Anonym (Pappa) skrev 2023-09-08 10:22:40 följande:
Det finns ingen anledning att bli upprörd. Vi diskuterar bara.
Sen är olika barn olika känsliga. Så ett barn i en situation kan påverkas mer än ett annat i samma situation. Men ser man på gruppnivå så ser man att det finns fördelar med att lära barnen att somna själva. Det gäller även från föräldrarnas perspektiv.
Det är inte så bra för relationen när föräldrarna får liten egentid eller liten tid för varandra för att de måste lägga mycket tid på nattningen eller blir väckta om natten och blir trötta för att barnen inte kan somna om själva. Det kan sedan indirekt drabba barnen pga trötta föräldrar och bråk.
Att man är 16 år och har flyttat till annan ort säger dock inget om hur trygg uppväxten var eller om personen är trygg i sig som vuxen. Mitt ex gjorde också det när hon var ung men hon är extremt otrygg i sig.
Barn utvecklas konstant. Rutiner förändras hela tiden. Om man sitter och nattar sitt barn genom att sitta kvar hos det så kanske den rutinen varar 6 månader eller 2 år. Men man kan, om man är två, turas om att natta.
Egen tid är något man som får vara flexibelt för föräldrarna. Barnen kommer först.
Med ditt sätt att resonera så skulle vår 16 åring när hon var 2,5 år fått gråta sig till sömns varje kväll istället för att pappa skulle komma in och natta. Maken kom hem från jobb när det var dags för dottern att gå och lägga sig (jobbade skift) men då skulle vi ha prioriterat egen tid framför barnets trygghet. Det enda dottern ville var att pappa skulle natta.
Dels får man hitta andra tider på dygnet att ha sin egen tid och dels får man acceptera att den egna tiden inte blir så som man vill när barnen är små.
Och bråkar man pga att man inte får egen tid då har man andra problem.
Du bekräftar ju själv att alla är olika. Ditt ex flyttade tidigt och var en otrygg person. Min 16 åring flyttar och är en trygg individ. Man måste utgå ifrån individen och inte något som en psykolog säger utifrån hur en grupp är/bör vara