Lämna eller glömma...

Valde att lämna min ungdomskärlek för många år sen när föräldrarna inte accepterade honom för många olika anledningar. Lever med en man nu sen 23 år tillbaka men kan inte släppa tanken på denna ungdomskärlek som funnits med alltid.  
Vi har pratat och sms en tid nu och de ända jag drömmer om är ungdomskärleken men de är så svårt att lämna de trygga familjelivet. Men de är heller inte rättvist att stanna när tankarna är på annat håll. Mannen och jag har utåt ett fungerande liv men inombords kvävs jag. Inget kärleksliv mer än väldigt sporadiskt, han är jämt trött och sotter i soffan medan han förväntar sig att jag fixar och grejar... 

Hur lämnar man? Vi har hus och annat ijop inte bara att dra.. han kommer inte vara snäll när man säger att man inte vill mer... ñTidigare hotat med självmprd och dragit..