• fornminne

    Ni som har barn med adhd, har de sociala relationerna förbättras med medicin?

    Anonym (T) skrev 2023-08-09 19:16:13 följande:

    Jo du har rätt men mitt barn lider något enormt av avsaknaden av kompisar. Det har varit så i över två år


    Hur gammalt är barnet? Ålder och mognad spelar in, men adhd-medicin ska ju  göra barnet lugnare, så att det fungerar bättre i skolan och med kompisar.

    Jag känner en pojke som fick adhd-diagnos vid 6 års ålder. Han hade främst problem med hyperaktivitet, men även dålig impulskontroll. Hela förskoletiden var kaos.

    Idag är han 8, har medicin och fungerar bra med vissa anpassningar. Inga större problem varken i skolan eller med kompisar. Det är dock svårt att säga hur mycket som är adhd-medicinen och hur mycket som är att han helt enkelt har blivit något äldre och mognare.
  • fornminne
    fornminne skrev 2023-08-09 19:26:36 följande:
    Hur gammalt är barnet? Ålder och mognad spelar in, men adhd-medicin ska ju  göra barnet lugnare, så att det fungerar bättre i skolan och med kompisar.

    Jag känner en pojke som fick adhd-diagnos vid 6 års ålder. Han hade främst problem med hyperaktivitet, men även dålig impulskontroll. Hela förskoletiden var kaos.

    Idag är han 8, har medicin och fungerar bra med vissa anpassningar. Inga större problem varken i skolan eller med kompisar. Det är dock svårt att säga hur mycket som är adhd-medicinen och hur mycket som är att han helt enkelt har blivit något äldre och mognare.
    Tillägg: Plus att han förstås har mer social övning i bagaget nu, än han hade vid 5 års ålder.

    Precis som barn utan npf eller större svårigheter, oftast funkar bättre socialt vid 8, än vid 5 eller 6.

    Ålder, mognad, övning och att hitta verktyg och strategier som fungerar, är ofta lika viktigt som medicinering. Men medicinering kan vara en förutsättning för att det andra ska fungera eller bli bättre.
  • fornminne
    Anonym (T) skrev 2023-08-09 20:03:06 följande:

    Hen går inte till kuratorn längre för hon ansåg vi skulle få hjälp nu när vi var på utredningen.
    Det jag gör är att lyssna och bekräftar hennes känslor. Har du några förslag hur man kan göra så lyssnar jag gärna?


    Vad säger hon själv är orsaken till att hon inte kan behärska sig? Hur gör kamraterna henne arg? 

    Du skriver att hon lider av att inte ha kompisar. Jag tolkar det som att hon "skrämmer bort" dem med sitt humör. Med tanke på att hon är 8 år gammal, måste hon vara ganska medveten om att det är där problemet ligger? Men för ung för att själv hitta fungerande verktyg och strategier.

    I en aktuella situationen kan jag inte se någon annan strategi än att gå undan. Att inte ta ut sin ilska och frustration på omgivningen. Därefter måste hon få hjälp att hantera sina känslor. Kan fysisk aktivitet hjälpa? Eller att hon får prata av sig med någon vuxen?

    Förhoppningsvis kan utredning och eventuell medicin hjälpa henne med känsloreglering.
  • fornminne
    Anonym (Hmm) skrev 2023-08-09 21:02:59 följande:
    T ex handlar det ju mycket om inställningen till saker och ting, att vissa saker är sånt som man inte behöver bli upprörd över, saker som lätt går att ordna, man provar igen osv. En del barn (många) blir retade av andra, då är det viktigt att tänka på att inte visa reaktioner för detta eftersom det då blir ännu roligare att retas, så klart. Bättre då att säga ifrån, gå därifrån, ignorera, säga till en vuxen om det är mobbning självfallet. Tänka på att de som gör så beter sig illa men att man själv beter sig bättre och inte behöver bry sig om vad de gör, att det är ens egna tankar som spelar roll osv. Beror lite på vad som sägs och görs från de andra så klart. Naturligtvis framhålla att det inte är ok att göra vissa saker som de andra barnen gör också, bekräfta känslorna. En del barn som blir väldigt arga tycker att det är bra att räkna till fem och lugna ner sig lite, det är viktigt att sätta ord på känslorna och varför man känner så. Även där, inte alla känslor ligger i nivå med själva händelsen, att man måste lära sig hantera tankarna som jag skrev längre upp om osv. Det var en del iaf.
    Jag tycker att man ska lära barn att inte retas. Det är lika viktigt som att inte slåss eller brusa upp för småsaker.

    Det är inte ok att vissa barn gärna retar andra barn för att de blir så otroligt arga, det är kul att se "npf-barnet" få utbrott. För ja, det förekommer.

    Men här pratar jag om att retas medvetet. Att vissa barn reagerar starkt på vad andra barn säger eller gör, trots att det andra barnet kanske inte menade något illa, är en annan sak. Vissa barn blir så stressade av skolsituationen att det kan räcka att andra barn går förbi eller låter, för att de ska explodera. Det är givetvis inte ok nånstans.

    I TS fall låter det inte som att dotterns kamrater retas, utan som att dottern brusar upp för småsaker samt skyller allt på kamraterna. Det låter som hon har bristande inlevelseförmåga, vilket tillsammans med bristande impulskontroll givetvis försvårar sociala relationer avsevärt.

    För en 8-åring är det dock för tidigt att säga om det är en mognadsfråga eller beror på något annat, mer än adhd. Kanske är hela skolsituationen så stressande för henne, med olika krav osv, att det inte krävs mycket för att hon ska explodera på andra barn.
Svar på tråden Ni som har barn med adhd, har de sociala relationerna förbättras med medicin?