Äggdonation 2023/2024

Mauli: Fy så stressande och oroligt. Att inte veta och ständigt vara beredd på det värsta. Hoppas den lilla kämpar på!

Jag har haft oroliga veckor. Fick en störtblödning just när jag gick in i v 11. Blödde genom kläderna och åkte in akut. Vart blodet kom ifrån kunde de inte riktigt säga. Men det slutade och den lilla levde, även om den var lite mindre än förväntat. Så oroliga dagar följde, och lite mer blod kom det också. Men, vid ett extra ultraljud några dagar senare var den välmående och i rätt storlek. ( Troligtvis hade de mätt fel på gynakute.) Men oron har följt med mig ändå. Nu har jag dock varit på tidigt ultralju, TUL och allt ser bra ut! ( Då donatorn är yngre än 35 bedömer de att KUB inte behöver göras, därför görs TUL istället.) Är nu i vecka 13 så chanserna är stora att det äntligen kommer en bebis till mig efter alla års kamp. Så tacksam. Fullt medveten om att det aldrig funnits någon garanti och att situationen hade kunnat vara en annan. Och så tacksam gentemot donatorerna som gjort det möjligt. 

Visst är ni flera som räknar med inför insättning nu i december? Hoppas det går bra för er!

Ja, blödningar i tidig graviditet är vanligt vid ÄD. Men ack så jobbigt även om det står att det är vanligt och många gånger ofarligt. 

Grattis till insättningen! Hur mår du? Fick ni till frysen med? Jag har plussat dag 5 med blastocyster alla gånger vid ÄD. Däremot inte haft tydliga symptom, eller har haft symptom som ömma bröst, trög mage och mer kissnödig. Men detta kan också vara av progesteronet. Vid mitt första plus, då med egna ägg, fick jag bäckensmärta innan jag ens testade. Vilket är ovanligt med enligt sjukgymnasten en hormonell reaktion. Vid mina tre plus därefter, med ÄD, har jag inte haft ont i bäckenet alls. Så olika graviditeter kan ge olika symptom. Hoppas du får positiva besked!

Välkommen hit! Grattis! Ser verkligen ut som en plus! ( De med sträck tycker jag är luriga. Mina från RFSU blev aldrig riktigt starka trots att de digitala var tydliga.) Hoppas du får lämna positivt besked till kliniken på fredag. Är det första försöket med ÄD? Vart behandlas du? Grattis till flera i frysen, så skönt att veta att ni har fler chanser även om vi såklart hoppas att den du ruvar på stannar. 

Hebbe46: Grattis igen! Härligt med plus som stannar kvar. Hoppas flytningarna bara beror på känsliga slemhinnor. Denna ovisshet alltså, så mycket väntan. Förstår att januari känns långt bort. Fortsätter hålla tummarna för er!

Vuisin: Hoppas du också får glada nyheter de kommande dagarna!

Så tråkigt med ännu ett minus. När en väl har fina ägg hoppas och tror en ju att det ska gå. Samtidigt är chansen till plus och levande fött barn inte så högt ändå. Mellan 40-50% beroende på hur fin blastocyst det var. För mig var det lite betryggande att tänka på den kumulativa chansen till barn, och den statistiken. Nu har jag inte de exakta siffrorna, men ca 50% har blivit gravida vid första försöket, lägger man till den som gör ett andra är det drygt 70% och lägger man sedan till de som även gör det tredje försöket har 85% blivit gravida och fått barn. Det kunde ge mig lite hopp, att fortsätta tro trots missfall efter missfall. Med både egna ägg och två olika äggdonatorer. Sedan hade jag också i minnet andra jag följt som inte fått ett plus på många år med egna ägg, och sedan blivit gravida först på tredje försöket med donerade ägg, Att tänka på att de kliniker som erbjuder pengarna tillbaka utgår gör det efter tre försök, kunde också få mig att tänka att det innebär att det är stora chanser att lyckas efter tre försök. Klinikerna skulle inte ha de paketen om de förlorade på dem?

Men, vet hur rädslan och hopplösheten gnager. Tankarna kring: vad är fel när inte ens det funkade nu? Har din klinik några tankar kring slemhinnan? Har förstått att det kan vara lurigt för många.. 

Andrasladdis: Hur ser det ut för er nu? Finns hopp om insättning i decembe?

Hebbe 46: Åh, lång väntan till VUL då. Hoppas du får lagoma symptom som ändå kan lugna dig att graviditeten är på riktigt. 

Sedan tror jag som tur är inte att man behöver känna hopp för att bli gravid. Är förutsättningarna rätt fastnar det nog ändå. Men, det är lättare att kämpa om en känner lite hopp iaf. 

Vad har de för nedre gräns på din klinik för slemhinnas tjocklek? Låter ju positivt att den blir fin och treskiktad naturligt. Förstår dig, en vill gärna kunna mäta saker och göra bästa möjligt.

