Låter som min fru!
När vi träffades skede det någon gång i bland.
Efter sonen blev det mer sällan.
Efter dottern så blev det mer sällan men förekom
Efter min hjärtinfarkt är det. Nästintill obefentligt utan blir ständigt avvisad, även en kram gör henne irriterad. Klarar snart inte mer, börjat fundera på att träffa någon annan men har ännu inte tagit steget. Men som det är nu är det inte som jag kunde tänka mig forsätta!
Klarade inte citera på mobilen men svar på din fråga!
Ja jag tittar på andra kvinnor, frun har även uppmanat mig söka tillfredställse på annat håll, riktigt vad hon menar med det vet jag inte.
Om jag älskar henne mindre? Det vet jag inte riktigt men något mindre, som det är nu blir irriterad var gång jag tar det minsta på henne.
Risken är om det inte var för barnen så hade jag lämnat henne och sökt efter någon annan som åtminstone vill ha lite ömhet. Men efter 17 år ihop och 13 år levt på hoppet att det skall förändras så vet jag inte hur mycket mer jag orkar.
Har funderat på att träffa par bara för att det skall vara mindre komplicerat då man från båda håll vet att det inte leder till en kärleksrelation utan en med gemensam njutning som mål. Har varit i kontakt med några par men ännu inte hittat något som stämt helt. Men sökandet ökar efter varje avisande eller missnöjes yttring från frun, men får jag minsta teken på uppskattning så tänds hoppet om förändring. Men tålamodet börjar verkligen tryta och kommer det ett erbjudanden så är trösken lättare att kliva över nu än för 14 år sedan då det hade varit helt otänkbart. i augusti förra året var sista gången jhon lät mig röra vid hela henne.