Inlägg från: Anonym (Tintin) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tintin)

    Känna besvikelse över att få en pojke?

    molly50 skrev 2023-09-14 14:39:20 följande:
    Där har du fel.
    Jag har själv en av båda.
    Och sonen är mycket lugnare än dottern och har alltid varit,
    Sonen är tonåring,medans dottern är på väg in i tonåren nu.
    Dottern har haft mycket mer problem med humörsvängningar osv än vad sonen någonsin har haft.
    Så det behöver inte alls vara så att pojkar är bråkigare.

    Har samma erfarenhet. Vår son är den som varit lugnast och lättast av alla barn. Också den som är kramigast och mest kärleksfull. Absolut inte skrikig eller vild, lyssnar väldigt bra, alltid snäll med sina kompisar. 

    Innan vi fick vår son trodde jag att han skulle ty sig mest till pappan, inte alls vara kramig eller mammig,  för det hade man ju hört att pojkar är. Att barnkalasen med massa pojkar skulle vara hemska, pojkar som slogs och levde rövare, men så har det inte alls varit. På tjejernas kalas har det alltid tjafsats och gråtits, men på sonens där det uteslutande varit pojkar så har de hållit sams, lekt och haft roligt. 


    När sonen har kompisar hemma likaså, de leker jättefint och det är bara kul att kompisens är här. 


    När tjejerna har kompisar är det mer högljutt, när de var yngre mycket tjafs och de blev osams mellan varven, nu när de är större mycket högljudda skrik, skratt, och mer uppvarvat än när sonen har sina kompisar hemma.

    Även om jag trodde att sonen skulle kräva mer så var han oerhört efterlängtad, vi blev väldigt glada när vi fick veta att det var en pojke, hade absolut inte hellre velat ha en flicka till. Är oerhört tacksam att ha fått en liten pojke också.  


    Minns att jag var lite bekymrad över vad jag skulle leka med honom. Med flickor kändes det lätt, Barbie, dockor o pyssel. Nu idag, så är jag glad över att ha fått utforska pojkvärlden med Lego, superhjältar, bilar, byggklossar osv. Och finner det faktiskt roligare. Men även sonen tycker det är kul med pyssel. Och att baka.  Men mer intresserad av sport, bilar, naturen, cyklar, fiska mm än vad flickorna är. Mer intresserad av att hänga med oss föräldrar också, vilket är roligt.

  • Anonym (Tintin)
    Anonym (Lotty) skrev 2023-09-14 19:41:24 följande:

    Och jag önskade pojkar av hela mitt hjärta.
    Med första sonen kände jag det så säkert på mig, att det var en pojke. Det var liksom bara en bekräftelse när de sa det.
    Med andra sonen var jag inte riktigt lika 100% säker, men väl 90%. Så det var oerhört stort när de sa att det var en pojke.

    Jag vet inte hur jag skulle reagerat om det varit en flicka, jag har aldrig önskat mig någon dotter. Har alltid sett mig själv som en pojkmamma.

    Nu har jag två barnbarn också, två fina pojkar.

    Och nu ska ni få höra!
    Jag har jättebra kontakt med min son, hans fru och deras barn. Ungarna tjoar av lycka när jag kommer, "nu kommer fammoooo"!
    Jag träffar dessa barnbarn mycket oftare än deras mormor gör dessutom, det ni. Ni som inbillar er att döttrar är så förbaskat mycket bättre när det vankas barnbarn.

    Jag har aldrig bytt en diarréblöja på en flicka, jag tycker att det skulle kännas rätt vidrigt faktiskt att gräva runt där nere bland alla vecka och attiraljer.


    Tack för ditt inlägg! Och vet du, det där tror jag har med farmorn själv att göra. Är man inbjudande och intresserad, och inte lägger sig i en massa och dikterar villkoren, så får man fin kontakt med hela sonens familj. Tyvärr tror jag många mödrar känner svartsjuka gentemot sina svärdöttrar.
  • Anonym (Tintin)
    Anonym (Lotty) skrev 2023-09-15 05:15:44 följande:
    Tack för din kommentar!
    Jag tror att du har helt rätt.
    Jag har alltid varit intresserad utan att vara snokig när det kommer till mina söner.  
    Likaså med deras tjejer under åren, de tjejer som varit intresserade har varit välkomna. 

    Min ena son är gift och hans fru är en av mina bästa vänner. Innan de fick barn gjorde vi ibland saker ihop som att gå på en krogtur, eller någon konsert.
    Till saken hör kanske att jag inte ens är 20 år äldre än vare sig äldsta sonen eller henne.
    När hon var gravid så var det mig hon kom till med tankar och funderingar.

    Senast igår frågade de om jag ville komma dit på en bit mat på kvällen, som jag dessvärre inte hade tid med.

    Min yngsta son har jag precis lika bra kontakt med, och även hans tjej. De har inga barn än men jag är säker på att jag kommer stå eventuella barnbarn lika nära i framtiden även hos dem.

    Varför tror du att dessa mödrar känner svartsjuka gentemot sina svärdöttrar?
    Tänker, att det hon "får" av min son är inget jag är intresserad av liksom... Eller är jag bara nyvaken och tröttmössa nu som inte kopplar?

    Angående svartsjukan, tänker inget sexuellt, utan mer att mamman rått om sin son under alla år, varit den han tytt sig till, huvudpersonen i pojkens liv, och sen när han träffar sin flickvän hamnar mamman vid sidan om, och kanske känner just svartsjuka eller avundsjuka gentemot flickvännen och hennes familj.


    Det är ju liksom det naturliga, men här menar jag att de mödrar som säger att det är bättre med en flicka för där behåller man relationen på ett annat sätt än med en son pga han får sina nya familj osv, kanske är en sådan moder som känner svartsjuka mot sonens flickvän och själv inte beter sig juste. 

    Menar nu absolut inte du utan tvärtom ger ju du en fin beskrivning av din och sonens och flickvännen relation som ju är bra. 


    Slutklämmen får bli att där relationen blivit dålig mellan son, moder och svärdotter beror nog mest på modern. Hoppas du förstår. 

Svar på tråden Känna besvikelse över att få en pojke?