Behöver råd att gå vidare efter otrohet/svek

Fungerar för vem? Dem eller barnen? Och hur definierar du "fungerar", fungerar som i alla lever under samma tak och thats it eller fungerar som i lever under samma tak och är lyckliga med det?

Barn är ju inte blinda och döva, de fattar betydligt mer än föräldrarna tror, dessutom lär de sig av sina föräldrar och hur föräldrarna beter sig mot varandra kommer bli det normala för dem och något de tar med sig i sina egna relationer senare. 

Ansvar som förälder har man både som gift eller skild, man behöver inte vara kvar i en trasig relation för att vara en ansvarsfull förälder.

Eller vara vuxen nog att fråga sig om det finns något VI kvar öht?

Att blint försöka rädda ett trasigt förhållande till varje pris är ju inte tecken på mognad, det är tecken på osäkerhet. Att använda barnen som ursäkt för sin egen rädsla för att bryta upp är ju inte heller bra.

Så mao ord "barnens bästa" kan tolkas på många olika sätt och är betydligt mer komplext än att man måste fortsätta vara ihop.

Den enda som sätter jaget framför laget i den aktuella situationen är mannen som valde att vara otrogen. Ts har absolut ingen skuld i det och oavsett om hon väljer att lämna eller inte så är beslutet ett resultat av mannens svek.

Att fortsätta vara i en relation man inte vill vara i enkom för "barnens bästa" är inget annat än ett långsamt självmord och knappast välbefinnande för någon i familjen. Sluta prata i generaliserande termer för du har ju ts berättelse svart på vitt, dvs utgå från HENNES verklighet och inte vad du läst i en självhjälpsbok för flera decennier sedan.

Ja ett svek är ett svek och då spelar ju anledningar och förklaringar egentligen ingen roll handlingarna talar för sig själva.Skuldfrågan (vem som orsakat krisen) är VÄLDIGT central för att försonas kring ett svek, att den som svikit sig står för det fullt ut och tar på sig skulden för sitt agerande är ett måste och inget man ska sopa under mattan, låtsas som att det är bådas fel eller snacka bort genom att gnälla om "skuldbeläggande". Har man betett sig illa mot sin partner så är skuldbeläggandet fullt befogat och något man får acceptera. Och ja... klarar personen inte av att göra det så kan man lika väl lägga ner på en gång.Om TS vill försonas så är det bra om hon vet vad hon ger sig in i och kan tänka lite längre än nu nu nu. Och det är det är inte alltid så lätt att göra när världen vänts upp och ner. När mattan ryck undan under fötterna på en så är det lätt att man klamrar sig fast vid det kända men inte nödvändigtvis alltid det bästa valet.

Det bästa är nog att varken förlåta eller dumpa förrän man processat klart för det är egentligen inte förrän då man är redo för ett sånt beslut. Man måste inte dumpa med en gång men man måste inte förlåta med en gång heller. Det är en process som kan ta lång tid och då kan man oxå ge sig själv den tiden.