Fortsatt gravid, tror jag iaf. Har inga bevis för att jag inte skulle vara det längre. Nu i v 15 så ser bara små tjock och känner ännu inga sparkar. Lite jobbigt att inte ha bevis på att allt fortsatt är bra, men får acceptera att oron finns efter alla förluster och år av kamp. Längtar tills sparkarna känns så jag kan veta att den lever. 

Är inte speciellt inläst just på slemhinnan. Vet att jag läst att vissa tar extra doser av E-vitamin tror jag det var. Och vissa har provat prp, det är dock dyrt och experimentiellt (?). Men e-vitamin hade jag googlat på om jag vore dig, å andra sidan har du nog googlat vad som finns redan. Har du tilltro till kliniken så du kan försöka tro på deras hoppfulla ord?

Tack så mycket.

Jag fick veta när jag gjorde utredningen, då skulle jag fylla 38, att jag hade lågt amh-värde. Så läkaren sa att jag skulle skynda mig och att chanserna inte var så stora. Gjorde fyra inseminationer först (dessa ångrar jag nu senare att jag gjorde, borde ta gått direkt på ivf, men då lockade det att de var billiga). 

Vid mitt första uttag fick jag fyra ägg som blev befruktade. ( Tvingades pga andra orsaker till totalfrys men inget gick att frysa.) Vid andra och tredje försöken fick jag fler ägg och kom till ET, men aldrig något till frys. Hade redan inför första försöket kontaktat en klinik men ställt mig vilande i deras kö. Efter försök tre vad jag dem börja leta efter en matchande donator. Ett embryo per försök blir väldigt dyra och jobbiga försök, både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. 

Kötiden var då sex månader så jag gjorde sedan ett fjärde och sista försök. Var inte redo att släppa mina ägg, hade varje gång fått toppembryon även om det aldrig blev några blastocyster till frysen. Kom till ET men fick inget till frys, och det blev en kemisk gravidite.

Då utgick jag ifrån vad som var viktigast. Är det att få ett barn oavsett gener? Eller att få ett barn med mina gener, även om det då är större risk för att det inte blir något barn alls? Jag kände att jag hade en begränsad mängd energi kvar att ge, men också en begränsad summa att lägga på det. Visst, med obegränsat med pengar kanske jag skulle kunna lyckas med tiden. Men osäkert hur många ägguttag det krävt. Tre blastocyster med donerade ägg kostade då ungefär lika mycket som två ägguttag med egna ägg. Procentuellt visste jag att chansen till ett levande fött barn efter tre insättningar med donerade ägg är så mycket högre än två insättningar med dag 2-3 embryon hos en då 40-årig kvinna. 

Men det var svårt att lämna mina ägg och ge upp tanken om ett genetiskt band. ( Trots att jag har ett barn som jag inte har genetiska band till då min fd fru burit honom. Och att jag tänkt tanken på att bli familjehem med vetskapen om att jag skulle älska det barnet också.) 

Men logiken (utifrån tid, energi och pengar) och drömmen om att få ett barn, oavsett med vilka gener fick styra. Var också på konsultation med Olgakliniken som också rekommenderade äggdonation. Det var skönt, att de som lyckas med många par som inte lyckats i Sverige, inte heller trodde på mina ägg. 

När jag väl var gravid efter första insättningen med donerade ägg kände jag också starkt hur glad jag var. Att det då inte spelade roll varifrån ägget kommit. Fick missfall kort därefter, men det var skönt att ha känt glädjen över ett väntat barn som tillkommit med donerade ägg, 

Hade det gått att visa med forskning att det funkade hade klinikerna skrivit ut det. Det är synd att en hel del med kroppen fortfarande är mystiskt. Även om det samtidigt är häftigt vad de kan idag! Hänt så mkt bara från det att min första blev till genom IVF 2009. Då hade de inte dagens frysteknik.

Hoppas kliniken har rätt, att det finns goda förutsättningar för att det ska fästa nästa gång.

Ja, det har varit många hinder på vägen tyvärr. ( Också behövt göra olika gynekologiska ingrepp såsom konisering och hysteroskopi genom åren.) 

Så gott att kliniken erbjuder er ett avslutningssamtal. Kan ni få stöd av deras psykolog/kurator om ni vill det också? 

Klokt att stämma av med olika kliniker, lättare att ta beslut när en fått fler synpunkter. Sellmer har en nära vän gått till, och blev gravid på första försöket där. Trots att landstinget i Sverige rekommenderat henne att gå vidare till ÄD efter ett avbrutet ivf-försök. Sellmer verkade kompetenta. Sedan vet en ju aldrig vilken klinik som känns rätt för just er, så alltid bra att kolla runt. Trist att inte fler erbjuder ett förstasamtal gratis.

Hoppas ni kan få fina dagar i jul trots alla tankar och osäkerhet inför framtiden.