Fast ni borde ändå ha tjänat på detta i längden, kanske till och med med prisökningen av matvaror medräknat. Ni har ju ätit gratis i flera år, de andra har ju legat ute med pengar för att få äta gratis senare. Det kostar att betala i förväg liksom. Betala i efterhand är alltid mer ekonomiskt, för då kan man låta pengarna förränta sig.
Är det inte en pompös jul när man ska bjuda 20 pers från makens sida som ska servas med fullt julbord, dryck och presenter? Dessutom när maken själv inte kommer göra två knop.
Ts skrev ju själv att hon tidigare testade ett vegetarisk alternativ som ingen rörde ens. Så det är ju ett traditionsstyrt gäng. Därför är det väl på sin plats att man förklarar sitt ekonomiska situation i år (jag förutsätter att alla i gruppen inte har samma finansiellt utgångsläge?) och drar ner på några rätter, minskar valen, kanske exkluderar viss alkohol och skippar presenter för de vuxna?
vem vet, det kanske är fler i gruppen som tycker det är onödigt mycket men inte vågat lyfta det.
Jul ska väl handla om sammankomst, glädje och barnen? Inte oro över att inte ha råd med presenter till sina barn för att gammelfar insisterar på att äta revbensspjäll?
Men då kanske TS skulle kunna förvänta sig lite hjälp från sin man.
Det är trots allt hans släkt som ska bjudas hem.
Vet vi att det är en nivå alla aktivt kommit överens om? omrevideras den alls eller är den huggen i sten sen innan TS blev del av familjen? Vad vet vi om alla inblandades ekonomi och förutsättningar? Tycker man ska vara försiktig med att förutsätta att alla kan finansiera ett fullskaligt julbord och att det bara handlar om bristande planering.
Jag själv kom in i makens överklassfamilj och deras satta traditioner. Men de är såpass vettiga att de fattar att
få av oss andra kan lägga den förmögenhet på julbord och midsommarfirande som de kan och gör. Vi hjälps åt på jul. Knytis och julklappsspel om ingen specifikt säger att de vill stå för hela kalaset själva (typ bara svärföräldrarna). Och har man vissa önskemål (grisfötter tex som svärfar gillar) så får man faktiskt stå för det själv.
jul är en så fantastisk tid. Jag blir iallafall beklämd att TS känner stress och oro inför den. Då har julen tappat sitt syfte och fokus blivit på det materiella istället för själva gemenskapen. Klart TS ska kunna förklara läget och skala ner till en nivå som passar dem.
.. och ge sin man en spark i arslet så han skärper sig