Känner inte att det är ok när min sambo bjuder ut sin kvinnliga kollega

Spela roll i det här läget..? 

Varför skulle inte två män kunna vara nära vänner..? Det är väl det vanliga och normala, att man har en nära vän av sitt eget kön? Är det motsatt kön, så går man gärna igång på all kontakt och emotionell närhet, och börjar betrakta personen som något slags partner. För det är det kroppen och hjärnan vill: intimitet med en person av andra könet, som ska leda till barnalstrande. Oavsett vad vi civiliserade personer själva vill. Vårt genom har inte ändrats sedan stenåldern. 

Ja, vilket konstigt yttrande (det som du svarade på). När man är i ett förhållande, så måste man tillsammans sätta gränserna för hur nära kontakter med motsatt kön man kan acceptera. Det måste inte vara SAMMA gräns för båda (TS' sambo kanske inte har något problem med att TS tillbringar mycket tid ensam med en manlig vän och att han aldrig får följa med - det vet vi inte). Men paret måste vara ÖVERENS om vilken gräns som gäller för henne respektive honom. 

Sedan kan det förstås vara så, att ens partner är så svartsjuk, att han sätter en helt orimlig gräns. Typ att man överhuvudtaget inte får arbeta någonstans där det finns kollegor mellan XX och XX år, av det motsatta könet. Eller att man inte får gå till en frisör, läkare, tandläkare, juridisk rådgivare etc. av motsatt kön. Eller att man alltid måste välja en kassör/kassörska av sitt eget kön, när man handlar. Men i så fall får man ju lämna, om man känner att det här vill eller kan jag inte acceptera. 

TS har i alla fall ingen konstig gräns, enligt mig.

Ja, jag tänker att om det bara är en jobblunch, så finns det ingen anledning att skriva ut det. För att det är självklart att det är en jobblunch - vad skulle det annars vara, ett kärleksmöte..? Om någon skriver så, kan man vara säker på att det INTE är "bara en jobblunch", eller i alla fall att det tidigare har förekommit - och åter kommer att förekomma - träffar som till sin natur är allt annat än "jobblunch".