31 år och väntar mitt första, vi har försökt i tre år och nu blivit gravida genom ivf. Har varit helt inställd på att det inte ska funka på första försöket så har inte riktigt tagit in det. Är varje dag inställd på katastrof. Vet inte riktigt hur jag ska räkna veckorna, men har ultraljud den 30/10, så försöker hålla mig lugn och hoppas på att jag ska landa lite mer om jag får se att allt är okej då, men vågar knappt hoppas. Men är beräknad den 7/9 om allt går vägen 😊
Grattis! 
Har också gjort ivf, vet hur det känns, det är så svårt att tro på det. Hoppas att det landar ordentligt snart och att du kan njuta av det!
En liten off topic fråga.. Tar du Lutinus eller Cyklogest? Och hur länge ska du ta det? Jag blev gravid spontant och självmedicinerar med Cyklogest och jag minns inte hur länge jag höll på sist.
Har ni bokat in besök på mvc än? Jag bokade tid om exakt en månad. Dagarna gick långsamt mellan ÄL och test, men nu känns det som att det går lika långsamt igen, hehe, vill bara klara av den här första tiden känner jag! Men jag ska försöka njuta och inte oroa mig för mycket, det går ju liksom ändå inte att påverka. Men det är svårt :p
Imorse tog jag ett digitalt test för att bekräfta mitt andra testa tidigt-test från i söndags, det är något speciellt med att det står "gravid" där.
Grattis Villblimamma98! ❤️ Jag väntar också mitt första barn (är 30) och är också fullständigt livrädd för missfall? Hade ångest igårkväll då jag tyckte att symtomen var borta och jag var säker på att det hade hänt något. Men idag är de tillbaka igen 😄 även om jag inte har så många än.
Försöker förstås vara glad men pendlar mellan panik och mest trötthet, blir nervös när jag har ont i magen, men blir också nervös när jag inte känner av symtomen...
Känner ni också typ en molvärk/lätt mensvärk? Är så nervös att mensen ska komma så fort jag går på toa..😅❤️
Hej på er!
jag smyger mig försiktigt in i tråden med mina fingrar hårt korsade att detta ska gå vägen.
Har en dotter sedan tidigare (22) med hjälp av IVF och gjorde ett syskonförsök nu i maj som vi trodde gick vägen, tills det tidiga ultraljudet som visade ofostrig graviditet.
Jag kände mig så brutalt lurad av min egen kropp.
Alla mina test (hade en hög billiga test hemma jag använde upp) ökade fint i styrka och jag hade precis samma symptom som med dottern.
Nu har vi precis gjort ett nytt syskonförsök och jag har plussat igen med BF 11juni 24.
Vågar verkligen inte bli glad. Trodde att jag skulle bli det men istället är jag livrädd. livrädd för att bli lurad än en gång.
Min officiella testdag är den 18, då ska jag ringa kliniken och få ett datum för tidigt ultraljud.
Där vi går så får man ultraljud så sent, iallafall min erfarenhet båda gångerna, tror det varit v.9
Hur tidigt kan man egentligen se hjärtljud? Funderar på att boka ett privat innan ändå.. eller är det dumt?
åh jag Vet inte :(
inte meningen att sprida negativitet i tråden men jag behövde verkligen bara ventilera lite då vi ännu inte gått ut med detta för familj och vänner.
Hoppas såklart på att se ett litet hjärta slå, och följer era uppdateringar med spänning.
hoppas hoppas att vi alla får följas åt hela vägen❤️
Gjorde ett tidigt VUL imorse, efter en ganska rejäl blödning i natt. Är bara i vecka 6+2, och fostret är inte ens 4 veckor. Men de såg det, ett tre millimeter litet riskorn, med ett flimrande litet hjärta. Var säker på att det var över i natt, så är så oerhört tacksam. Håller tummarna för att mitt riskorn ska vilja stanna kvar.
Mina streck på testerna blir inte stackare... jag tror det är kört 🥲
Igår var jag på VUL efter blödningar, fick se ett tickande hjärta! Nu känns det på riktigt, vart så orolig med tanke på att jag inte har några symtom mer än lätt ömmande bröst.