Jaha så ska sonen tydligen följa med...

Detta är varför jag konsekvent valt bort män med barn. Aldrig ångrat mig. Tackar mig själv varje dag för att jag sluppit allt krångel som barn i bilden innebär. Givetvis är jag själv barnfri.

Men för att besvara din fråga.... Jag tycker att varenda normal människa borde förstå att man inte tar med sitt barn på en date night. Antingen skaffar man barnvakt eller så går man inte ut. Förstår han inte det får du nog räkna med att det är så här livet med honom kommer att se ut.

Jag hade, helt ärligt, sagt att han kan gå ut och äta med sonen utan mig.
Bestämt är bestämt.

Säg att om du bara vetat det från början så hade det varit ok, men nu... du hade förväntat dig en kväll med bara honom.

Hur ofta träffar han sonen? Hur gammal är sonen?

Han borde rimligtvis ha frågat dig om det var okej? Men förutsatte det eftersom han förmodligen gärna vill göra er båda nöjda samtidigt...

Fullt rimligt att bli upprörd/ledsen för detta. Klart man vill ha egen tid som par, vare sig det är biologiska eller bonusar. 

Men hur gammal är sonen? Varför hälsar han bara på, ligger förklaringen där?

Är sonen liten, eller har han inget annat umgänge? 

Sonen är 21, autistisk och yngre i sättet.

Bor sonen själv? Eller bor han hos sin mamma? Har han inget eget socialt liv? Är det därför pappan tycker synd om honom och vill ha med honom?

Tycker inte din särbo att det är viktigt med egentid med en partner?

Självklart vill han träffa sin son. Frågan är varför det är så viktigt att sonen följer med när de ändå ska träffas på söndag. Vadå känner sig utanför, gör pappan aldrig något utan sonen? Som ju faktiskt är vuxen, även om han kanske har särskilda behov.