Min dotter lider så av att hon är introvert

Låt inte någon kalla henne blyg. Det är en jobbig stämpel att få på sig som lätt blir självuppfyllande vet jag av erfarenhet. Jag är introvert. Det betyder inte att jag inte är social för det är jag. Stora skillnaden är att jag laddar energi i ensamhet eller med folk jag är helt trygg med medan mingel i stora sammanhang tar energi. Det betyder inte att jag är osocial i stora sammanhang eller inte gillar det, men jag laddar inte av det utan blir trött. Sorry sidospår, men jag vet hur skitjobbigt det var som barn och tonåring när alla skulle berätta för en hur man var hela tiden. Ju mer folk sa till mig att jag var blyg och tyst desto större blev steget att prata. Jag behövde en flytt för att det skulle komma fram hur jag egentligen är. Jag önskar att jag blivit bemött med attityden ?alla är olika? istället. Och att min mamma hade sagt ifrån på skarpen när någon kallade mig blyg eller satte någon annan etikett på mig innan jag fick röst att göra dig själv. Men visst var det lättare att umgås med en i taget så kan du uppmuntra det utan att lägga på en ?för att lösa hennes problem attityd? (för då hade i a f jag satt mig helt på tvären och hellre varit ensam, men det är ju jag det)