Känna besvikelse över att få en pojke?

Mer kött på benen på vilket sätt? Om du tänker på kärleken så är jag 100% säker på att jag kommer älska alla mina tre barn lika mycket. Om du menar skillnaderna mellan könen så har jag träffat alldeles för många barn och sett skillnaderna och är dessa jag syftar på. 

Okej, då kan jag förklara lite mer. Jag önskar mig döttrar mer än söner därför att:
- Flickor är mer lugna och mogna i jämförelse med pojkar i samma ålder som är bråkiga och skrikiga. 
- Jag är själv kvinna och därför känns det rätt självklart att vara närmare döttrarna under t.ex tonåren än en son. 

Men det låter jättebra att din mamma har lika fin relation till alla sina barn. 

Och jag önskade pojkar av hela mitt hjärta.
Med första sonen kände jag det så säkert på mig, att det var en pojke. Det var liksom bara en bekräftelse när de sa det.
Med andra sonen var jag inte riktigt lika 100% säker, men väl 90%. Så det var oerhört stort när de sa att det var en pojke.

Jag vet inte hur jag skulle reagerat om det varit en flicka, jag har aldrig önskat mig någon dotter. Har alltid sett mig själv som en pojkmamma.

Nu har jag två barnbarn också, två fina pojkar.

Och nu ska ni få höra!
Jag har jättebra kontakt med min son, hans fru och deras barn. Ungarna tjoar av lycka när jag kommer, "nu kommer fammoooo"!
Jag träffar dessa barnbarn mycket oftare än deras mormor gör dessutom, det ni. Ni som inbillar er att döttrar är så förbaskat mycket bättre när det vankas barnbarn.

Jag har aldrig bytt en diarréblöja på en flicka, jag tycker att det skulle kännas rätt vidrigt faktiskt att gräva runt där nere bland alla vecka och attiraljer.