Känna besvikelse över att få en pojke?
Jag har själv en av båda.
Och sonen är mycket lugnare än dottern och har alltid varit,
Sonen är tonåring,medans dottern är på väg in i tonåren nu.
Dottern har haft mycket mer problem med humörsvängningar osv än vad sonen någonsin har haft.
Så det behöver inte alls vara så att pojkar är bråkigare.
Har samma erfarenhet. Vår son är den som varit lugnast och lättast av alla barn. Också den som är kramigast och mest kärleksfull. Absolut inte skrikig eller vild, lyssnar väldigt bra, alltid snäll med sina kompisar.
Innan vi fick vår son trodde jag att han skulle ty sig mest till pappan, inte alls vara kramig eller mammig, för det hade man ju hört att pojkar är. Att barnkalasen med massa pojkar skulle vara hemska, pojkar som slogs och levde rövare, men så har det inte alls varit. På tjejernas kalas har det alltid tjafsats och gråtits, men på sonens där det uteslutande varit pojkar så har de hållit sams, lekt och haft roligt.
När sonen har kompisar hemma likaså, de leker jättefint och det är bara kul att kompisens är här.
När tjejerna har kompisar är det mer högljutt, när de var yngre mycket tjafs och de blev osams mellan varven, nu när de är större mycket högljudda skrik, skratt, och mer uppvarvat än när sonen har sina kompisar hemma.
Även om jag trodde att sonen skulle kräva mer så var han oerhört efterlängtad, vi blev väldigt glada när vi fick veta att det var en pojke, hade absolut inte hellre velat ha en flicka till. Är oerhört tacksam att ha fått en liten pojke också.
Minns att jag var lite bekymrad över vad jag skulle leka med honom. Med flickor kändes det lätt, Barbie, dockor o pyssel. Nu idag, så är jag glad över att ha fått utforska pojkvärlden med Lego, superhjältar, bilar, byggklossar osv. Och finner det faktiskt roligare. Men även sonen tycker det är kul med pyssel. Och att baka. Men mer intresserad av sport, bilar, naturen, cyklar, fiska mm än vad flickorna är. Mer intresserad av att hänga med oss föräldrar också, vilket är roligt.