Roa och leka med sina barn

Ibland är barn bara så.
Ända sedan de föds så får man gå med en känsla av att kanske inte få gjort det man hade tänkt under en dag.
När de var bebisar så kunde de bajsa ner sig precis när man skulle gå = tiden gick och det var dags för mat = man missade den där lunchen pga man blev sittande kvar hemma i soffan med bebis vid bröstet.
Numera kan en kompis boka av en playdate, eller barnet vaknar på fel sida och man känner att den där utflykten eller turen till ICA är dödsdömd från början så man blir kvar hemma = hinner inte baka den där äppelpajen man tänkt. Och att baka MED sur sexåring är lika dödsdömt det.

Mina barn behöver mycket närhet och tid i perioder, särskilt nu när det varit skolstart i nya miljöer och med nya människor runtomkring. Ibland kan det funka att liksom "få igång" dem, att vara med en stund och sen när man märker att spelet/ leken rullar på så kan jag avlägsna mig själv en halvtimme kanske. Men inte mer än så och då vill de ändå vara med mig sen. 

Men jag kan inte säga så mycket om det, det är så att ha barn. Självständigheten kommer. Vissa dagar kan de roa sig själva, de plockar i sina rum, de går ut tillsammans i trädgården, den ena tar fram nåt pyssel som den andra hakar på osv. Andra dagar märker man att det är mer oro och sånt kring dem vilket jag känner även påverkar kreativiteten hos dem. Men de är mina barn och jag har liksom skaffat dem så att köra nåt slags "kur" på dem när de är så pass små (yngsta är sex år) känns inte rätt heller.

Är de läskunniga så kan man kanske skriva ner en massa saker som man rent teoretiskt skulle kunna göra så att de har något att gå tillbaka till när de blir gnälliga och inte har nåt att göra? Stort som smått.