Får information om dotterns kompis leverne - skvallra för mamman eller inte?

Bra att dottern känner förtroende för dig och er relation.
Var rädd om den i första hand och kontakta inte den andra mamman om det inte är absolut akut.

Jag tror inte det är nödvändigt eller bra att man som mamma ska få rapporter om allt ens tonåring gör. Visst finns det vissa faror och risker men det hör åldern till. Det bästa man kan göra är att ge sin tonåring trygghet och vara tydlig med att man alltid finns där, att de alltid kan ringa och att man inte dömer eller blir arg om de råkar illa ut.

Skulle det komma fram att du förmedlar allt dottern berättar är risken stor att hon helt slutar prata med dig och tappar förtroendet. Det skulle kunna leda till att hon inte hör av sig om hon hamnar i trubbel.

En grundregel kan vara att du inte berättar något för mamman utan att prata med dottern om att det, och då bara i faktiskt farliga/akuta situationer. Då sviker du inte dotterns förtroende utan visar henne också förtroende. 
Om det är så akut och allvarligt att du behöver kontakta mamman så kommer din dotter förstå och acceptera.

Du kan också prata med henne om det i förväg, kanske fråga försiktigt om dottern är orolig för kompisen, om hon tror att kompisen är i problem och prata om att det kanske finns (akuta) situationer där hennes mamma kan behöva få veta...

Jag skulle bara berätta för den andra mamman om jag fick veta något allvarligt. Inte annars.

Ni har visserligen kommit överens om att delge varandra information om allt tveksamt (inte vanligt tonårsliv hoppas jag). Men om den andra mamman blir lite defensiv, verkar det faktiskt inte som den överenskommelsen gäller längre?

Att dricka alkohol och träffa killar är inget ovanligt eller konstigt när man är 16 år. Snarare beror det på hur mycket hon dricker samt vilka hon träffar. Men det är ju svårt för dig att kontrollera och hålla reda på. Det är inte heller ditt ansvar. Var glad att du själv har en öppen relation med din dotter och att hon är hyfsat skötsam (?)

Nej precis, håller med det känns som att överenskommelsen inte riktigt gäller. Jag har ingen bra koll helle på det med alkohol, bara att det hänt en gång. 
Men t.ex när jag fick veta att hon rökt en gång och hade med sig ett cigpaket hemma hos oss, så ville min dotter att jag skulle säga det till mamman, tror min dotter också är lite mån om att kompisen inte ska ändras allt för mycket.

När jag sa det till mamman så fick jag knappt nån respons, och ingen återkoppling heller på om hon hade hittat cigaretter hemma eller nåt. 

Ibland får jag känslan att mamman inte vill att jag ska veta. En gång framkom det att hon hade ljugit för mamman, det var tydligt. Hon hade sagt att hon var med min dotter i stallet, men istället var hon någon annanstans. Då kom det fram helt naturlig för mamman frågade hur länge de skulle vara i stallet, och jag svarade att min dotter inte är i stallet utan hos sina kusiner. Då verkade det inte ens som att hon ville visa hur förvånad hon blev, istället började hon svamla om att hon nog måste hört fel att hennes dotter nog var med någon annan kompis i hennes stall eller dyl. Så det känns inte så bra längre att säga något, hon känns defensiv på nåt vis. 

Ja jag ska inte lägga mig i mer om det inte är något superallavrligt jag får veta som tyder på fara för henne elelr för något som kan vara negaivt för min dotter.

Tack för dina synpunkter

Jag hade berättat för mamman, helt glasklart. Även om det "bara" rör sig om mildare saker som att prova alkohol och umgås med äldre killar är det ändå viktigt att mamman vet att dottern är där och nosar. Hon kanske inte konfronterar sin dotter men hon kanske blir mer vaksam på signaler kring att dottern har druckit eller håller bättre koll på vilka hon umgås med. Att hon blir defensiv kanske bara betyder att hon blir trängd och tycker det är lite jobbigt när någon säger mindre smickrande saker om hennes dotter. Jag tänker att många föräldrar är defensiva när det gäller sina barn. Säkerligen är det ingen fara med dotterns beteende, men det är samtidigt lätt som sextonåring att hamna på glid och dras in i saker.

Låt barnen vara! Tänk dig själv när du var 16 år; hur kul hade det varit med en kompis som berättade allt för mamma och då även för din mamma? Din dotter riskerar att bli jäkligt ensam om det visar sig att man inte kan ta en bärs eller en smygrök utan att hon skvallrar för sin morsa och sen är det ute för hela världen!
Er relation är superfin! Men missbruka det inte! Visa istället att du är den där mamman som ungdomarna ALLTID kan vända sig till! Även om de supit till och spytt och skitit ner sig så ska de ändå känna sig trygga i att de är välkomna till dig och att de kan kontakta dig, oavsett hur unga och dumma de än varit!
Men givetvis så länge det bara är vanliga tonårsfasoner och inget "farligt"! Är övertygad om att du kan göra den bedömningen själv! 🙂 Men låt inte din dotter få skit genom att vara en Skvallerbytta-Bing-Bång som berättar allt för sin morsa och sen går det vidare!