Vuisin skrev 2023-12-17 14:22:44 följande:
Hej Mathilda! Ja när vet man egentligen det.. För oss har det varit en lång resa. Från början konstaterad manlig faktor med få spermier vilket innebär att förutsättningarna för att lyckas med IVF är bra. Efter sex IVF med närmare 90 ägg uttagna totalt har vi ändå inte lyckats. Vi har haft bra befruktning och även fått till frysen vid IVF 4-6. En del fragmentering och lite anmärkning på hur embryona utvecklas är det man kunnat se.
Vi kände själva att det var dags att gå vidare till nästa steg och blev då rekommenderade äggdonation. För mig var det till en början ganska svårt att acceptera, mycket pga. min ålder och att jag inte är den typiska äggdonationsmottagaren. Också för att fokus varit på den manliga faktorn genom behandlingarna. Men nu har det sjunkit in och jag känner att det genetiska spelar mindre och mindre roll. Särskilt efter en misslyckad äggdonation, nu handlar allt bara om att få ett barn. Jag tror att det är otroligt individuellt när man känner att det är dags att gå vidare. Vi hade nog kommit till en punkt där det kändes som att alternativet var att inte få något barn överhuvudtaget och det var inget alternativ för oss. Det finns såklart också en ekonomisk och framförallt psykisk faktor, hur länge orkar man utan att gå sönder.
Berätta gärna din historia och hur du känner och tänker om du vill. Det här är allt annat än enkelt. Kram!
Stort stort tack för svaret och utförliga berättelse!
Förstår verkligen att ni landat i där ni är nu då
Nej verkligen inget lätt beslut! Håller alla tummar och tår att det tar sig nästa gång!
Då har ni haft bättre utveckling av era embryon än vi haft med våra. Men vilken lång resa ni gjort ja. Det ger en definitivt en tankeställare. Jag har haft äggdonation i åtanke sen IVF1 då allt dog på dag 2, men då sa RMC att de fortfarande trodde på våra ägg då jag har många kvar och att det troligen bara behövdes rätt protokoll. Nu hoppas jag bara på att få återkoppling från dom i veckan så man vet hur man ska gå vidare.
Vi har också börjat med manlig faktor, få spermier. Nu dock normal mängd.. Vill också hellre bära ett barn, hellre annans ägg än inget alls. Men såklart en acceptans-process kvar innan man landar 100% i det då de ändå byggt upp ett hopp om att vi skulle kunna klara det. Har varit inställd på att köra ett 3-pack till efteråt direkt, men med tanke på totala resultaten så börjar jag vackla. Än mer då sambon - som upplevt flera missfall med sitt ex redan för 20 år sedan - är väldigt starkt påverkad av det hela. Vet inte hur länge till han mäktar. Och då får kanske jag ge upp min ursprungliga dröm och inse fakta. För just nu är ändå den allra starkaste drömmen att få bära ett barn.
Kramar
