rimligt att lyckas bemöta din stora som den önskar varje gång denna vänder sig till dig med bus och annat?
Tror du att andra lyckas med det?
Så snart efter födseln är alla känslor uppskruvade vilket får det dåliga samvetet att kännas ännu värre.

Det är också väldigt viktigt att du mår bra, och det är rätt taskigt mot dig själv att (om än svårt att låta bli) gå runt med skuldkänslor för allt du gör. Det är en kämpig tid med sömnbrist och allt runtomkring. Försök lägga fokus på vad du gör snarare än vad du inte gör.
Att du gör ditt bästa är bra nog.
Försök inte prestera som innan genom att jämför hur det varit tidigare med hur det är nu (inte rimligt). Förra gången du ammade hade du ett barn, nu har du två. Det är helt olika situationer.
Du duger som mamma åt båda utifrån de förutsättningar som finns. Och det blir bättre i takt med att din stora blir äldre, det kommer inte vara såhär för evigt. Din stora kommer dessutom få ett starkare bandmed sin pappa när de hänger lite mer. Njut av dina små medans du kan, gör det du känner att du klarar av och orkar, det är bra nog!

Anonym (Mamma) Trådstartaren

Fri 29 Sep 2023 09:34

#4

Memorissa skrev 2023-09-29 09:13:49 följande:

För att inte känna dig otillräcklig måste du sänka kraven på dig själv. Fundera på vad som är rimligt att begära av dig själv, för mig låter din beskrivning som att du försöker vara på två ställen samtidigt, är det rimligt?
Är det rimligt att lyckas bemöta din stora som den önskar varje gång denna vänder sig till dig med bus och annat?
Tror du att andra lyckas med det?
Så snart efter födseln är alla känslor uppskruvade vilket får det dåliga samvetet att kännas ännu värre.

Det är också väldigt viktigt att du mår bra, och det är rätt taskigt mot dig själv att (om än svårt att låta bli) gå runt med skuldkänslor för allt du gör. Det är en kämpig tid med sömnbrist och allt runtomkring. Försök lägga fokus på vad du gör snarare än vad du inte gör.
Att du gör ditt bästa är bra nog.
Försök inte prestera som innan genom att jämför hur det varit tidigare med hur det är nu (inte rimligt). Förra gången du ammade hade du ett barn, nu har du två. Det är helt olika situationer.
Du duger som mamma åt båda utifrån de förutsättningar som finns. Och det blir bättre i takt med att din stora blir äldre, det kommer inte vara såhär för evigt. Din stora kommer dessutom få ett starkare bandmed sin pappa när de hänger lite mer. Njut av dina små medans du kan, gör det du känner att du klarar av och orkar, det är bra nog!

Tack.

Jag försöker sänka kraven, men det är svårt än. Att den stora får ett starkt band med pappan märker jag, det är fint att se. Vill bara att han ska känna att mamma också finns där, liksom.

Konstant dåligt samvete

INNEHÅLL