Förälder som aldrig tagit kontakt
Vad tänker ni är anledningen när en förälder aldrig tagit kontakt med ett barn trots att det inte gäller långt avstånd geografiskt?
Föräldern vet att barnet finns och har medgett faderskap. Barnet är nu vuxet.
Inlägg från: Anonym (Barnet)
|
-
-
Svar på tråden Förälder som aldrig tagit kontakt
-
Men nu finns ju barnet!Anonym (Hej) skrev 2023-08-26 08:34:54 följande:
Ville inte ha barn, fel att säga att blev lurad eftersom de alltid kan skydda sig själva men säger kvinna att hon har skydd så....
Mannen har barn sedan tidigare och vet uppenbarligen hur de blir till och hur barn fungerar. Väljer ändå att aldrig träffa ett av sina barn. Obs att barnet är jag och idag vuxen. -
Här handlar det om att min mor aldrig ställt krav eller pratat med mig om min pappa. Han har alltid varit en okänd men som vuxen har jag gjort efterforskningar. Vi bor i samma stad. Han vill inte veta av mig.Anonym (Skam) skrev 2023-08-26 08:46:46 följande:
Skulle ju kunna handla om rädsla och skam.
Har själv en person i min närhet som är pappa till ett barn som han har svårt att träffa. Mamman har åsikter om precis allt. Jag har pratat med mamman och hon har åsikter om precis allt hos pappan. Alltifrån hur han doftar, om skorna är ekologiska och miljömärkta som pappan själv har på sig och det finns ingenting som han gör som är rätt. Hon vill kontrollera och regissera precis allt. Tillslut orka han inte träffa barnet med alla regler, för känslan blev ju tillslut att allt han gjorde va fel.
-
Min mamma är mycket speciell. Helt avstängd när det gäller att prata om djupare saker. Mycket konflikträdd, har nog aldrig ställt ett enda krav i hela sitt liv. Inga vänner. Det går inte att prata om detta.Anonym (777) skrev 2023-08-26 09:09:44 följande:Är du helt hundra på att han vet att det är DU som är barnet? Han kanske bara vet att det finns et barn, och han har inte tagit reda på mer?
Hur vet du att din mamma ens ville att han skulle ha kontakt med dig? Finns en del mammor som väljer att skaffa barn och ha dem på egen hand, för att de inte vill ha pappan med.
Oavsett om din pappa är en skitstöbel som verkligen låtsas om att du inte finns, så måste du ta reda på fakta från din mamma först. Jag vet en person när jag växte upp som blev pappa oplanerat, som lovade mamman att aldrig höra av sig till barnet, för det ville inte hon.
Han vet garanterat inte mer än att det finns ett barn som han medgett att han är far till juridiskt. Mina morföräldrar vet inte vem han är.
Jag har vuxit upp i tron att jag inte är värd mer. Ingen har sagt det men man har ju hela livet förstått att man har en far.
Det hade varit 100% bättre om min mamma sagt att hon fick barn med en idiot. -
Att konfrontera henne går inte. Om man aldrig träffat på någon som henne så kan man nog inte förstå.Anonym (.) skrev 2023-08-26 09:35:10 följande:Då kan det vara dags för dig att ställa krav då. Konfrontera din mamma och kräv att hon berättar?
Spontant låter hon inte som någon toppenförälder direkt - frågade du inte efter din pappa när du var liten?
Jag har aldrig frågat. Har skämts och accepterat. Ändå undrar man ju varför någon gjort så mot mig. -
Ja, hon har stora problem med alla sociala kontakter. Jag har vuxit upp som ett maskrosbarn inklusive allt man kan tänka sig i form av sexuella övergrepp från den som skulle varit min styvfar etc. Jag bodde mina första år hos min mammas syskon. Det är inte så att min mamma tänkt på mig som en orsak till att inte ha kontakt med min pappa. Hon har nog bara inte brytt sig.Anonym (Skam) skrev 2023-08-26 09:39:46 följande:
Om din mamma saknar vänner och så, kan man säga att hon har problem med sociala relationer då? Det kan ju helt enkelt varit så att det blivit svårt för din pappa att ta kontakt med dig för att din mamma är väldigt svår,
Dom flesta vill ju inte lämna ifrån sig sin bebis till en främmande man när det är den biologiska pappan men man känner inte personen. När du då va bebisen så kanske det inte blev naturligt att få kontakt. Och sedan kanske det blev svårare och svårare med åren, hade du tyckt att det va okej om han bara dök upp som gubben i lådan när du va typ 13 och kunde bestämma mer över sitt egna liv liksom och där kontakt utan mamma skulle funkat.
