Hur ska min dotter bemöta sin kompis med Aspbergers?

Hej. Jag undrar om någon har insyn i Aspbergers / lätt autism och kan ge mig lite råd. 

Min dotter, kan kalla henne Elin, är tretton och bästa vän med Klara som ligger någonstans på autismspektrat men går i vanlig skola osv. Elin har numera fattat detta, men Klaras specialbehov har varit lite hemligt hela deras liv fram till nu. Klara har dock alltid haft stora behov av trygghet i skolan med speciallösningar, förutsägbarhet, osv och Elin har ofta fått vara den trygga punkten. Hon har nog känt sig lite stolt över det och är en god själ som gärna vill hjälpa till och vill att Klara ska må bra. Ibland har hon undrat lite över att Klara är den enda som får välja vem hon får sitta med, den enda som får välja att slippa gympan osv, och jag har försökt hålla ett öga på att lärarna inte utnyttjat Elins snällhet men det tror jag inte och de tycker mycket om varandra.

Grejen är att Elin anpassar sig så mycket till Klaras behov att det börjar bli ett stort problem för henne. Hon är ofta jätteirriterad.

Ett konkret exempel är att Klara nyligen krävt att de två ska ta samma buss till skolan för Klara vågar inte åka själv, och hon vill då åka väldigt tidigt för att ha koll på att de inte blir försenade. Elin tycker det är jobbigt att gå upp så tidigt, segt att komma till skolan en halvtimme i förväg och vill dessutom hellre kunna promenera. Men Klara får panik om Elin inte är på bussen, hon messar dessutom jättemånga gånger innan för att försäkra sig om att Elin kommer att vara där. Elin blir jätteirriterad på dessa tusen meddelanden som Klara skickar för att försäkra sig om att allt blir som hon tänkt. Elin är rätt spontan och tycker inte det är någon biggie att komma precis i tid, men hon måste göra som Klara a vill. 

Elin är som sagt bara tretton och jag tycker inte hon måste ha detta ansvar och vända in och ut på sig för att Klara t.ex. inte kan åka buss själv. Men hon vågar inte säga ifrån eftersom Klara har viss ångestproblematik. Alltså, om min dotter inte gör exakt som vännen med Aspbergers vill så är hon rädd att det blir jobbigt. Detta är ett exempel, det upprepas med exakt allt. Vilka de ska umgås med och var de ska fika och så vidare. Elin är väldigt social och spontan och blir ganska begränsad men vet inte hur hon ska säga ifrån.

Min undran är: Hur förklarar man (ett barn) sina gränser för en person med Aspberger och får den att förstå att man själv inte står ut med detta kontrollbehov och så vidare? Utan att det blir fel mottaget?