BF Juni 2024

Oj så svårt. Jag hade rejält ont en gång när jag blödde, utan att det var missfall... Och jag tänker ändå att det låter hoppfullt att det slutar. Håller verkligen tummarna för dig! Men förstår också att du får whiplash skador av att slängas mellan hopp och förtvivlan. Det är oerhört påfrestanande. Jag bestämde mig till slut för att typ stänga av medan jag fortfarande blödde, att anta att det inte gått vägen för jag orkade inte mer.  

Låter väl inte helt konstigt om ditt embryo skulle vara någonstans vecka 2-3 om du är i vecka fem? Jag är i vecka 7+6 och mitt embryo är i vecka 5+2. Men det beror ju lite på hur tidig ägglossning du har...  

Jag slutade alltså blöda nästan direkt men det var ämdå ett missfall. Och testerna var som sagt starkt positiva i flera veckor efteråt. Hade jag varit med om samma sak igen hade jag BEGÄRT ett VUL för att dem ska kolla.

Ja nej precis det är bara orättvist och kroppen kommer ju ge dig symtom från och till isf för den tror ju fortfarande att du är gravid då🥺 men jag blev gravid 3 mån efter mitt MA och sista aborten så jag är 100 att det är er tur nästa gång ❤️ sen kan det ju vara annat också men tycker ändå du ska kolla upp så du inte ska leva i den ovissheten. Kram

Men gud vad glad jag är att jag hittade dig!!! Är typ i samma sits som du . Jag får inte heller +3 ser dock ut som att mina test blir svagare? Jag hade ägglossning i samma veva som du med. Fick positivt äl på clearblue den 1 oktober. 

Jag har VUL imorgon, vecka 8+2. Är så oerhört nervös. Har haft väldigt mycket blödningar, var dock på VUL v. 6+4 och då såg de hjärtslag. Efter det har jag bara haft en blödning, men då hade jag ont (den var inte jättestor och smärtan pågick i typ fem min, och kan varit magknip, efter det hade bruna flytningar någon dag). Tror liksom att det har gått bra vilket känns jätteläskigt, förra gången var jag säker på att det var över och det var lättare, då kunde jag liksom bara bli glatt överraskad, vilket jag ju blev. Vet inte hur jag ska hålla ihop, vill bara krypa ihop i en liten boll och gråta. Känns typ helt omöjligt att jobba idag, mår dessutom så oerhört illa. Vill tro att mina väldigt tydliga graviditetssymtom är positiva, men är också rädd att kroppen bara tror att jag fortfarande är gravid men att något har hänt... Känner mig som världens töntigaste människa men vill så väldigt gärna att det ska funka. 

 

Men att du blöder kan fortfarande vara normalt, håller tummarna för att du får se en liten böna nästa fredag jag testade imorse och det var fortfarande 2-3. Det i kombination med att det ser ut som att testen blir svagare gör att jag antar att det inte kommer gå. jag fick +3 11 dagar efter att jag plussade med dottern nu är ju inne på dag 14 utan att det blivit +3. har inte kommit blod o har symptom men magkänslan känns inge bra.  Ovissheten är jobbig. Hittade inga tider för vul förns i slutet på november

Mm jag vet, men jag är så nojig i och med att jag hade ett missfall i juni, dock tycker jag dessa blödningar/symptom inte riktigt stämmer överens med hur det var i juni. 

att det fortfarande inte visar 3+ kan ju ha att göra med att befruktningsögonblicket var senare och sen ska man ju inte helt lita på testen. 

får se vad mitt visar imorgon. 

Men åhhhh gud vad kul grattis!!! Jag skulle nog bara försöka njuta om jag var du 

 

jag har bokat på 6+5 och det var hon som bokade som tyckte vi skulle ta det datumet, för då skulle man kunna se hjärtat. Så jag tror inte det är några problem. Hoppas jag i alla fall. :)

 

Lite mer än en vecka. Men jag är inte orolig. Finns ingenting jag kan påverka eller göra fram till dess. Antingen så ser allt bra ut, och då får man fortsätta hålla ut fram till nästa ul.. 😅 Och om inte, så får jag ta det då. 🙂

Här är en till som joinar klubben i juni -24. Detta är första gången jag är gravid och jag har väldigt svårt att tro att det är sant. Vi försökte i exakt ett år och på 12e försöket verkar det ha gått nu. Har tagit två tester i början av veckan och båda säger gravid, men jag har inte riktigt några symtom vilket säkert bidrar till att det är svårt att tro på det. Bara extremt trött hela tiden, men det är jag ju jämt på hösten. Ett virrvarr av känslor - oro, glädje, förväntan. Verkar vara i vecka 6 (5+2) enligt apparna och beräknad i slutet av juni men har inte haft något första besök hos barnmorska ännu.

2 barnet för mig.3 missfall innan mitt första barn (som är snart 3 år) 1 missfall nu i juli.Hoppas det ska gå bra den här gången.Såg lillen denna veckan i 7+2 (v 8) . 
Funderar på NIPT då jag är ganska orolig för att något ska vara fel men det är så dyrt. (jag är 35)

Det gick bra! Vi var på VUL i fredags och allt såg bra ut! En 16 millimeter liten böna med ett snabbt slående hjärta. Känns helt fantastiskt och både jag och sambon blev lite rörda och grät en skvätt. Blev bara uträknad till 7+6 (så 8+2 idag) men känns ändå som att jag faktiskt vågar tro på att jag är gravid nu, håller tummarna för att det ska få fortsätta.

Jag har haft såå mycket blödningar, ganska rejäla (men korta) och en som gjorde rejält ont, men det verkar inte som att de kommer från livmodern. Tänker att det kanske kan ge lite hopp till er som också blöder och är oroliga! Det är ju väldi läskigt, men det behöver inte betyda att det är något fel 

Inget ingår för mig heller, under 35. Min sambo ville först göra både kub och nipt. Men jag har känt mig mer tveksam. Vet inte riktigt om det skulle förändra något i slutändan ändå. Hur tänker ni andra?

Tack, ja det var en väldig lättnad :) Håller tummarna för dig på fredag!!  //