Sambo söker inte jobb

Vad som är rimligt för dig och inte kan du bara svara på själv, men hela resonemanget känns väldigt omoget. Har man valt att gå igenom livet tillsammans med nån annan så innebär det (enligt mig i alla fall) att den enes problem även är den andres. Äkta kärlek ställer inte krav och villkor. Det är arbetsförmedlingens jobb att ställa krav på hans jobbsökande - inte ditt. Det är uppenbart att han mår dåligt över sin situation och har hamnat i en svacka som är svår att ta sig ur. Du borde stötta honom istället för att grubbla över vilka ultimatum du ska ställa. Om ni på allvar har tänkt leva resten av era liv ihop så bör ni vara beredd på att göra det i med OCH motgång, för livet är sällan problemfritt. Hur du formulerar hela situationen, med ledande frågor, tyder också på att du bara är ute efter att få svar från folk som bekräftar att du har rätt och din sambo har fel, vilket i sig är ett tecken på att så inte är fallet.

Varför skulle relationen vara osund för att sambon är arbetslös? Om man inte ens kan hantera ett sånt problem utan att skuldbelägga varandra och ställa ultimatum, så kan jag hålla med om att man inte bör planera nån framtid tillsammans. Det lär dyka upp större utmaningar än så under livets gång och uppenbarligen kommer man inte att kunna hantera dem då.

Älskar man någon så vill man hjälpa och stötta den personen - inte för att man måste eller känner sig tvungen, utan för att man verkligen vill det. Det är en definition av kärlek.

Sambon är väl inskriven på Arbetsförmedlingen och har en handlingsplan där det framgår inom vilka yrkeskategorier han ska söka jobb. Så det behöver varken flickvännen eller nån annan fundera på.

Visst läste jag allt TS skrev och det är mycket som inte stämmer där. Rubriken t.ex: "Sambo söker inte jobb." Sen visar det sig att han visst gör det, men att hon villkorar deras relation med att han ska söka ett visst antal jobb som hon anser vara "rimligt." Det är en slags kränkande behandling och om detta har pågått i flera år så förstår jag verkligen att han numera svarar med "the silent treatment" och drar sig undan för att slippa mer trakasserier från någon som samtidigt utger sig för att älska honom.

Nån annan i tråden ansåg att han ska välja mellan att göra henne till viljes och att ÄTA mat, vilket sen påhejas av andra. Vad är det för unken människosyn som härjar i den här tråden?

Jag tror visst att han kan vara någon att luta sig mot när det blåser. Han vet ju av egen erfarenhet hur det känns när livet skiter sig och därför skulle han säkert ställa upp för henne om hon råkar illa ut, blir sjuk eller annat. Älskar man varandra så vill man inget hellre än att ställa upp för den andre, så enkelt är det."Folk som har dina åsikter..." Du klarar alltså inte av att bara bemöta mina åsikter, utan måste bunta ihop mig med andra? För att svara med samma mynt så kan jag säga att folk som gör det, och dessutom kallar andra människor för parasiter, oftast är extremt fördomsfulla, som rasister, homofober och dyl.