När är det okej för en pappa som bara typ haft ett one night stand att ta plats i ett barn liv när mamman inte vill detta?
Även om din mamma är konflikträdd så låter hon ju inte på beskrivningen som någon som bjuder in och välkomnar andra i sitt liv. Det är ju en sak om din mamma anordna ett dop och bjöd in din pappa och han inte kom, hon bjöd in till födelsedagar och han dök inte upp.
Så verkar ju inte vara fallet. Dina morföräldrar vet ju inte ens vem pappan är. Om man är sådär hemlighetsfull och har en sån stark integritet som din mamma verkar ha så blir det ju svårt för folk att tvinga sig på andra. Han är väl antagligen osäker och vet inte hur han ska göra.
Jag tror nog du behöver börja se din mammas brister
-
Så kan det ju vara men nu har han familj med fler barn och jag vill inte ställa till med ev drama.Tobben skrev 2023-08-26 09:49:06 följande:Det kan vara så att din far inte vill ha något med din mor att göra och att det därför blivit enklast för honom att "glömma".
Rimligen har han inte glömt dig men han vet varken vem du är eller hur han ska ta kontakt på ett vettigt vis.
Jag tycker att du ska ta kontakt med honom, det kan vara bra för er båda. -
Jag förstår din pappa. Både med vem som ska ta kontakt och att ens självförtroende förstörs.Anonym (Jessica) skrev 2023-08-26 09:39:22 följande:
Så kan det mycket väl vara. Men man borde väl ändå vilja prata med / träffa barnet? Det är ju inte barnets fel.
Min pappa hamnade i fosterhem som 5-åring för hans mamma var 16 när han föddes, så han flyttades 30 mil bort. Han är nu 74 och varit ledsen för detta. Hadt en del kontakt med sin mamma, syskon osv, men inte mycket. Han fick aldrig ens träffa sin pappa. Det har förstört hans självförtroende totalt.
Vissa påstår att pappa borde jagat föräldrarna. Men jag håller med honom, det är de som ska ta kontakt. Det är de som valde bort honom.
-
Så kan det absolut vara.Anonym (Skam) skrev 2023-08-26 10:51:45 följande:
Beklagar din uppväxt. Med en mamma med den där typen av problem kan det ju vara svårt att klandra pappan.
Sedan kanske inte din biologiska pappa är världens bästa person heller.
Jag har nog tänkt mer att han borde undrat om min mamma kunde ta hand om mig, om han nu kände henne så noga. Jag tror ju ändå att med min mamma ser man direkt att här är något som inte är som det ska. Han verkar ändå ha en familj, ordentligt boende och arbete.
Jag själv är helt olik min mamma.
Jag har skaffat utbildning, har allt ordnat. Det sociala livet är viktigt för mig. Jag har eget barn som är mitt allt. Ingen utom min partner vet om min uppväxt. Han känner ju dessutom min mamma och förstår att det jag berättar är sant. -
Ingen har pratat om det. Mina morföräldrar sa när jag var barn att de undrade men att de aldrig frågade för hon är som hon är. Sedan har ingen pratat om det, det är en sådan där sak som försvunnit i tystnad. Jag har varit en duktig flicka som alltid fått klara mig själv.Anonym (.) skrev 2023-08-26 11:02:58 följande:Så din mamma kunde inte ens ta hand om dig? Låter ju som att det är din mamma som är det största problemet.
Kan du prata med din mammas syskon och med dina morföräldrar? Din mamma kan ju inte gärna bara klivit innanför dörren hux flux med ett barn - någon i familjen borde väl ha uppfattat omständigheterna.
Sen tycker även jag att du ska kontakta din far. Om du aldrig frågar kommer du aldrig få svar.
Nu har jag levt mitt liv utan dem i många år så idag är det inte läge att prata om det. -
Kontakten är mycket sporadisk. Det har den alltid varit i jämförelse med de flesta andra människors liv.Anonym (.) skrev 2023-08-26 12:00:12 följande:
Har du ingen kontakt med din mammas familj alltså?
Oavsett det. Vill du ha svar angående din far så får du fråga, frågar du inte så får du inga svar. Om ingen i din familj vet något eller ens vill prata om det får du fråga din far. Vill han inte svara så har du i alla fall försökt.