BF Juni 2024

Hoppar in i tråden här 😊 Bf 22 juni 2024.

Nu blir det en långt inlägg, kanske någon av er har varit i samma sits? Kanske vi kan följas åt?

Efter flera år av försök, hjälp av IVF plussade vi äntligen i februari i år. Vi var på tidigt vul i v 7+3 och såg ett tickande hjärta, ultraljudet i v 12 och rutinultaljudet i v 20 såg bra ut, vi skulle tillbaka några dagar senare för uppföljning på ultraljudet för att mäta flödet i bebisen hjärta. Men under helgen (fredag) fick jag hög feber, sökte akuten där de såg en vital graviditet med fosterrörelser och tickande hjärta. Fick antibiotika utskrivet då jag hade fått Uvi, ordinerades vila och alvedon. Men på söndagen, natten mot måndag vaknar jag och går på toaletten (precis som vanligt) och det är massa blod, koagel. Vi åker in till akuten igen, blir inlagd då de misstänkte att jag hade fått njurbäckeninflammation.. Kände mig trygg med att vara sjukhuset.

På tisdagen var det dags för uppföljningen av ultraljudet som vi gjorde på torsdagen innan. Direkt ser vi att det är något som inte stämmer, kvinnan som gör ultraljudet frågar om jag har sipprat vatten. Jag har alltså fått en tidig vattenavgång utan att märka det. Där eftet fick vi veta att vår efterlängtade bebis inte skulle klara sig utanför min mage utan vi var tvungna att genomgå en medicinsk abort där en ansökan till socialstyrelsen skickades in och godkändes. Någon dag senare föddes vår efterlängtade son i v 20+6.

Sommaren gick, i oktober var det dags för en ny återföring med vårt sista blastocyst (ivf 1), vi plussade för några veckor sedan idag i dag var vi på inskrivning och tidigt vul på fertilitetsmottagingen..

Läkaren såg ett tickande hjärta, men vårt embryo var i v 7+1 när vi är i v 7+5. Läkaren sa att det var 50/50% risk till missfall. Nytt ultraljud är inbokat om 10 dagar.

Nu behöver jag lite solskenshistorier! Är det någon som har varit med om liknande?

Just nu är jag livrädd för allt... Känner efter precis heeela tiden! Är livrädd för att gå på toaletten och se blod, eller att den molande värk jag har haft till och från ett tag ska börja göra ont.

Boshan

Sat 11 Nov 2023 11:44

#376

Tack ❤️

Jag vet inte riktigt, men när det är IVF vet man exakt hur gammalt blastisen är vid återföringen och bf datum är fastställt redan vid återföringen..

Hoppas såklart att de bara har mätt fel och att vårt embryo har vuxit till sig.. Men väntan tills dess känns som en evighet. Har ingen aning om hur jag ska orka ta mig tillbaka igen efter allt vi har gått igenom, går igenom..

Boshan

Tue 14 Nov 2023 16:46

#380

grimaserar skrev 2023-11-14 11:28:15 följande:

Har också gjort IVF, men jag kan bara föreställa mig vilken oerhörd sorg det måste varit att förlora ett barn. Vi har väntat och kämpat så länge (vi har försökt i fyra år), att det är svårt att inte bli lite galen upplever jag, trots att det än så länge gått bra för mig. Förstår att det är tufft med beskedet att ditt nuvarande växer långsamt. Jag har hängt i tråden "Vi som startar IVF 2023" hela året typ, och där har det dykt upp några som skrivits ner, där det sedan gått bra. Bara här om veckan var det en person som skrivits ner fyra dagar och var väldigt orolig, men efter en vecka verkade allt bra. Då hade fostret vuxit i normal takt på en mm per dag och läkarna var inte längre oroliga. Så jag förstår att du är orolig, men det finns fortfarande stor chans att det går vägen! Håller tummarna för dig och skickar massa positiva tankar! ${#emotions_dlg.flower}$

Tack snälla, vilka solskenshistorier! ❤️ Hoppas vi har samma tur 🍀

Ja IVF är fruktansvärt tufft, där man slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Vi har också försökt i över fyra år totalt... Det är hemskt när vänner och nära familjemedlemmar blir gravida och det bara "hände".. Så jag har faktiskt valt att ta avstånd från dessa personer för jag blir så oerhört sårad när man ska ses och de pratar om deras gravid i, symtom vad de har köpt osv osv.

Hoppas allt går bra för dig också ❣️

Boshan

Wed 15 Nov 2023 17:04

#386

grimaserar skrev 2023-11-15 11:50:34 följande:

Håller tummarna för dig!

Ja, det är märkligt hur påverkad en blir. Jag har också tyckte att det varit jobbigt när folk runt mig blir gravida. Har slutat följa på Instagram eller tagit bort på fb, orkar liksom inte bli påmind. Nära vänner har jag behållt men har gråtit några kvällar över klumpiga kommentarer, både när det kommer till "är inte ni sugna?", "Börjar det inte bli dags för er?" och liknande, men också när de berättat att det gått så fort för dem och liknande. Min syster blev gravid ett halvår innan vi hade vårt insätt, men då hade i alla fall karusellen dragit igång och vi hade planerat ägguttag och så, så det kändes mer okej... Hon försökte ett halvår innan och det var lite fint, då fick vi en period när vi båda var i samma läge (hon hann bli ännu nojigare på ett halvvår än vad jag var efter tre år). Har väl också lite tvingat mig känna att det är okej med henne eftersom vi är väldigt nära. Har några gånger fått rejäla blödningar och trott att det var över, och då har jag blivit rädd över hur vår relation ska påverkas, om jag kommer orka vara nära henne om hon får ett friskt barn och jag förlorar fröt i min mage... Det är svårt, vill inte förlora folk i min närhet men det är inte helt lätt att förhålla sig till andra graviditeter :)

Vi får hoppas på att det går vägen hela vägen den här gången! ${#emotions_dlg.flower}$

Tack 🙏 Om en vecka får vi veta om det är ett hjärta som slår eller om det har slutat i ett MA..

Så fint av dig, ni har varandra och stöttar varandra ❤️ De kommentarerna är värst att få, eller när man helt uppe i sprutor och får frågan "är du gravid, i vilken vecka?" tycker det är nolltolerans att ens ställa frågan, oavsett situation.

BF Juni 2024

INNEHÅLL