Känna besvikelse över att få en pojke?

Jag förstår att jag anses hård av folk i tråden.

Men att verkligen på riktigt anse att döttrar är finare än söner, så att man sörjer om man inte får en dotter, eller är okej med en son för att man redan har döttrar men annara vore besviken. Det är ett beteende jag anser är vidrigt, och något man måste jobba med.

Så många går genom missfall, ofrivillig barnlöshet och bara önskar ett BARN. En unge att älska ovillkorligt oavsett vem det är. Vissa får aldrig något barn trots att de hade givit allt i livet för det.

Att det då finns de som anser att pojkar är fina men mindre värda gåvor än döttrar, det äcklar mig faktiskt. Det kommer märkas på uppfostran, om än subtilt. Jag tycker SÅ synd om dessa små pojkar som har mammor som om de fått önska hade de varit en annan person än den de fötts som. Där folk säger saker som att det ju är bra med en av varje men hellre två flickor. 

Och ja, samma åt andra hållet såklar, de som bara vill ha pojkar.

Anmäl mig om ni vill på FL, men rannsaka er själva åtminstone. Tänk om era mammor hade sagt det till er - du är en gåva, men hade ditt syskon varit ett annat kön hade jag önskat  att du fötts som en annan. Du är älskad, men jag föredrar din syster.

Citat:

?Hade jag haft tre söner däremot och inga döttrar så hade det känts som att något saknades. Som sagt, barn är en gåva oavsett och är tacksam över mina barn, men flickor är lite roligare att få.?

Här skriver personen att döttrar är bättre då bara söner hade givit en känsla att något saknas, men döttrar inte gör det. Samt att flickor är roligare.

Jag har skrivit inlägg i andra trådar om detta förr men har faktiskt ledsnar ur på att det är okej att skriva saker som det jag citerade ovan. Kanske jag överreagerar i skrift men det är pga att jag käst de här åsikterna så enormt mkt. 

I sverige får man inte välja kön på bebisar. Det är nog tur det.

Om man anser att tre av en sort är mer värda än tre av en annan så rankar man den ena högre än den andra. Det är inte svårt att förstå. Om man skriver att tre av en sort skulle göra att man upplever att något saknas men tt tre av en annan sort inte skulle göra att något saknas - då är den ena sorten mer värd än den andra. Eller hur menar duatt det kan tolkas annorlunda?

Jag är trött på argumentet att ?jag älskar båda kön lika mycket men jag blir gladare av kön x och kön x kommer bli roligare när de får barn?. För mig ringer det bara falskt, på tal om att inte stå för sin åsikt. 

Och nej, de/ni skulle inte säga det direkt - men att skriva det här, att man blir gladare för att bebisen var kön x än y, det är tydligen helt okej. Det är ju bara hyckleri då. Tänk att hitta det skrivna sen som barn.  Att mamman föredrog det andra könet, och att det ju var bra att hon hade döttrar sen innan när hon fick en son. Det är ju exakt som att säga det åt någon.

För att vi bor i Sverige och inte i Kina? (som för övrigt  inte har ettbarnspolitiken kvar numera).

Det här. Så många fel i så lite text.

-Pojkar är inte bråkigare och skrikigare. På min sons förskola är det flickorna som bits och rivs. Pojkarna är lugna. Hur kan det komma sig? Kanske att barn är individer.

- att du redan nu bestämt att dina barn kommer ge dig barnbarn (absolut inte säkert) och att du kommer vara närmre dina döttrars barn innebär ju att du redan satt en väg hur det kommer vara. Detta är vad jag menar med att du gör det hela självuppfyllande, då du med denna inställning också kommer bemöta dina barns respektive olika och på så vis göra detta till en sanning. Du ser ju redan nu på din framtida svärdotter som extremt egoistisk. Är det så du behandlar din mans föräldrar?

Ja. Eller ser såna texter och frågar mamman hur hon kände. Eller bara ser texter om hur mammor önskar att deras söner vore döttrar. Pojkar är också känsliga. Ljuger du då? 

Har man såna här tankar bör man jobba med dem. För de skiner igenom i hur man/du kommer vara mot sina barn även lm man/du inte tror det själv.

Därför att jag ser att ni har åsikter ni inte står för men som skiner igenom.  Att skriva att man hellre vill ha kön x än kön y är varför vi inte tillåter könsselektering av embryon idag och varför man inte ens talar om på rul ibland vad det är. Att skriva som Gullvivor gör, att pojkar kommer vara stökigare, att man inte får nära till sina barnbarn och att man är längre från dem i tonåren är ju de facto att man hellre önskar sig en dotter. Sonen blir mindre önskvärd då han har fler negativa egenskaper. Eller hur tolkar du det? Tala om godvillig inställning  i såna fall. Att skriva att man känmer det som att något saknas med tre söner och intemed tre döttrar är ju att tre döttrar > tre söner. Dvs, ?jag älskar dig men en dotter hade varit snäppet bättre?. 

Att du sen hela tiden ska vara sarkastisk mot mig som pojkmamma, nu även med små käcka smileys för att dämpa det du skriver, får också stå för dig.

Det jag blir makalöst irriterad över är när man just tillskriver egenskaper för ett barn. Pojkarna kommer vara stökigare, flickorna lugnare, döttrarna bättre med ens framtida barnbarn,  pojkarna vägrar ha kontakt. Flickorna mer gemensamt med en själv. Pojkarna inte så.

Då har man ju redan innan barnet fötts liksom redan bestämt  exakt hur livet kommer bli och hur ens barn kommer vara. Att göra det är ju ett fantastiskt bra sätt att det blir så på riktigt sen eftersom allt som passar in kommer man se som bevis och allt som inte passar in kommer man bortse ifrån. Och då är det ju lätt att säga att nej, en son vill jag inte ha för alla de här negativa sakernas skull, även om de bara finns i ens eget huvud.

Månniskor, även barn och tonåringar, är ju individer om man låter dem vara det. 

Och jag står för det jag skriver, att det skiner igenom. Du behöver inte uppskatta det, hålla med eller tycka om det.

Jag skriver det jag ser. Du gillar inte det. Det är okej. Du håller inte med. Det är okej. Men jag står fast vid min åsikt ändå.

Du och jag kommer dock inte komma längre i vår diskussion här har jag en svag känsla av. 

Vad tror du inte på? Att flickorna på föris rivit sönder min son och andra barn flera gånger? Ptja. Tjejer är inga änglar. Barn är barn.

Och nej, barnbarn är ingen självklarhet. Idag väljer fler unga ett barnfritt liv tex. Se bara tråden nyss på fl av en mamma där alla tre barnen avstår egna barn.

Om du konstant blir feltolkad får du nog tänka på hur du skriver.

Du anklagar mig precis att ljuga. Det gör jag inte. 

Och du har igen bestämt  då i förväg hur dina barns liv ska bli. Hur mkt fria val ger du dina barn?