Känna besvikelse över att få en pojke?
Folk är idioter.
/mamma till två helt magiska små pojkar
Folk är idioter.
/mamma till två helt magiska små pojkar
För att känslor inte är rationella, fördomar, fantasier, tankar osv.
För de allra flesta släpper det sen när de väl får sitt barn i famnen.
Förr i tiden här och i många länder nu står pojkar högre i kurs och är vad föräldrarna vill ha. Då handlar det mycket om familjens försörjning, familjenamnet osv. Här i Sverige idag så spelar ju inte könet någon roll i den bemärkelsen.
Om man ser det så är det ju bra att flickor kan få vara lite mer önskvärda för en gångs skull, när de tidigare aldrig har varit det. Så länge barnet inte är fött än spelar det ju ingen roll. Det som betyder något är ju sen, när barnet är fött och ska bli älskat. Och då blir pojkar precis lika älskade som flickor.
Som någon skrev, känslor är inte rationella. När jag var gravid hoppades jag innerligt på att få flickor. Jag vaken kan, eller behöver, rättfärdiga det inför någon. Det var så jag kände. Hade jag älskat en son? Självklart. Hade jag sörjt lite att det inte var en flicka? Antagligen.
Vi kanske får söner vi som kan älska ett barn oavsett kön då.
Det finns sjuttioelva trådar om det här redan.
Idiot - nej, det behöver du inte. Varken du eller jag behöver någons godkännande för att tycka eller känna som vi gör. Men vissa verkar ha otroligt svårt för att det finns människor som inte tycker som de själva gör.
Idioter - du går verkligen över alla gränser när du säger till någon att hon inte förtjänar sitt barn. Att önska en flicka/bli besviken att det inte är en flicka är inte på något vis detsamma som att inte älska sin son. Din kommentar är anmäld.