Hur ska min dotter bemöta sin kompis med Aspbergers?

Hoppas inte det här lät för hårt: Vi vill Klara väl så klart och tycker mycket om henne, hon är en underbar tjej, men Elin vågar inte säga emot henne eftersom det kan leda till att Klara får ångestattacker eller vägrar gå till skolan eller något annat. Så det är en rätt ojämlik relation och det är svårt att ge Elin råd om hur hon ska hantera det. Risken är ju att hon lessnar helt och dumpar Klara när de blir lite äldre och hon hittar kompisar som inte ställer dessa höga och konstanta krav på henne.

Jag hade nog ringt föräldrarna så hade de fått förklara för sitt barn hemma, de känner ju barnet bäst.

När det gäller bussen så prata med skolan. De kan och bör inte kräva detta av Elin. Klara behöver lära sig att andra inte alltid kan anpassa sig efter henne, annars kommer hon att bli odräglig. 

Angående sms:en på morgonen så kan Elin säga till Klara att hon inte kommer hinna svara på sms på morgonen. Sen sätter ni mobilen på ljudlös. Att Klara blir orolig får hon jobba med tillsammans med sina föräldrar. 

Jag har en Klara och vi är noga med just att inte lägga ansvar på kompisar. Skolan tenderar att vilja göra det i lite större utsträckning än vi. Förutom att kompisarna kan bli stressade så kan de ledsna på Klara helt och det är dessutom ett osäkert system. Vad händer om Elin är hemma och förkyld en vecka om Klaras morgonrutin bygger på att Elin är där? 

Vilken kontakt har du med Klaras föräldrar? Kan du prata med dem/denna om att hjälpa Klara lite mer med att ta Elins perspektiv, så vänskapen inte går i stöpet med det första, en så känslig tid som högstadiet? Elin kommer garanterat att fasa ut eller abrupt sätta stopp för vänskapen när hennes eget välmående påverkas alltför mycket och kompisar som har lättare för ömsesidighet, spontanitet och som upplevs mindre krävande gör entré. Klara kommer så klart att reagera mer och mer negativt om Elin också utökar sin krets av vänner och oförstående kommer Klara själv ses som orsaken till den förlorade vänskapen. Har träffat en mängd flickor, idag vuxna, som fortfarande kallar den utmattade kompisen som övergav för "mobbare", fast mobbarna var några helt andra, eller "bara" att de fortfarande inte alls förstår att kompisen övergav. Klara måste ju få hjälp av andra än Elin med sina behov, om vänskapen ska bestå. Är föräldrarna på hugget i det arbetet, eller tycker de mest det är fantastiskt att Elin finns där?

Kontakta hennes föräldrar. Det ska inte hänga på en jämnårig kompis om hon får ångest eller kommer till skolan eller inte flickan behöver uppenbarligen mer stöd. Hennes föräldrar får skjutsa henne till skolan eller åka kommunalt med henne. 

Du måste också lära din dotter att stå upp för sig själv och säga nej även när andra blir ledsna och sårade. Man brukar generellt sätt få vara tydligare med autister. Det bästa är om kan säga rent ut att hon inte vill åka buss med henne och att hon inte kan svara på SMS så tidigt på morgonen. 

Tack, vilka bra svar. Jag skulle kanske kunna prata med föräldrarna, vi har bra kontakt (för att vara klassföräldrar, inte jättenära.) Och att lära min dotter att sätta gränser har vi slitit med hela hennes liv, hon vill att alla ska vara sams och hatar dålig stämning och låter mycket hellre andra köra över henne än skapa konflikt. (Hon har tex en rätt envis lillasyster och vi har alltid försökt uppmuntra storasyster att stå på sig, men hon tycker liksom sällan det är värt det.)

Klaras föräldrar är nog jättebekymrade och Klara går till psykolog, fick jag precis veta av Elin, så hon får nog en del stöd. Däremot är de väldig glada över att Elin är en sån fin och stöttande kompis utan att kanske ifrågasätta om Elin kanske får lite mycket ansvar, helt begripligt att de inte gör det så klart. 

Men hur ska Elin säga till Klara? Jag tänker att hon måste vara tydlig och lägga fram det ur Jag-perspektiv: "För mig blir det för tidigt att gå upp så tidigt som du vill, så jag vill gärna ta en senare buss för då kommer vi ändå i tid." Och att det inte ska bli hennes "fel" att det då blir jobbigt för Klara som inte kan vara på skolan en halvtimme innan som hon vill. Andra tips på hur Elin ska uttrycka sig så Klara fattar?

Elin kan bara säga att hon kommer att ta bussen XX på morgonen hädanefter eftersom hon mår bättre av att inte gå upp så tidigt. Och att hon inte kommer att svara på sms på morgonen. Ring också Klaras föräldrar och berätta detta så kan de prata med Klara. Spontant låter det som att Klara kan behöva mer vuxenstöd tex genom att få skjuts eller skolskjuts på morgonen. Man kan ansöka om skoltaxi, det kanske du kan tipsa Klaras föräldrar om? Jag fick det beviljat åt min son som har autism just för att det inte funkar med buss åt honom. 

Ta det med föräldrarna, att bussituationen inte blir hållbar.

Och...stava rätt på diagnosen eller skriv ASD :)

Jag har själv en tolvåring snart 13 med autism, adhd, panikångest och i perioder även tvångssyndrom.

Så som din dotters kompis är mot din dotter, det är den relationen jag har med min son. Han vänder sig främst till mig, och min man och jag är de som stöttar honom, kommer med lösningar osv. Och detta är enormt tungt och krävande, trots att det är mitt eget barn och jag är vuxen.

Hade jag varit kompisens föräldrar hade jag velat veta detta. Det är deras jobb att skapa en lösning för sin dotter där din dotter inte behövs för att lösa dessa problem.

Det är väldigt dåligt för kompisen om din dotter plötsligt nu bryter av alla "stödinsatser" utan förvarning. Det kan utlösa problem som varar i veckor eller månader.

Min son har fått svåra tvång vid plötsliga händelser som utlöst stress.

Förvarna föräldrarna; vår dotter kommer börja åka med sena bussen från o med den dagen. Osv.

Jag hade personligen skjutsat dottern till skolan om hon inte klarar av bussen. Det är sååå onödigt med moment som skapar extra stress hos barn som redan har tufft att orka med skola osv.

Hur som helst. Detta är föräldrarnas problem. Din dotter ska inte vara assistent och lägga sig platt för att underlätta för ett annat barn med funktionsnedsättningar. Det är helt galet. Den pressen ska hon inte ha.