Känna besvikelse över att få en pojke?
Jag kände aldrig att något kön skulle vara bättre, men jag hoppades att jag skulle få barn av BÅDA könen - och så blev det också! Det är optimalt tycker jag, för då får man båda världarna: både stå ute och frysa när sonen spelar match och sy Barbie-kläder tillsammans med dottern! :)
Sedan är det nog sant sant som vissa i tråden redan har skrivit, att när barnbarnen kommer har mormor en fördel framför farmor. Det är ju sin egen mamma en gravid kvinna går till med sina funderingar, i första hand, inte till sin svärmor. Och likaså när barnet är fött. Svärmor vill hon kanske inte ha i sitt hem för att hjälpa till i början; det kan hon uppfatta som att svärmor kritiserar och snokar och letar fel. Och då kan hon inte slappna av och vila ändå. (Ja jag vet att det finns dom som inte har någon bra relation med sin egen mamma heller, och i de fallen får man hoppas att de får en bra svärmor som kan kompenera lite av den biten.)
...och detta hänger lätt med även upp i barnens åldrar. Det är ju oftast kvinnan i familjen som bestämmer vem man ska åka och hälsa på, och vem som ska få träffa barnen och vara barnvakt. Kvinnan styr de sociala relationerna och kontakten med släkten. Jag har hört om män som blivit änklingar, som inte ens kunnat hitta adresserna och telefonnumren till sina egna syskon, för det var frun som höll reda på sådant, och såg till att det skickades jul- och födelsedagskort.